Delarna såldes var för sig och jag visste inte att de skulle vara tre. Jag hittade dem i Arabias fabriksbutik i Helsingfors, men där fanns bara den till vänster och den till höger. Jag tittade inte ens så noga utan köpte båda. De blev inte uppackade förrän vi flyttade till Söderlid och hängdes upp på väggen i den s.k. fiskegången. Fortfarande tyckte jag inte att det var nåt konstigt att öns konturer inte gick ihop och tänkte inte mera på det.
Förra året fick jag för mig att jag skulle titta på en finsk porslinsauktionssida på nätet för att se vad de hade av Heljä Liukko-Sundström. Det var inte för att se vad mina bilder är värda utan mera för att se om det finns några bilder jag aldrig sett, inte nödvändigtvis att jag skulle köpa någon. Hennes produktion av bilder i olika storlekar och former har varit omfattande under många år.
Plötsligt fick jag syn på metaren i tre delar, vilken uppenbarelse och då gick ju konturerna ihop, för jag saknade mittenbiten. Den är ju nästan bäst för där hoppar fisken upp. Många sålde hela serien med tre delar, men det var inte intressant för mig när jag hade redan två. Jag lyckades hitta en ensam mittenbild och min syster i Helsingfors fick i uppdrag att sköta budgivningen. Jag hade väl tur när det var bara en till som var intresserad, så det slutade väl.
Det var bara att flytta en av bitarna för att klämma in mittenbiten mellan. Metaren blev gladare för nu fanns det i alla fall chans att få fisk.
Pepparkaksformen modell gädda under metaren är Marimekkos och när jag såg på bild i tidning att den finns tänkte jag direkt att jag skulle ha den, men inte för att baka utan för att ha på väggen. Den blev som en krona på fiskarens blåa låda, som jag berättat om i tidigare inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar