För några år sen fick jag i present en japansk dörrmatta i plast. Min syster hade hittat den i en affär i Japan och tyckte den var så somrig och fin. Den var både fin och ovanlig, som en hel sommaräng med gräs och små ljuslila blommor. Jag förstod rätt snabbt att den var för fin för att användas som dörrmatta. Gräset i plast var så högt att det skulle bli nertrampat snabbt och de små blommorna är lösa, bara tryckta ner i strån, för blommorna har ett litet hål i mitten. De skulle ju lossna direkt om man trampade på mattan. Fick en idé att den skulle vara rolig på väggen.
I somras hamnade den på väggen i förstugan på Söderlid. För att den inte skulle lysa igenom och kännas så plastig köpte jag mörkgrönt sammet som jag lade bakom mattan och sydde en kant som ram runt om för att dölja plastkanterna. Oj vad det yrde sammetstussar i hela köket när jag klippt tyget. Lär dröja innan jag väljer sammet igen.
Så nu har vi en blomsteräng året om utan problem utom nån blomma som trillar ner emellanåt. Sommarängen hänger mittemot ytterdörren ovanför dörren till gången mot köket. Nu gäller det sen att matcha andra tavlor till ängen, för förstugans väggar är en så länge rätt kala i min smak.
Förstugan som är tillbyggd inreddes i somras med vitlaserade grova bräder. I dörröppningen syns Ann Granlunds tyg med ärtor, som jag haft länge. Nu piggar den upp dörröppningen och motar flugor. Det blåa trycket som syns bakom på köksdörren är också Anns och heter Storm, syns bättre i tidigare inlägg.
Enligt ena dottern är dörrmattan på väggen ytterligare ett tecken på att hennes mamma är galen, men hon är inte längre förvånad. Hon har bara sett den på bild så jag tror att hon kommer att gilla den när hon får se den i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar