Naturligtvis måste havet vara med bland Kalevalas naturbegrepp och i sjunde sången nämns det tom som "mäktiga havet", vilket jag tog fasta på. Hav är ju ett av mina favoritmotiv vet de som känner mig, där kan man bli tillräckligt abstrakt för min smak. Ett mäktigt hav måste ha en känsla av mycket rörelse i vattnet och inte så lätt att tämja. Så här blev den färdiga bilden.
På ett mörkblått linnetyg tovade jag vatten i olika nyanser blått blandat med lite mörkgrått för känsla av mer djup. Till slut blev i princip hela bilden täckt av fårlockar för mer struktur på ytan föreställande vågor och sjögång. Med så mycket fårlockar blev bilden rätt tjock och därmed annorlunda att fortsätta med. Många bilder har jag velat tova extra tunt nästan genomskinligt för att ge den andra effekter.
Den tjocka ytan tar åt sig många stygn och de syns inte så tydligt, men det blev många stygn i olika nyanser på de olika partierna för att förstärka vattnets rörelser och havets mäktighet.
Till slut fick de olika partierna sina respektive pärlor och valet föll på inte alltför små pärlor så de inte skulle drunkna i fårlockarna utan mera följa kanten av vågorna, här i mer detaljbild. Bilden högst upp visar helheten.
Nu är det bara en vecka kvar till vernissage, så bilderna är ihopsydda och hela verket inlämnat. Men jag fortsätter med genomgång av de bilder som inte presenterats här på bloggen. se mer om utställningen under aktuellt till höger om inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar