Vår traditionella julduk har trettioårsjubileum i år. Min faster broderade den åt oss året vi gifte oss. Jag är uppvuxen med en likadan julduk och vi alla syskon har var sin. Eftersom förra generationen också hade sådana har jag en extra numera, m a o kan båda tjejerna få var sin om de så önskar i framtiden. En lite rolig detalj är att den vänstra renen saknar horn, ett miss som gör duken mer personlig. Tänk vad bra färgerna har hållit sig trots alla tvättar.
Så här ser det lite mer levande ut när julbordet är dukat. Maten dukar vi upp på matbordet i köket och sen får alla hämta och välja rätter man vill ha. För mig är sillar viktigast och vad vore julen utan sillsallad utan sill.
Gustavsbergs julservis dyker upp ur gömmorna varje jul och diskas duktigt för hand. Tyvärr tillverkas den inte längre, men som med mycket annat kommer den kanske in i sortimentet igen efter några år. På jul vill jag helst ha tygservetter, men inte till vardags. I år hittade jag dessa rutiga med ett litet hjärta.
Nästan jubileum har även den här snögubben som fyller tio år nästa år. Vi hittade den i en presentaffär i New York och jag kunde inte motstå för den är så amerikansk och helskön. När man trycker på tassen börjar den sjunga "Jingle Bells" och skakar skönt på hela sin överkropp och på slutet klirrar pinglan i mössan av huvudskakning. I år har det visat sig vara något fel så det låter ännu mer galet i en ny version med pauser mitt i så man får vänta spänt och se om det blir en fortsättning överhuvudtaget. I år blir det nog lite färre tryckningar så den inte ger upp helt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar