Våttovning har aldrig blivit min grej, jag har tyckt att det blir för kladdigt blött och också tungt emellanåt efter min första kurs flera år sen. Från början trodde jag att nåltovning absolut inte skulle vara något för mig för att det skulle vara för petigt i stället, men när man testat så märker man vad som passar en. Jag tror nog fortfarande att det inte skulle vara min grej att nåltova tredimensionella figurer, för mig är tekniken mest ett sätt att skapa tvådimensionella bilder med varierande ytstrukturer som underlag till broderi. Ett snabbare sätt än mina tidigare bildvävar.
Nyfikenheten att prova nunoteknik i tovning äntligen i höstas gav mersmak. Det behövs vatten men inte lika mycket, utan det går rätt civiliserat till och ytor man kan skapa blir lagom egendomliga för mig. Tekniken går ut på att man tovar ihop ull med något tunt glest tyg.
Här en restbit av silke som jag nunotovat ihop med en bit ullfilt och på ovansidan gjort några blommor i ull och sen sist lagt lite silkeslirv mitt på blomman. Jag har alltså tovat ihop fyra lager ull-silke-ull-silke och resultatet blir härligt skrynkligt med silket som drar ihop sig när det fäst på ullen och ullen sen krymper.
Så här ser hela restbiten ut. Här syns den blåa ullfilten under som lyser även lite igenom det turkosa tunna silkestyget. Nu kommer jag bara använda mittbiten runt blommorna så det kommer inte att synas hur kanterna är. De kommer inte heller att lossna i användning.
Det här var alltså bara ett prov av en restbit och inte tänkt att bli något. När jag sen såg den färdig så fick jag en idé att sy det som ett framstycke på en handväska, t ex på ett jeanstyg, för att hålla formen. Nu har jag kommit i bättre tankar och tänker använda biten som mitten på en förmodligen blå linnekudde. Kuddar som alltid alltså, ingen överraskning utan något jag fastnat för rätt rejält. Planen är att göra lite mer kuddar till sommaren med samma tanke men i andra mer somriga färger.
Med flit klippte jag vissa blommor som denna av filttyg och andra gjorde jag av lösull för att de skulle bli lite mer abstrakta. Silke behöver ull för att fastna så därför blev silkeslirv (trassel av silketrådar) , som jag är så svag för, mitten av blomman men hade inte fastnat som hel blomma direkt på silkestyget.
Här en mer abstrakt blomma av lösull och även här silkeslirv i mitten. Den turkosa nyansen i ullen är ungefär samma som i silket, men då blir den annorlunda ytan av ullen effekten.
