Före rött

Ett planerat skönt veckoslut på Åland blev bytt till tänkt råttförsäkring av garaget eftersom vi upptäckte att gummilisten längst ner i garagedörren var söndergnagt. Tur var det väl kanske att vi stannade hemma för i lördags slog febern till och har inte släppt taget än. Därmed blev det även paus i julproduktionen och det var kanske behövligt så jag inte tröttnar på alla röda hjärtan som ska färdigställas.

 

Tänkte vänta med att visa röda julhjärtan till december, men som ombyte blev det ett rosa hjärta när jag höll på och började lessna på rött. Man kan ju alltid hoppas att någon är mera rosa person och hjärtan behöver inte funka enbart till jul oavsett om de är röda eller rosa. Det brukar bara bli mest intensivt med röda hjärtan till jul.

Här andra sidan av samma hjärta. Vilken sida som är fram eller bak är helt en smaksak. Jag brukar inte se det så utan varje sida är sin egen.

 

Det här hjärtat är lite större än mina vanliga röda, för det här är 100 mm cellplasthjärta som stomme. Årets röda är hittills mest 80 mm. Konstigt att en skillnad på 2 cm kan se så mycket ut när man jämför.

 

Hjärtan tovas först med blandade nyanser, broderas med olika stygn och trådar i flera nyanser och som avslutning lite pärlor. Som vanligt älskar jag nyanser och har svårt att inte överarbeta när jag kommit i gång, för det är så roligt med fritt skapande.

 

Alla hjärtan är unika, fram och baksidan är helt olika så man kan vända när man tröttnar. I år har jag bestämt att mina hjärtan inte ska ha hängen utan helst ligga på nånting eller kanske luta lite snett mot något. Lätt att vända när lusten infaller.

Så här ser det ut i den röda lådan med röd ull. Knallröd ull finns även i lite större mängd utanför lådan, särskilt för julproduktion. Enda gången en färgnyans behövs mycket av. Kringlorna högst upp i lådan med sköna nyanser är från Inger Nygård på Ollas i Lumparland. Mycket fina till mina julhjärtan. 

Övriga tillbehör framplockade på bordet, färdiga att användas: silke, fårlockar, broderitrådar och pärlor. Längst upp till höger några väntande cellplaststommar. 

 

I år har jag också testat en ny nålhållare för bara en nål. Har alltid trott att det inte skulle funka utan att hålla i själva nålen, för att man kommer längre ifrån. Det går att lära om, är hittills väldigt förtjust i ett mjukt grepp. Det går att hålla längre ifrån med samma resultat. Grundarbetet med många nålar i en hållare har ju alltid funkat, så klart borde jag insett att det även funkar för en nål.