vanliga lampor i fönstren. Behovet av ljus känns fortfarande stort även om den vita snön som är kvar tillsvidare lyser upp omgivningarna runt huset, vilken skillnad mot innan snön. Granen åkte också ut och i år barrade den väldigt lite så hann inte ens tröttna på den. Min mammas granneuros har inte helt gått i arv, men vill ha en jämn gran som tål att hänga saker på. Tror att maken har värre granneuros numera, men resultatet blev en vacker, lagom stor gran.
Dessa två hustomtar finns dock kvar hela året. De bor i hörnet av öppna spisen och till jul brukar de få flytta längre fram på kanten. Tomtarna är tovade av Kajsa Svensson på Svartsö i Stockholms skärgård men köpta på SALT i Mariehamn för flera år sen. De är nån slags skyddsänglar tänker jag mig.
Eftersom jag har två döttrar tänker jag mig att de kan få var sin med sig (om de vill såklart) sen när de flyttar hemifrån. Hustomtarna är som systrarna, ena lite längre. Jag har ändå kvar älvan av Kajsa. Den hänger i taket framför öppna spisen och brukar "flyga" lite av luftdraget när vi eldar.
Att det finns den här typen av udda saker hemma hos mig är både likt och olikt mig. Är lite (eller mycket beroende på vem man frågar) galen men har nånstans inom mig även en mera avskalad finsk stil. Det kanske är mina två olika halvor, finsk och svensk som ibland krockar, men ofta får kompromissa på något sätt. Tanken kan från början vara lite kal variant, men sen i tillämpningen får den inte bli för avskalad. Får bortse helt vad gäller Söderlid för där är det bara udda och galet som gäller, ju mer desto bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar