När jag tittar på denna kista eller ask gör jag det med vördnad och känner historiens vingslag. Den var en present till min mamma julen 1924 när hon snart skulle fylla fyra år och det var hennes farbror som gav den till henne. Om jag minns rätt hade han gjort den själv.
Kistans lock är lite snett som syns, så det går inte att stänga helt och nyckeln finns inte heller mera. På locket syns ett kvisthål, men jag bryr mig naturligtvis inte om skavankerna. Är man snart 90 ska det synas. Det fantastiska är att färgerna och blommönstret är så väl behållna. Det syns dåligt men själva kistan är vacker mörk buteljgrön.
Kan bara tänka mig vilken häftig present det måste ha varit för en liten flicka på den tiden. Många hemligheter av mindre storlek kunde gömmas i den. Det man tyckte var viktigt kanske, för då gick den t o m att låsa.
Jag kommer inte ihåg att den skulle ha varit framme när jag var liten, förmodligen gömd någonstans. När jag var tonåring blev jag intresserad av den när den kröp fram ur gömmorna och fick då ta den till min. När jag nu plockade fram den är den fylld av små papperslappar med mina stickräkningar som jag förvarat i den sen ungdomsåren.
Jag var sticknörd redan i tretton års ålder (och ännu). Älskade att gå in i den lokala hantverksbutiken, granne med skolan och kolla garner hur ofta som helst i stället för att göra sånt som andra ungdomar var intresserade av. När jag vid femton år skulle bli konfirmerad önskade jag mig en stickmaskin. Min mamma tyckte inte det var så passande konfirmationspresent men jag tyckte att man kunde sätta en silverplakett på den för att tala om att den var en konfirmationspresent. Det blev inte så, men jag fick en stickmaskin i alla fall samma sommar när jag gått ut grundskolan. Och sen blev det små räknelappar om mask- och varvantal i många år och en del av dem finns ännu kvar i kistan. Stickmaskinen finns också kvar, så den skulle ha blivit en långvarig present trots allt även om den inte använts på ett bra tag. Numera är det handstickning jag nördar mig med.
Dags att hitta nytt innehåll att fylla kistan med, någonting viktigt, fast egentligen räcker det för mig att få titta på den även utan innehåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar