Efter att ha sett alla fina lapptäcken på utställningen som jag skrev om i förra inlägget, känns mina egna verkligen som enkla nybörjararbeten, men är ändå väldigt mycket i min stil. Jag började för trettio år sedan med några lekmattor för nyfödda bebisar. Marimekkotyger i rutor ca 10 x 10 cm i lämpliga färger och vändbara med något av deras barntyger på baksidan. Snabbt och inte så mycket tålamodskrävande och roligt att ge bort.
Det här svart-vita överkastet blev mitt första större lapptäcke och gjordes för enkelsäng också det för evigheter sen. Även här Marimekkotyger med svart och vitt och lite andra nyanser och baksidan här under på bild med randigt tyg från Marimekko. Kom just på att redan då gillade jag att plocka, lite som jag numera gör med ull och trådar när jag ska handla, sk godisplockning. Den gången stod jag framför tygpackarna på Marimekko och köpte 20 cm av alla dem jag valde i hyllan. Har för mig att det var det minsta man kunde köpa.
Överkastet har flyttat mellan olika bostäder och ibland väntat för att hitta sin nya plats. Flera år fanns det magasinerat med annat bråte på Åland, men nu har det fått nytt liv och kommit till sin rätt igen. Ena dottern gjorde om sitt rum till svart-vitt och då passade det så bra med detta överkast. Med tanke på dess ålder och att det tvättats i maskin flera gånger har det hållit sig bra trots allt.
Nästa lapptäckesprojekt blev detta överkast för dubbelsäng, som numera bor i sovrummet på Söderlid efter många år hemma. Även här var det Marimekko-tyger som gällde men i pastelltoner. Idén var fyra fyrkantiga rutor av lappar: ljusblå, rosa, lila och grå och längre remsor som kanter för rutorna av färgen i den diagonala rutan och ännu en omgång långa remsor längst ut i kanten. I detta överkast är baksidan rosa-lila randig.
På bilden syns att överkastet skulle må bra av lite mer sömmar även längs rutorna för att hålla formen bättre och bli mindre skrynkligt. Något för sommaren kanske även om det är svårt att klämma hela överkastet under symaskinsarmen. Prova duger, lovar att jag inte åtar mig att sy det för hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar