Ny blåbärstid

 

Matbordet i köket på Söderlid fick vändas åt annat håll för att vi skulle få plats för vårens loppisfynd bokhyllan i hörnet. Den gamla kökssoffan från 1800-talets slut hade tidigare tittats mera på än suttits i när den var i kortändan av bordet. Den var fylld av stora pösiga kuddar med örngott/kuddvar med tryckmotiv av Ann Granlund på SALT i Mariehamn, mysigt och snyggt, men efter vändningen av bordet hamnade soffan längs bordets långsida och skulle sittas i vid bordet mer.

 

 

Det kändes inte så praktiskt med stora kuddar med vit botten mitt i maten och det blev lätt att de hamnade ofta lite snett efter att någon suttit i soffan, lagom halvslarvigt men inte helt till belåtenhet. När jag då fick syn på dessa blåbärskuddar av Ann, vår hovleverantör i textil, kändes det rätt till soffans rygg. Dessutom har jag länge varit svag för detta mönster som jag har i andra varianter och drömt om kuddar i det.

 

Fårskinnen är samma som tidigare, så klart från Åland. Det tryckta skinnet kommer från Marskogens lamm på Åland. Härligt gammalt blocktrycksmönster med växter.

 

Så här ser det alltså ut vid matbordet numera. Lampan fick flyttas efter. Svårt att tänka sig att ett av barnen sovit i soffan när hon var liten. Tyvärr var soffan väldigt hög så vi tog oss rätten nu att såga av benen fem centimeter. Nu klarar åtminstone vi långa att sitta i den.

 

 

Trots att det inte syns i vanliga fall när kuddarna står rätt så tycker jag att det blev väldigt fint med enfärgad matchande blå baksida. Jag har hopp om att Ann kommer att göra fler kuddar i blåbärsmönstret och det skulle vara extra kul om de hade annat format med samma tryck. Jag gillar ju alltid när saker är lite udda och inte som man väntar sig. 

 

Fick lite åsikter från döttrarna på besök att det var för lite kuddar i soffan nu. De hade inte så mycket förståelse för att jag ville att kuddarna skulle stå på sin plats när någon stiger upp från soffan, bara att det ska vara bekvämt. 

 

 

De gamla kompisarna i hörnet av soffan fick sitta kvar, hoppas de trivs trots att de inte har någon kudde att luta sig på.

 

Solens lek

 

Solen leker på väggen och gör en extra ljuslykta på förstugans vägg på dagtid när den är ur bruk. Formen av skuggan förändras allteftersom solen vandrar vidare, nästan som ett solur.

 

 

Trots de ännu ljusa sommarkvällarna är det rätt mysigt att redan nu i juli tända ljuset i lyktan i det lite skimrande blå kvällsljuset som även ger en annan skiftning på väggen bakom.

Krusbär som glas

 

Länge, länge har jag funderat fram och tillbaka hur hålen efter glasen i vårt gamla porslinsskåp på Söderlid skulle ersättas. När vi köpte skåpet för många år sen, långt innan Söderlid var vårt, så hade skåpet grönt glas i sina dörrar. Ena glaset gick sönder när det flyttades i samband med vattenskadan och likadant gick inte att hitta.

 

Efter att skåpet kom sen in i det blåa köket på Söderlid kändes inte det gröna ens rätt längre, men vad ha i stället var frågan. Funderingana har gått mellan annat glas, mosaik, betong, metallnät och allt annat tänkbart, men ingenting har riktigt fastnat för att prövas. Till slut blev jag nästan bekväm när jag kunde bara stoppa in handen i luckorna i skåpet och ta ut tallrikar utan att öppna dörrarna.

 

Nu var det dags att till slut göra något åt saken. Jag bestämde mig för att kolla stuvbitsförrådet om något skulle funka i storlek, för jag ville ha tyg med tryckt mönster. Det slutade med valet att klippa sönder ett dunvar och täcka hålen med krusbär. Ann Granlunds krusbärsmönster som finns i både mindre och större format på SALT i Mariehamn är ett av mina favoriter och finns på flera ställen hos oss på Söderlid så jag känner mig hemma med detta val.

 

Dunvaret var helt oanvänt, ett av de äldsta i mitt förråd och jag tror att det inte hade bara gulnat i bottentyget med åren utan att det var tryckt på lite mer naturvitt botten så att det vita inte lyser så skarpt mot skåpets bruna yta. Tyget är fastsatt med häftpistol på insidan runt luckorna och det visade sig att kantlisterna som hållit glaset på plats finns kvar och ska nu sättas på insidan för att dölja den häftade kanten av tyget. 

 

Så här ser det slitna skåpet ut i sin helhet med sina nya krusbärsfönster. Flera år i ett kallt uteförråd har satt sina spår på skåpet. Nu får jag snällt öppna skåpluckorna för att komma åt innehållet, men det är det värt, nu när skåpet fått ett lyft.

 

Och så här är innehållet bakom dörrarna. Skönt att få plats med mycket, även om de djupa hyllorna ibland gömmer saker bakom annat. Tur att det finns lite mer köksskåp på väggen som sväljer det mesta av allt i mindre format som används ofta.

Kaffepaus

 

Nu är det dags för den långa kaffepausen efter eget huvud, antingen hemma på gården eller på något skönt sommarfik, som alltid måste besökas för att det ska kännas sommar på riktigt. Kanske blir det en lite mer tillrättalagd uteplats på Söderlid som sommarprojekt om det hinns mellan alla andra roliga aktiviteter som händer på Åland under sommaren. Då blir det ännu mysigare att ta med fikat ut på gården och sitta länge och njuta av stunden med avkoppling.

 

Brickan med alla dessa olika kaffekoppar eller kanske tekoppar är från Livstycket i Tensta. Kvinnor som har deltagit i svenskundervisningen har ritat var sin kopp som blivit sammanfört till detta tryck.

 

Brickan kommer att passa bra till kaffet utomhus i sommargrönskan. Undrar vilken som är min favoritkopp av dessa. Har också kommit fram till att det är roligt att variera mellan olika koppar och muggar efter humör. Kanske säger det något om min ombytlighet. Fick just en idé för ett hantverksprojekt i sommar utifrån detta, men mer om det senare om det blir av.