Min Kalevalanatur

 

Det här blev resultatet av de tolv bilderna jag beskrivit här på bloggen när de monterats ihop och fått sällskap av en två meter hög björk och en liten uggla på björkens gren.

 

Tanken var att bilderna på raden hade någon slags koppling och därför fick varje rad en egen nyans i ramen under bilden. Det blev mörkgrå botten i vertikalt led och ljusare grå som ram runt och som baksida.

 

 

Storleken på verket 130 x 140 cm gjorde att jag inte kunde montera det färdigt på spännram utan fick sy det som ett påslakan och dra det på på plats och sedan fästa längst ner. Efter det montera björken i övre ramkanten så att den skulle nå till marken eller golvet.

 

Översta raden: Solen, Molnen/regnet och Månen, följande om vatten som Älven, Forsen och Mäktiga havet. Tredje jord: Sädesfältet, Eken och Skogen, och längst ner de mer udda: Ödestranden, Ön och Berget.

 

 

Björken som också är nåltovad och broderad har lite olika partier av vitt och grått, lite brunt. Ugglan fick sitta på en liten brun gren och den visade sig hamna på lagom barnhöjd att upptäcka.

 

 

En mer detaljbild av ett stygnparti på björken. På annat håll kan stygnen vara grå eller svarta.

 

 

Vid sidan av alla verk står en beskrivning av verket och bild på hantverkaren. Utställningen är planerad av Johanna Finne som också gjort den grafiska formen till utställningen, vilket lyfter helheten på ett fint sätt.

 

 

Utställningen är öppen dagligen kl. 10-17 på Eckerö Post- och tullhus ända fram till 3 september. Finland fyller 100 år i år och utställningen är en del av det officiella programmet, därav också temat Kalevala som är Finlands nationalepos.

 

Från Sverige går det bra att åka över dagen med Eckerölinjen på morgonen från Grisslehamn och kvällsbåten tillbaka, båtresan tar bara två timmar. Busstransport finns till och från båten från Cityterminalen i Stockholm och resan kostar ca 100 kr med buss och båt turoretur. Post- och tullhuset ligger bara en liten promenad från hamnen i Eckerö.

 

Min måne

 

Här kommer nu den sista av mina tolv Kalevala-bilder, månen. Det finns flera sätt att associera till månen, kan vara lite mystik eller ibland romantik, men att månen ska lysa upp himlen är åtminstone självklart. Jag ville ha en månskärva i stället för fullmåne och det är möjligt att min måne lyser mer än vad en månskärva gör egentligen, ville gärna att den skulle glittra. Så här ser den ut färdigmonterad.

 

 

Som kontrast till den lysande månen en mörkare blå himmel tovat på blått linnetyg och efter ullen fyllt med blåa fårlockar. Själva månskärvan i blek gul ton och lite tunt ljusskimmer neråt från månen.

 

Av okänd anledning valde jag lutningen för månskärvan så att det skulle se ut som den guppade på himlen som i en hängmatta. Ärligt talat kom jag efteråt inte ihåg hur jag hade placerat den och upptäckte att bilden egentligen kunde vridas och ändå funka i en annan vinkel också.

 

Många enkla blå stygn bland fårlockarna och kedjestygn runt hela bilden, ljusgula stygn för att markera månljusets väg.

 

 

Pärlor i blått och gult och guld fick bli finishen på bilden, de blå större så att de skulle synas bland fårlockarna..

 

Ger man bilden lite extra ljus utifrån så kan man fantisera att den glittrar.

 

Självklart måste jag  dokumentera resten av projektet också även om jag nu presenterat de tolv bilderna var för sig. De formades ju till en helhet och tillfördes ett träd på två meter, fortsättning följer...

 

Kalevala-skogen

Skogen är väldigt centralt i den finska naturen enligt min tanke och erfarenhet, säkert lika centralt i stora delar av Sverige. Där jag är uppvuxen med skog omkring mig var det mycket tallar och granar när det blev lite större skogspartier. Därför skulle min kalevala-skog vara tät och mörkgrön. Det här är slutresultatet. Som den hänger hopmonterad med mina övriga kalevala-bilder på utställningen Kalevaland på Eckerö Post- och tullhus på Åland hela sommaren.

 

Bottentyget i linne blev enkelt att bestämma, skogsgrönt skulle det vara. Sen var det nåltovandets tur som underlag till bilden. Lite olika gröna nyanser men skulle se rätt sammanhängande ut. Fårlockar skulle ge lite form av granens hängande grenar och därmed struktur på ytan.

 

 

Stygnen skulle förstärka trädens form, granens karakteristiska ”julgransgrenar” och lite mer runda tallkronor.

 

Trädens stammar blev breda och bruna, de skulle stå stabilt i skogen sen långa tider.

 

Marken fick några förstärkningar med stenar med mossa eller nåt åt det hållet.

Till sist förstärktes trädens upprätta position o för att skilja dem från den gröna massan sydde jag raka rader av pärlor mitt i granarna och lite mer ostrukturerat på tallarna och ännu lite på marken nedanför.

Skogen gör sällskap med sädesfältet och eken, som båda beskrivits i tidigare inlägg, på samma rad, alla tre sådant som växer ifrån jorden.

 

Eken i min Kalevalanatur

 

Nu har utställningen Kalevaland öppnat i Eckerö Post- och tullhus på Åland, men jag fortsätter här att dokumentera de kvarvarande bilder som jag inte beskrivit tidigare från mitt verk Kalevalanatur, där tolv naturbegrepp fått var sin bild.

 

På den här bilden är eken hopsydd med de andra bilderna och spänt på kilram. Färgramen under ska binda ihop med de två andra bilderna på samma rad: skogen och sädesfältet.

 

 

 

Eken gav hos mig en association till ett urgammalt knotigt träd med tjock stam och i sommarskrud ett grönt tätt bladverk. Bottentyget blev ljusgrönt som kontrast till flera mörkare bilder. För att ändå visa att det här är en ek och inte bara ett grönt träd tovade jag ett eklöv vid sidan av trädet, ett mer naturtroget löv för att ändå ge en hint om att det här är en ek trots allt. Här är eken bara tovat på linnetyget som underlag för stygn. Började tova trädet och bladkronan samt lövet bredvid, inte så effektfullt från början. Fotona här har tyvärr varierande gröna toner, inte för att det är snyggt utan för att få fram detaljer jag beskriver lite mer tydligt.

 

Sen var det dags att med stygn få till grenar och knotar till stammen och göra bladverkets kant lite mer trubbig.

 

 

På stammen blev det många olika sorters bruna pärlor som komplement till stygnen.

Bladformade pärlor och gröna folieblad fick ge ett mera livat uttryck till bladkronan trots att de inte liknade riktiga eklöv, därav lövet vid sidan av. här avbildat i bilden nedanför.

 

 

 En färdig bild innan strykning och innan den formade lapptäcket med de andra bilderna och sen spändes på kilram. Fortsättning följer…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mäktiga havet

 

Naturligtvis måste havet vara med bland Kalevalas naturbegrepp och i sjunde sången nämns det tom som "mäktiga havet", vilket jag tog fasta på. Hav är ju ett av mina favoritmotiv vet de som känner mig, där kan man bli tillräckligt abstrakt för min smak. Ett mäktigt hav måste ha en känsla av mycket rörelse i vattnet och inte så lätt att tämja. Så här blev den färdiga bilden.

 

 

På ett mörkblått linnetyg tovade jag vatten i olika nyanser blått blandat med lite mörkgrått för känsla av mer djup. Till slut blev i princip hela bilden täckt av fårlockar för mer struktur på ytan föreställande vågor och sjögång. Med så mycket fårlockar blev bilden rätt tjock och därmed annorlunda att fortsätta med. Många bilder har jag velat tova extra tunt nästan genomskinligt för att ge den andra effekter.

 

 

Den tjocka ytan tar åt sig många stygn och de syns inte så tydligt, men det blev många stygn i olika nyanser på de olika partierna för att förstärka vattnets rörelser och havets mäktighet.

 

Till slut fick de olika partierna sina respektive pärlor och valet föll på inte alltför små pärlor så de inte skulle drunkna i fårlockarna utan mera följa kanten av vågorna, här i mer detaljbild. Bilden högst upp visar helheten.

 

Nu är det bara en vecka kvar till vernissage, så bilderna är ihopsydda och hela verket inlämnat. Men jag fortsätter med genomgång av de bilder som inte presenterats här på bloggen. se mer om utställningen under aktuellt till höger om inlägget.

Kalevala ön

 

I verkligheten är det sluttampen av Kalevala bilder men här på bloggen är det Ön som står på tur. Jag har tidigare gjort några öar mer som små skulpturer på runda former där jag fimpat botten för att de ska stå. Antagligen var de nånstans i bakhuvudet när jag skulle göra en platt bild med en ö som ett av mina tolv naturbilder ur sjunde sången i Kalevala. Den fick en rund form i ett blått vatten och blev en ganska frodig ö med olika gröna och gula fält, inte öde som stranden var. Det här är det färdiga resultatet med tovat, stygn och pärlor.

 

 

Första fasen, nåltovat tunt med ull och fårlockar på blått linnetyg som botten. Roligt att göra flera fält i den hamburgerlika ö-formen och leka lite med nyanser. Vad skulle kunna växa på ön kan man ju undra. Lite berg blev det längst ner och några skogspartier i kontrast mot de mer färggranna fälten.

 

 

Broderistygn på det tovade och det visade sig rymmas många stygn på de olika fälten innan jag gav upp. När man väl kommit i gång hittar man nya möjligheter för flera stygn tills man ger upp.

 

 

Många olika pärlor fick komplettera stygnen för mer liv och det fanns pärlor i nyanser som funkade med trådarna till alla fält. Hela ön i färdig form syns i bilden högst upp i inlägget.

 

 

 

Mitt sädesfält

 

När det blev dags för att göra sädesfältet som en av mina bilder inför utställningen Kalevaland blev det en del funderande hur jag skulle kunna göra ett tillräckligt intressant abstrakt sädesfält i det här formatet som alla bilderna skulle ha. Man borde ändå på något sätt uppfatta att det är frågan om ett sädesfält när det är färdigt. Så här blev slutresultatet och nedan försöker jag beskriva processen dit.

 

Jag som alltid vill ha mycket färg kände att här behövde det bli riktigt blekt trots allt. Jag bor ju vid ett sädesfält på sommaren så kan inte säga att jag inte har upplevt nåt sånt. Valde att tova med lite olika nyanser i alla fall, naturvitt, ljusgult, beige och grågrönt och längst ner lite jord. Här har jag inte försökt få med några fårlockar även om det hade funkat som lösning här också. 

 

Nyansnörden i mig fick sitt lystmäte i valet av broderitrådar som skulle sys på tovade fältet. Tänkte få lite liv med att variera trådnyanserna på ytan, ibland funkar det även med små medel.

 

 

Valde att inte brodera stygn över hela bilden utan bara på ena sidan och varje rad fick en egen nyans i stjälkarna och en annan i sädeskornen. Lite smått ogräs i grönt längst ner i dikeskanten.

 

I en mer detaljbild syns hur jag fantiserade att säd som växer ser ut. Här syns också lite av att nyanserna i raderna varierar.

 

Efter stygnen var det dags för pärlorna. Jag valde att inte sy några pärlor där jag sytt växande säd, men som det syns på bilden överst i inlägget pärlor i olika nyanser i de olika fälten som bara tovats och här längst ner där jag tog chansen att leka lite mer med pärlor vid jorden och ogräset. Antar att det här är enda gången jag gjort eller kommer att göra ett sädesfält, tror inte det kommer att bli någon återkommande bild hos mig även om jag kan tänka mig att göra något annat med laverat uttryck med ull framöver.