Julpimpad kökskrona

 

Kökskronan ovanför matbordet hemma har i år blivit julpimpad med avsågade skedar med graverade ord från Crème de la crème. Typiskt mig fastnade jag för de mer ovanliga julhängen och hade från början inte tänkt ut var de skulle hänga utöver i min egentillverkade ljuskrona. Efter lite funderande kom jag på att jag kunde ta bort några prismor från kökskronan tillfälligt över jul och ge plats åt skedarna och hänga dem så att de hänger lite nedanför prismorna för synlighetens skull.

 

Den moderna, ovala udda kristallkronan har jag haft flera år, från början låg den omonterad med inpackade prismor i kartong ett bra tag innan det blev klart vilket rum den skulle hamna i. Döttrarna godkände den inte alls, hamnade på kontot mammas konstiga påhitt direkt. Det blev sen rätt roligt när den bara hade hängts upp i köket och det kom kompisar till barnen in i huset (den syns direkt från hallen) och genast kommenterade vilken häftig lampa mer än en gång. Minen hos barnen fick mig att skratta. Nu har de vant sig vid själva lampan men antar att skedarna som hänger hamnar också på mammas "galna konto" utan större kommentarer.

 

Några närbilder på de ingraverade orden i skedarna. På någon står det helt enkelt Xmas. Har förstått att det inte är så lätt att slå in orden på ett snyggt sätt, men gillar att det är små budskap som varierar. Nyfikenheten får en att läsa vidare vad som står på nästa sked när man väl börjat i någon ände. 

 

Advent på köksbordet

 

När det blir dags att skapa adventsstämning på köksbordet så finns det ett måste som är samma varje år och det är adventsljusstaken i svart keramik som vi haft ca trettio år. Det trodde vi kanske inte när den köptes från någon julutställning hos Konsthantverkarna. Jag är jätteglad att den har hållit utan att någon tappat den i golvet eller slagit något mot, glad så länge det går att fortsätta ta fram den. Typisk sak jag faller för direkt när jag får syn på den.

 

Ljusstaken är av lådmodell och har haft olika typer av fyllnad tidigare med mossa och senare med ljusmanschetter, men det som är kvar från förra året är några blommor jag klippte i tunn plåt och har stoppat ner i ljushållarna. Låter som mindre brandfarligt och lättar samtidigt upp det strama mörka.

 

 

Löparen på bordet får gärna vara olika från år till år och oftast lyckas vi spilla direkt när ny så det går att variera. Årets nyhet hos oss är Ann Granlunds Fröjd tryckt vitt på naturfärgat linne. Som de flesta löpare hos oss är den från Salt i Mariehamn.

 

 

Därifrån kommer även min födelsedagspresent, Marie Lundgrens vävda korg i papper. Den blev så bra i ändan av köksbordet, för där stoppas nu alla små saker som brukar ligga på bordet från tändstickor, pennor till medicinburkar och de blir som borttrollade i stället för att se stökiga ut. Sen är det bra att den behöver tömmas mellan varven.

 

 

Till advent hör också Inger Nygårds enkrans med tovat hjärta på ytterdörren. Gillar den maffiga kransen med enbär på grenarna och det söta hjärtat i mitten. Den brukar hålla länge och lämnas ifred av fåglarna så den får kanske stanna över vintern och välkomna.

 

 

 

Koppens nya kompis med gris

 

Matbordet hemma i köket har i några år stoltserat med en ljusstake som har en kaffekopp med ljushållare inuti och vilande på en betongpuck, en av mina favoriter och trotjänare, tänt varje dag. Ljusstaken till höger i bild. Jag har fått ljusstaken av Ida Överby med företaget Crème de la crème och hennes specialitet är återbruksdesign bl.a. av porslin.

 

Jag tycker väldigt bra om just den här ljusstaken för att kaffekoppen är i tunt porslin och blir därför nästan genomlysande när ljuset är tänt. Koppen har också tunt randmönster i relief som framträder bra i ljuset.

 

Hittade en passande kompis till kaffekoppen i den senaste designen där ljusstaken för värmeljus blivit högre med ett djur fastklämt uppe på koppen innan själva värmeljusglaset.

 

 I det här fallet är djuret en gris, så söt att svårt att motstå lilla grisen. Man kan ju alltid välja vem man vill att grisen ska peka på vid matbordet om man vill. Själva uppochnervända kaffekoppen matchar väldigt väl den gamla ljusstakens kopp men de är inte helt identiska. Det känns skönt att det nu finns ett par av kaffekoppar ihop, ser inte längre ut som en slump att kaffekoppen finns där på matbordet.

 

I den här tidigare varianten av värmeljusstake med kaffekopp blir hela staken lägre för det finns ingen porslinsfigur i mitten. Den här modellen av värmeljusstake gjordes ursprungligen på beställning till Mora stadshotell om ni har vägarna förbi där.

Egentillverkad ljuskrona

 

Har alltid varit barnsligt förtjust i ljuskronor och har ett stort habegär när jag ser snygga ljuskronor och helst sådana som inte är standard eller massproduktion. Mina favoritkronor är från Ida Överby på Créme de la crème och Linda Karlsson på Labelled. När Ida arrangerade en workshop i ljuskronatillverkning denna helg var jag genast på. Så här blev min ljuskrona.

 

Vi började igår lördag med att få till stommen av metallband med hål och planera hur vi ville ha ringarna. Jag gjorde två ringar, en större och en mindre och satte fast fyra vinklar för ljuskoppar. Sen spraymålade jag mina ringar i koppar, något inte så likt mig. Efter mycket funderande hemma på kvällen ändrade jag min plan till att ha den mindre ringen ovanför stora i stället för tvärtom. 

 

Hos Ida fanns fantastiskt mycket material att välja på och idag var det bara att sätta i gång och smycka kronan. Jag avstod kaffekopparna och porslinsformarna eftersom jag har så fina såna i kronor och ljusstakar från Ida. Min krona skulle bli lite grövre tänkte jag. På den stora ringen satte jag fast fyra kakformar och ljushållare i dem. Under kakformarna hänger stora gamla skedar med fina skaft.

 

 Stjärnorna har jag fått många år sedan från min syster som köpt dem på hantverksmarknad i Helsingfors. Jag har tyckt att de varit lite för osynliga hemma och jag har önskat att ha dem framme inte bara på jul, så det här blev bra tillfälle. Åtta stycken hänger runt ringen och mellan dem porslinsskärvor i vitt med lite guldkanter.

 

Den mindre ringen hänger trettio centimeter ovanför den större och tanken är att det som hänger här ska glimma lite när ljusen blir tända. Två stjärnor med koppartrådsöverdrag hänger här tillsammans med skedskaft och porslinsskärvor i guld och vita med guldmönster.

 

Nu gäller det bara att hänga upp den i taket. Höjden från taket till nedre ringen på min krona är nittio centimeter. Bilderna här är alltså tagna i en befintlig krok på fel ställe. Hade egentligen tänkt kombinera kronan med en lampa mitt i, men takuttaget på tilltänkt plats är tyvärr på fel ställe längre bort, så idén föll.

 

Supertrevlig workshop med jättebra handledning av Ida. Flera rätt knepiga tekniska moment där det inte bara var kraft som behövdes utan också rätt teknik, men det mesta lyckades till slut åtminstone med hjälp. Alla vi sju deltagare var entusiastiska och alla kronor blev mycket personliga.

 

 

Vill du se mera av mina produkter, följ mig på instagram @annapasoderlid

Nyordning i startgroparna

 

Ibland blir tankeprocessen lång innan det är färdigtänkt vad som ska produceras och hur det är tänkt att se ut. Därmed också vad som behövs i materialväg för att möjliggöra det. På hösten blir det en del samlande av framförallt rött inför julproduktionen som egentligen borde vara i gång redan. Å andra sidan har processen inför vad det ska bli för något detta år varit ganska lång och detaljerad så det borde funka när allt väl händer.

 

För att allt ska fungera mer smidigt blev det nyordning i förberedelserna. Den röda ullen som brukar bo i en röd kartong har fått flytta till plastlådor från Ikea för att få plats och bli mer överskådligt. Räknar med att alla små ullnystan hittar lättare sin plats i rätt låda mellan arbeten och mindre tid går till att leta efter rätt nyans i varje moment. Nyanser är ju det jag älskar och är beroende av.

 

En av lådorna innehåller nu stora ullrullar och jag har tänkt pröva att göra första lagret i bara en färg för att det ska gå lite fortare och förhoppningsvis smidigare. En annan av lådorna innehåller alla olika nyanserna i små tussar och plockas efter behov. Den sista avlådorna är fylld med fårlockar i olika nyanser, ett måste för att få struktur för ytan.   

 

Pärlorna är numera sorterade i askar från Clas Ohlsson för att vara lätta att flytta samtidigt som det blir överskådligt. Inga rör och torn mera om jag kan undvika. När man använder fårlockar behöver pärlorna vara lite större för att inte drunkna i lockarna. Till jul får jag överdriva med pärlor, gör inget att överösa med dem hoppas jag.

 

Broderitrådarna ska användas till olika fria stygn på de tovade bilderna, ibland i samma nyans som ullen men ofta med mer kontrast mot underlaget. 

 

De röda linnetygerna fick komma upp ur stora tyglådan, så nu är det bara att börja klippa. Linnetygerna är underlaget jag tovar bilderna på. Nu ska det bli kuddar och påsar i en eller i flera färger kombinerat.

 

Alla mina produkter blir unika eftersom varje bild görs för sig. När jag gör saker i vanliga fall kanske jag plockar färger till en bild från olika färglådor. Men nu när det ska bli många röda saker känns det bra att ha samlat det röda materialet så att det funkar att göra flera bilder med rött utan att begränsa materialvalet. Det är bara att titta i lådorna, allt finns på plats.

 

Det är nog tänkt att bli lite gröna julgranar också, men det får bli efter den röda epoken. Risken finns att jag tröttnar på det röda när jag i vanliga fall får byta färger efter varje bild och nu ska göra flera röda bilder. vi får väl se om min struktur håller. 

Nybakade höstlöv

 

Mitt bland äppelmoskok behövde den sorgsna dörrkransen få nya höstlöv. Vädrets makter har gått rätt hårt åt förra årets löv, kanske också en del fåglar. Jag hade ju inte heller lackat löven så det var inte så konstigt om en del bröts sönder för de ska helst vara så tunna det går.

 

Jag lyckades inte riktigt få tag på alla färger av plastlera jag önskade, men hittade några med lite guldglitter och guldlyster som jag ville testa ihop med det jag hade. En runda i trädgården för att plocka olika former av löv och sedan bara kavla in dem i tunn lera för att få med bladnerverna. Med en vass kniv var det lätt att skära längs bladens ytterkanter, sen dra bort det riktiga bladet ur leran och torka eller baka dem i ugnen en halvtimme. Upphängningshålen försökte jag nu lägga lite längre från kanten för bättre hållbarhet, för jag avstod från lackandet även i år.

 

 

Så här blev den upprustade höstkransen färdig på ytterdörren med både gamla och nya löv. Eftersom det nu är så många och trångt gör inte så mycket om några går sönder i höststormarna.

 

Även äppelmoskoket blev färdigt, så julens äppelmos finns i frysen. Trots att det tydligen inte var så bra äppelår var det extremt mycket äpplen i vårt träd. Fåglarna älskar ju att kalasa i trädet men trots det har vi nu nästan 50 liter äppelmust utöver mos, kompott, pajer och ätäpplen. Det är första året vi fört äpplen till musteri, för vi kände att vi annars drunknar i dem, men hade inte kunnat drömma om att det räckte till så många liter. Kanske tur att vi inte har många äppelträd.  

 

 

 

Mitt fredagsgodis

 

 

Är som jägaren som måste visa upp sitt byte. Den här dagen är min hat-kärleksdag som jag berättat förut, Syfestivalen på Älvsjö för oss alla tanter. Känner mig egentligen inte som en sån men inser att jag inte längre är ung. Det samlas så många tanter att jag har svårt att stå ut i trängseln för allt tar så lång tid. Brukar vara rätt klar över vilka företag jag vill besöka så det skulle kunna bli en effektiv köprunda, men det är alldeles för många tanter i bredd i alla gångar så det tar tid att bara komma fram mellan olika montrar. Ofta har jag tyckt att det funkar någorlunda på fredag mellan 10 och 12, men idag var det fullt redan på förmiddagen. Men jag ska inte klaga för jag såg ut som en baglady när jag kom hem med alla påsar.

 

Fler än en person har hört att jag aldrig mer behöver köpa ull för förråden är välfyllda av nyanser och det går oftast så lite av varje nyans till mina bilder. Trots det kommer jag alltid med nya varianter efter ett mässbesök. Det var väldigt många fler som sålde fårlockar i väldigt många nyanser så det var ljuvligt godis för mig. det är just fårlockarna som ger den ojämna strukturen jag eftersträvar i mina bilder. Så roligt att få plocka lockar direkt från säckar och det blir lätt lite för svårt att motstå.

 

Allt detta blå är för mina hav, linnetyger, ull, fårlockar och broderitrådar. Hade tänkt att jag skulle "få" köpa för julkuddar och hav, men som väntat blev det lite annat också. Är ändå ganska stolt att jag inte svävade ut på alla färger idag. Ett hav måste göras i höst men efter jul ska det bli riktig havsäsong, för det ska till många hav innan blomsäsongen senare i vår. Känner jag mig rätt blir det lite varvat för att jag inte ska tröttna, gillar omväxling.

 

 

Samma ingredienser för julkuddar i rött, älskar nyanser. Tänk att stå framför en hel vägg med broderitrådar och få plocka, snacka om godis i min smak. Ska testa en ny variant med att göra botten i en nyans och sen övre lagret i flera, kanske enklare process, åtminstone värt att prova. Fungerar det riktigt bra kanske det går för haven också att göra så. Kommer att använda en julröd och en lite mörkare röd nyans i linnetygerna som ramar bilden i kuddarna. Just nu är tanken att de ska bli små kuddar 30 x 30 cm för att inte bli för svulstiga utan bara en accent, men det kan ju ändras ännu.

 

 

Röda pärlor till kuddarna. Har valt lite större pärlor så de inte drunknar i fårlockarna. Roligt att variera storlek, form, nyans och transparenta med genomfärgade. Kan kanske bli några röda hjärtan också, för det förrådet är tomt för tillfället.

 

Snacka om godis, utförsäljning av rör med pärlor för billig penning. Perfekta för mig för jag behöver inga mängder av samma sort till mina broderier och denna gång fanns det även lite större storlek av pärlor. Dags att köpa fler sorteringsaskar för att slippa rören.

 

Ofta har jag gått runt på mässan när jag fått det jag ville ha för att se om jag hittar något annat eller framförallt något helt nytt. Men idag blev en stor del av mässan obesökt när det var så mycket folk. Insåg att jag inte ens skulle titta på tygerna eftersom de gamla lapparna står kvar och väntar. Det är ju inte så långt kvar till nästa gång, då kanske jag kan vara lite mer oplanerad och strosa runt och då ska jag inte glömma ta med mig en blå IKEA-kasse, ull väger inte men har volym.

 

 

Ljuskronor min last

 

Vet inte riktigt varifrån det kommer men jag har en förkärlek till ljuskronor i olika former och jag tror ärligt att det är en av mina allvarliga laster här i livet. Jag skulle  säkert kunna tänka mig en ljuskrona i varje rum om jag bara hittar sådana som tilltalar mig och allra helst ska de vara personligt designade, gärna återbruk med knorr av något slag. Har inget habegär för vanliga fabrikskronor.

 

Den här årstiden är ju väldigt lämpad för ljuskronor när man vill mota mörkret och skaffa mysig atmosfär i rummet innan alla juleljus blir aktuella. Inte för att man inte kan tända ljuskronor också på jul. Denna ljuskrona med porslinsskärvor och kaffekoppar i blåvitt har Ida Överby på Crème de la crème tillverkat till vårt kök på Söderlid. Den tänds ofta även ljusa sommarkvällar som stämningsskapare.

 

Den här ljuskronan blev jag genast såld på när jag fick syn på den. Återbruk med rolig idé av Linda Karlsson på Labelled i Mariehamn. Materialet är sk. kemtvättsgalgar som bundits ihop med metalltråd och sen pyntats med några glasprismor. Ljuskronan hänger precis innanför vardagsrumsfönstret på Söderlid så fiffigt att den syns från förstugan på nedre planet när man tittar upp eller ska gå uppför trappan till vardagsrummet. 

 

Också en enkel trådkrona i mindre modell i fönstret åt motsatt riktning dvs i övervåningens sovrum på Söderlid. Ljusen modell mindre sk granljus och tänds sällan, men själva kronan är söt att titta på. Gardinerna i både denna och förra bild samt kudden är från Ann Granlund på SALT i Mariehamn som designat de flesta textilierna på Söderlid. 

 

Något större ljuskrona som samtidigt är taklampa hänger i vardagsrummet hemma. Även den kommer från Ida Överby och fanns på önskelistan flera år innan det blev ett fynd.

 

 

 En något trött ljuskrona, numera utan ljus som funnits hos oss i alla tider och som i sig inte är så tilltalande eftersom den är vanlig serieprodukt har blivit mest hängare för änglasamlingen och är nu i stort behov av genomgång för att se dess vidare öde.

 

Alla rum har inte ljuskrona ännu så det finns chans att hitta plats för nya tilltalande personliga varianter om man ramlar på dem nånstans, helst återbruk. Letar inte aktivt men man vet aldrig... 

Tema Godis

 

När det tidigare kom en inbjudan från Ålands Slöjd och Konsthantverksförening att delta i en utställning med tema Godis tillsammans med även Konstföreningen, Fotoföreningen och Bild- och Formskolan på Kulturfabriken i Mariehamn nu i oktober blev jag först fundersam. Jag gillar att se utställningar som en utmaning, att göra något nytt, men godis kändes rätt långt från mina hav och blommor. Ville inte bara tolka det som ögongodis utan lite mer konkret, men det var inte så lätt att komma fram till vad.

 

Efter funderingar en och annan stund blev det två godiskuddar med min vanliga teknik, tovat på linnetyg, broderat på det och slutligen pärlor. För att bli lite godisaktiga fick det bli svulstig storlek 50 x 50 cm och mycket och skrällig färg som förstärkning. Under arbetets gång ändrades utförandet från min ursprungliga plan, det blev ett godisregn och ett godisberg eller kanske rättare sagt min tolkning av dessa begrepp.

 

Utställningen med tema Godis kan nu ses på Kulturfabriken i Mariehamn på Åland fram till 11 november. Det härligate på utställningen är alla barntolkningar på temat. Öppet måndag-fredag kl. 10-15. 

 

Detaljbild på godisregnet. Egentligen har jag aldrig varit så förtjust i företeelsen godisregn, att man kastar ut godis som barnen ska fånga, men här trillar godiset ner uppifrån högra övre hörnet. Jag valde att göra de två kuddarna med ram runt bilden och baksidans två delar en i vardera färgen.

 

Godisberget har färgerna i tyget tvärtom, cerise botten på bilden och rostfärg i ramen. Här har jag inte alls broderat eller sytt pärlor på de tovade godisbitarna utan bara mellan dem för att fylla på berget.

När jag hade gjort de två godiskuddarna som var rätt långt från min stil tyckte jag att det behövdes lite balans till det söta slisket. Därför lade jag till en tredje kudde med mer mitt vanliga uttryck: höstgodis. Ett lönnlöv tovat, broderat och med pärlor på linnetyg. Tygfärgen samma rost och ena halvan av bakstycket i cerise för att höra ihop med de två andra. Här finns ingen ram runt lövet utan framstycket är bara en tygbit och storleken 40 x 40 cm dvs. mer normal storlek.

 

Det var trevligt att göra något mer ovant och det behövdes nog en utställning med det temat för att jag skulle komma på att göra godis, men jag tror att det inte blir mer godis för min del på ett tag, hoppas däremot åstadkomma en del ögongodis. Fåglar finns det efterfrågan på nu och julkuddar med hjärtan börjar bli dags att börja med för att hinna färdigt i god tid, i år blir de små, tror jag, 30 x 30cm och blandade röda kulörer både med och utan ram runt. Kanske kan godiskuddarna åstadkomma lite mer djärvhet även till hur hjärtan blir, alltid något.

Försök att mota höstrusk

 

Inför höstruskets antågande behövdes det en genomgång av alla lampor som ska mysa till tillvaron så att det går att mota gråheten när den inträffar. I ena änden av vardagsrummet på fönsterbrädan har vi haft en ljusgrön lampa helt i glas, billig från IKEA, men ändå lite uppiggande till våra gröna detaljer. Nu hade den sagt upp sig och ville inte funka längre. Frågan blev vad ha där i stället. Utrymmet är inte så brett på fönsterbrädan som syns här och lampan fick inte heller vara för hög.

 

Jag har ett bra tag varit sugen på en betonglampa, kanske för att jag själv gillar att hålla på med betong och för att det känns lagom ruffigt. Många lampor jag tittat på har varit för stora, höga eller dyra så det har stannat vid önskan. Men en dag hade den lokala inredningsbutiken denna lampa och då slog jag till. Tyckte att den var lagom naken, men kanske onödigt stor i plattan längst ner.

 

 

Förstod att koppar är nån slags modetrend så det gick bra som material ihop med betongen. Lite bredare fönsterbräda skulle behövas, men det syns inte så väl på avstånd. Gillar de nya glödlamporna med trådar som lyser inuti men tror att det finns snyggare varianter än denna som följde med foten. I denna finns en färgad del av globen. Tror att jag ska spana på andra liknande glödlampor för de finns i flera former, kanske kan hitta någon riktigt snygg.

 

Anledningen till att lampan inte fick vara alltför hög är de hängande clownmaskerna av Riitta Nieminen på Åland. Ville inte att lampan skulle nå ända till armeringsjärnet i ställningen och därför passade det bra med en lampa som inte behöver en skärm. Så nu får den lysa upp tillvaron här.

Oväntat blev jag med dagsländor

 

Insekter är inget som jag brukar gå i gång på eller överhuvudtaget intressera mig för. Brukar få alldeles nog av de livslevande varelserna typ insekter som inkräktar på mitt liv både ute och inne emellanåt. Sen är jag trots allt medveten om att vissa insekter är snyggare än andra och dessa konstgjorda fina insekter fick till och med mig att falla för dem och två olika på samma dag.

 

Första helgen i september var det Konstrunda på Åland och gladeligen åkte vi runt och hälsade på flera trevliga konstnärer både gamla bekanta ställen men även nya vilket alltid är lika spännande för en nyfiken.

