Den här bildväven trillade ner från hallväggen häromdagen. Den var rätt slarvigt upphängd med en knappnål, så det var inte så konstigt. Mer konstigt att jag har nästan slutat att se den för den har hängt mellan två dörrar och ofta hänger det rätt mycket jackor under den. Med andra ord ingen bra placering. Det brukar vara nödvändigt att emellanåt hänga om saker för att man ska se dem igen.
När jag lyfte upp bilden från golvet blev jag nästan nostalgisk, för den här är min allra första bildväv för trettio år sen. Jag gick en studiecirkel i bildväv och testade med denna. Jag kommer ihåg att cirkelledaren var en trevlig idérik textilkonstnär och det skulle vara rätt fritt, inte så mycket teknik, vilket var bra och inspirerande.
Jag hade vävt i vävstol tidigare och fortsatte samma typ av vävning i ramen, ingen variation i tekniken, bara slätt. På den tiden visste jag inte heller att man blandar lin med ull för bättre resultat och form. Den här har inslag med bara ull, men jag blev ändå rätt glad när jag hade klarat att få den färdig, kanske inte helt rak i kanterna. Redan då var jag mer intresserad av färger än former, vilket fortfarande stämmer på mig. Kanske började jag redan då fundera på att ägna mig mera åt bildväv, men det dröjde mer än tio år innan jag började på Handarbetets vänners skola, där jag ägnade mig åt bildväv i två år. Något bättre i teknik numera i alla fall.
Det finns flera påbörjade vävar i ramar här hemma och kanske skulle de behöva färdigställas för att få sätta fingrarna i något nytt, för det är roligt att väva i ram om man släpper måsten och är mera fri. Egentligen kanske det inte skulle kräva så mycket att bli klar med gammalt, men det är alltid svårt när man inte gjort färdigt från början. Nytt är mer lockande. Kanske kan det bli ett sommarprojekt som omväxling (som allt annat).
Just den här bilden fick min mamma när den var klar och den hängde i deras hus fram till utflyttning. Jag var nog mer stolt över den än någon förstod, för den var min första. Det kanske inte var så konstigt att jag tog den med mig när det var dags att tömma huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar