Min ödestrand

 

Bland mina naturbegrepp i Kalevalas (Finlands nationalepos) sjunde sång fanns ödestranden. Den kan man associera till på flera sätt, kanske mest utifrån egna erfarenheter vilka slags ödestränder man mött tidigare i verkligheten. För mig blev tanken väldigt fort att det skulle vara en övergiven strand som ingen vistas på eller städat, så det skulle vara stenigt och med ris så ingen skulle vilja vistas på stranden. Senare kom jag att tänka på att det skulle kunna vara lika väl en ödestrand för att den ligger avskilt eller svåråtkomligt, men jag arbetade utifrån min första association, alltså mindre lockande strand.

 

 

Började med att tova så att det blåa vattnet skulle få mindre plats i bilden och inte ta överhanden, själva strandbilden skulle vara i fokus. Sanden skulle vara mer grustäckt än skön sand och det skulle vara mycket grått för stenig strand. Lite grönt för några buskar och kanske lite mer färg för några växter mer på sidorna, inget vidsträckt strandområde.

 

Efter tovningen dags för stygn, mycket i gråa toner. Till höger lite mörkare större sten men många små stenar av stygn, känslan att där skulle det inte vara skönt att vara barfota.

 

Vattnet fick en kant mot stranden och så småningom pärlor i både fårlockarna och växtligheten och bilden högst upp är den slutgiltiga versionen med både stygn och pärlor i hela bilden, men en mindre välkomnande känsla till stranden.

 

Efter sol kommer regn

 

Man brukar säga att efter sol kommer regn eller kanske tvärtom. I mitt verk Kalevalanatur kommer molnen och regnet efter solen och de har fått samsas på samma bild.

 

 

Först tovade jag ett tunt lager  ljus gråblå ull på ett gråblå linnetyg och för att få till moln så blev de här i olika blå och grå toner fårlockar till skillnad från solbildens vita bomullsmoln.

 

 

Efter tovningen blev det dags för broderistygn i passande nyanser över själva molnen. Och för att inte helt regna bort utan också innehålla moln så broderade jag regndroppar i bara halva bilden. Sen blev det dags att fästa pärlor i olika nyanser både på själva molnen och i varje regndroppe så de skulle bli lite mer regniga.

 

 

Den högra sidan av bilden fick kvarstå som bara en molnig dag och kanske med hot om eventuell nederbörd från lite ljusare men gråa moln. Jag har ju alltid haft viss förkärlek till gråblått som färg så för mig blir ett molnigt väder inte så negativt på bilden. Som i de andra bilderna har molnen och regnet på bilden fått en liten kedjestygnsram runt bilden, vilket syns på första bilden.

 

 

 

Solen i Kalevala

 

Naturligtvis fanns sol med bland de naturbegrepp som jag listade  i sjunde sången i Kalevala, Finlands nationalepos, och som skulle få var sin bild i mitt verk. Skönt med lite sol bland allt grönt, grått och brunt i de andra bilderna. Blått har jag ju alltid gärna gjort men sällan brunt och grått. Solen blev en ganska sparsam, enkel bild eftersom tyget i sig gjorde mesta av himlen. Den här bilden är slutresultatet men här nedan lite om vägen dit.

 

 

Jag valde ett härligt lysande blått linnetyg till bottenunderlag, tänkte på den finaste blå himlen som finns i intensiv ton. Tovade på det tunt med blå ull i samma nyans och för att få lite struktur även på himmeldelen några fårlockar i samma nyanser på nedre delen. Lysande gul sol med hjälp av fårlockar och lite strålar runtom i gul ull i tunt lager. Vita moln är alltid så trevligt att göra, riktiga bomullsmoln med hjälp av fårlockar framförallt, lite ull under för att fästa dem bättre.

 

 

Efter tovningen dags att brodera, blev väldigt många solstrålar runt solen och sen ännu en pärla i slutet av varje stråle. Själva solen fick fyllas med andra gula pärlor och den fick bara två varv kedjestygn runt den runda delen av solen.

 

De vita molnen fick först stygn, det större molnet i rader över hela ytan och det mindre bara runt hela, nära kanten. Olika vita pärlor sedan och de större ojämna snäckpärlorna fick äntligen en plats, har aldrig tidigare hittat användning för dem.

 

 

Den blåa delen fick också en del stygn. Ett streck mitt på himlen samt runt och på fårlockarna. Den högra himmelformationen fick vita stygn runt delar, kanske för att höra ihop närmare molnen. Olika blåa pärlor på delarna till slut. Och delar av bilden fick en ram av kedjestygn, men än så länge inte runt hela, får se om jag ångrar det senare. Slutresultatet för hela bilden ser du alltså högst upp i inlägget.

Tulpankudde för våren

 

Mycket sen i julas har handlat om att göra bilder till sommarens utställning Kalevaland på Eckerö Post- och tullhus på Åland och just nu är det en väldigt intensiv period att få färdigt alla tolv bilderna. Som tur är har jag nu fått tid att hålla på med dem hela dagarna under en period.

 

Men den här tiden på året blir det alltid även några tulpaner, kan vara inramade bilder eller kuddar som i det här fallet. Kudden skulle bli en present och det är trevligt att göra till en person man känner för det är inte så vanligt att få den möjligheten, åtminstone inte från start. Så det blev bra ursäkt att få göra en tulpan mitt bland Kalevala.

 

 

 Ofta är det svårt att välja färger när man inte vet vilka färger som finns hos personen, men pasteller är inte så dominerande. Rosa blev valet men väldigt ljus rosa som bakgrund till tulpanen. Valde olika nyanser ull till blomman och nåltovade på linnetyget. lite fårlockar för mer struktur på ytan.

 

 

Lek med olika stygn och broderitrådar i flera nyanser både runt tulpanen och på den tovade ytan. Gillar när man får välja fritt och ösa på så länge man orkar, det svåra brukar vara att inse att det är nog och att man ska sluta.

 

 

Självklart måste tulpanen få en bit stjälk och här blev den kort för att matcha bildens mått. Först tovad med grön ull och sen stygn i två gröna nyanser.

 

 

Genomgång i pärlförrådet för att hitta matchande pärlor i olika nyanser och sen sy fast dem så att de håller i en kudde. Mer noggrant en när det blir bild i ram såklart.

 

 

Det blev till slut pärlor längs båda sidorna av tulpanen och i det stora hela fick jag njuta av ett pärlfrosseri, vilket brukar bli lika svårt att ge upp som stygnen.

 

 

När bilden är klar dags att rama in den med linnetyg i annan nyans och här blev det gammalrosa för att inte bli alltför pink utan lite mer dämpad rosa intryck till det riktigt ljusrosa bildbotten. För att tulpanen inte skulle se alltför bred ut valde jag att sy sidostyckena i ramen långa och bitarna över och under bara bildbreda för fyrkantigare resultat. 

 

 

Numera är bakstycken som detta mitt signum. Framsidans två färger följer till baksidan, oftast ramfärgen nertill och bildens bottenfärg upptill. Den ljusa färgen upptill krävde dubbla lager för att inte bli genomskinligt. För att kudden ska hålla formen syr jag fast halvorna på baksidan med synliga stygn och fäster min signaturlogga på vägen. Nu har kudden nått sin tilltänkta ägare och kanske måste det bli någon mer tulpan i år innan jag blir mätt på tulpaner.