 

Denna fina dagslända i rakubränd keramik och fantastiska färgtoner i vingarna är av Mia Englund med företaget Ramlösa och säljs även på SALT i Mariehamn. Annars är det också trevligt att besöka Mias ateljé på Smakbyn vid Kastelholm och passa på att äta gott på samma besök. 

 

Min plan är att den ska få göra sällskap till alla olika fåglar i förstugan på Söderlid hängande på en krok. Då kan den välkomna alla som kliver in i huset och i bästa fall kanske skrämma bort lite flugor. Medveten om att det sistnämnda är ett önsketänkande.

 

Och en till dagslända samma dag, undrar vad som hänt med mig. Hos Johan Karlsson med företaget The Little BBQ’s Junk Art  i Mariehamn fanns det bland all fin svets- och skrotkonst också en grupp dagsländor. Vingarna av olika besticksskaft och kroppen en stor skruv, allt återbruk. Det svåraste var att välja vilken av dagsländorna jag skulle välja för alla är olika individer, men jag fastnade för denna med vingarna lite böjda uppåt, ser ut som den lättar när som helst.

 

 

Den tunna pinnen som håller upp dagsländan är kanske tänkt att kunna stickas ner i en blomsterbänk i trädgården men på Söderlid tror jag att den blir inomhus nerstoppad i ett hål i tegelstenen på golvet. Behöver bara lösa hur man bäst fyller hålen runt pinnarna så att allt står stadigt, sen tidigare finns där några keramikspiror på pinne, som också skulle varit ute annars. 

 

Jag har länge varit svag för Johans olika djur som är så finurligt byggda av skrot. Så småningom hoppas jag att det blir någon uggla eller annan fågel hos mig av hans konst. En fantastisk uggla i hans trädgård var inte till salu men jag blev rätt såld ändå.

 

 

Någon kanske minns denna krukväxt av Johan Karlsson som finns på Söderlid och som jag visat förut. Helt perfekt för mina ogröna fingrar och lider inte heller av att jag inte alltid kan vara där. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Färdigt inför höstmys hemma

 

Beredd för höstmys hemmavid. Vid det här laget är det allmänt känt att jag gillar återbruk när det görs med finess och med nya designidéer. En av mina stora favoriter är Ida Överby med företaget Crème de la crème i Rönninge. Jag får alltid stort habegär när jag ser nya produkter hos henne.

 

Denna höst blev det dessa två värmeljusstakar med kaffekoppar upp och ner på en betongpuck med en porslinsknopp och ett glas med värmeljushållare högst upp. Gillade kombinationen med en mer romantisk, blommig och en mer strikt randig kopp som blev mitt par att ha hemma på bordet tillsammans.

 

 

Den här från förra året har funnits på Söderlid sen dess. Den var överskott från en beställning till en restaurang som ville ha sådana på sina bord och fanns då inte i det vanliga sortimentet, men kul att den nu har kommit tillbaka.

 

 

De flesta av kaffekoppsljusstakarna har haft koppen vänt uppåt med ljushållare för kronljus inuti. Just den här kaffekoppen är så tunn att hela kaffekoppen lyser med fint sken när ljuset är tänt. Den är sedan några år parkerad på vårt köksbord hemma och nästan alltid tänt oavsett tid på dygnet. 

 

 

Inspirerad av finessen med kaffekoppsljusstaken tog jag med en rysk blå-vit tekopp jag haft länge till Ida förra året och bad henne göra den till ljusstake, vilket blev riktigt lyckat till vårt blåa kök på Söderlid samtidigt som det är lite roligt med en kopp med egen historia man känner till. 



Omvandlingen av årets sunkfåtölj

I fredags var det dags att hämta årets omvandlade sunkfåtölj hos tapetseraren. Alltid lika spännande att se hur det blev och som vanligt har man svårt att tro att det är samma fåtölj. Det här är nu tredje möbeln tapetseraren Jan i Saltvik klätt om för oss, alla tre möbler som verkligen sett sina bästa dagar innan, men blivit riktiga pärlor. En avgörande roll har också tyget spelat, ett riktigt lyft. 

 

Tyget till stolen är Ann Granlunds handtryckta stora krusbär och som syns på bilden har soffan bredvid (även den en fd. sunkmöbel) samma tygmönster men i en annan färgkombination.

 

Stolen har en ganska lång sits och blir därmed väldigt bekväm att sitta i, särskilt nu när innanmätet har gåtts igenom.

 

Även stolens rygg är klätt i samma tyg hela vägen. Valet av färgerna blev utifrån vardagsrummets övriga färger. Eftersom det redan finns flera rätt stora mönster i rummet föll valet på samma mönster med stora krusbär som i soffan för att inte göra det ännu mer rörigt. För att det trots det skulle kännas lite nytt valdes samma klarröda kontur, men att bären är orange som i soffan och gula till skillnad från soffans rosa. Orange och gult finns t ex. i rummets gardiner.

 

 

Så här såg stolen ut när vi hittade den på Lions loppmarknad på första maj. Den fick sen bo i garaget tills den kom till tapetseraren, men den hade potential att bli fin med nytt utseende.

 

 

I vardagsrummet på Söderlid finns det mycket textilier och många färger eller nyanser på den röd-orange-gula skalan och jag blir glad av rummet, lite sommarkänsla året om. Här på bilden syns både soffan och fåtöljen lite närmare varandra än i verkligheten. Även trycket med fårskallarna på väggen och kudden i soffan är Ann Granlunds.

 

Nästa projekt blir kanske att leta en ersättare till klaffbordet, något lite lägre, men det finns kanske inte så många roliga "soffbord".

Änglaverkstad

 

Änglaverkstad är ett måste minst några gånger per år, kanske inte enbart för alla änglar gjorda av andra hemma hos oss utan för att det är så roligt att tillverka änglar. Man kan ju ta många friheter och materialet och teknikerna brukar variera, så enda gemensamma nämnaren brukar vara att det är änglar.

 

Dessa två änglar med skrämmande stora stirrande ögon med pärla i mitten hör till sommarens skörd. Änglarna fick stomme i skumgummi, kanske inspirerad efter alla fåglarna som gjorts så. Tovade från topp till tå. lite fårlockar i håret och de vita vingarna. Väldigt lite broderier för de blev så mycket ändå med lite pärlor här och där. Det brukar ju ofta bli lite för mycket av allt pling. Båda har fått en liten upphängningstråd så att de kan hänga ovanför sängen. Efteråt tycker jag att de blev lite väl tjocka med stommen i skumgummi, är mer förtjust i tunnare änglar.

 

En av mina favoritänglar som jag bara har på bild har många år på nacken, men funderar på att göra några till med samma tanke. Enkelt gjorda med en bit trikå runt en kula för huvud och kroppen draperad av bred spets eller band, bara ihopdragen runt halsen och ihopsydd på ryggen. Denna ängel fick en färdig ros som utsmyckning. ritade ögon och av någon anledning ingen mun.

 

 

Det jag kanske gillar mest på denna ängel är håret av små lila glaspärlor. Kanske inte så hållbart eller åtminstone inte passande för småbarn, för man ska helst inte dra för mycket i pärlraderna. Men den har hållit i ett tiotal år utan lagning hittills. 

 

 

En tidigare ängel som också är tovad men har något tunnare men ändå stadig form. Vingarna med lite  grövre struktur. Denna ängel har också hår av fårlockar, men inga fötter. Jag vill helst ha ull som inte är helt kritvit utan har behaglig lite mjukare vit ton. Hoppas att det blir en änglaverkstad igen innan jul, för lusten för nya tar aldrig slut.