Söderlid har inte fått några besök av oss sen tredje advent, förskräckligt lång tid, alldeles för länge helt enkelt. Januari och februari brukar oftast kännas lite onödigt att värma upp huset för några dagar bara över helgen, men mars vart tog den vägen. Nu är det i alla fall dags och min ålandslängtan är nästan outhärdlig. Jag kommer att vara riktigt lycklig nu när jag får öppna den blåa dörren igen och känna att säsongen är i gång och många dagar inbokade under våren.
En liten klump kvarstår när jag öppnar dörren, för det var på palmsöndagen förra året vi kom för att se följderna av kajernas bärsärkagång i köket som jag skrev om för ett år sen. I år borde det inte vara kajer när skorstenens nät förhoppningsvis klarat vintern, men kan det har hänt något annat inne i huset... undrar jag lite förberedd på det värsta, fast jag brukar vara optimist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar