måndag 29 maj 2017

Min Kalevalanatur

 
Det här blev resultatet av de tolv bilderna jag beskrivit här på bloggen när de monterats ihop och fått sällskap av en två meter hög björk och en liten uggla på björkens gren.
 
Tanken var att bilderna på raden hade någon slags koppling och därför fick varje rad en egen nyans i ramen under bilden. Det blev mörkgrå botten i vertikalt led och ljusare grå som ram runt och som baksida.
 
 
Storleken på verket 130 x 140 cm gjorde att jag inte kunde montera det färdigt på spännram utan fick sy det som ett påslakan och dra det på på plats och sedan fästa längst ner. Efter det montera björken i övre ramkanten så att den skulle nå till marken eller golvet.
 
Översta raden: Solen, Molnen/regnet och Månen, följande om vatten som Älven, Forsen och Mäktiga havet. Tredje jord: Sädesfältet, Eken och Skogen, och längst ner de mer udda: Ödestranden, Ön och Berget.
 
 
Björken som också är nåltovad och broderad har lite olika partier av vitt och grått, lite brunt. Ugglan fick sitta på en liten brun gren och den visade sig hamna på lagom barnhöjd att upptäcka.
 
 
En mer detaljbild av ett stygnparti på björken. På annat håll kan stygnen vara grå eller svarta.
 
 
Vid sidan av alla verk står en beskrivning av verket och bild på hantverkaren. Utställningen är planerad av Johanna Finne som också gjort den grafiska formen till utställningen, vilket lyfter helheten på ett fint sätt.
 
 
Utställningen är öppen dagligen kl. 10-17 på Eckerö Post- och tullhus ända fram till 3 september. Finland fyller 100 år i år och utställningen är en del av det officiella programmet, därav också temat Kalevala som är Finlands nationalepos.
 
Från Sverige går det bra att åka över dagen med Eckerölinjen på morgonen från Grisslehamn och kvällsbåten tillbaka, båtresan tar bara två timmar. Busstransport finns till och från båten från Cityterminalen i Stockholm och resan kostar ca 100 kr med buss och båt turoretur. Post- och tullhuset ligger bara en liten promenad från hamnen i Eckerö.
 

tisdag 23 maj 2017

Min måne

 
Här kommer nu den sista av mina tolv Kalevala-bilder, månen. Det finns flera sätt att associera till månen, kan vara lite mystik eller ibland romantik, men att månen ska lysa upp himlen är åtminstone självklart. Jag ville ha en månskärva i stället för fullmåne och det är möjligt att min måne lyser mer än vad en månskärva gör egentligen, ville gärna att den skulle glittra. Så här ser den ut färdigmonterad.
 
 
Som kontrast till den lysande månen en mörkare blå himmel tovat på blått linnetyg och efter ullen fyllt med blåa fårlockar. Själva månskärvan i blek gul ton och lite tunt ljusskimmer neråt från månen.

 
Av okänd anledning valde jag lutningen för månskärvan så att det skulle se ut som den guppade på himlen som i en hängmatta. Ärligt talat kom jag efteråt inte ihåg hur jag hade placerat den och upptäckte att bilden egentligen kunde vridas och ändå funka i en annan vinkel också.

 
Många enkla blå stygn bland fårlockarna och kedjestygn runt hela bilden, ljusgula stygn för att markera månljusets väg.
 
 
Pärlor i blått och gult och guld fick bli finishen på bilden, de blå större så att de skulle synas bland fårlockarna..

 
Ger man bilden lite extra ljus utifrån så kan man fantisera att den glittrar.
 
Självklart måste jag  dokumentera resten av projektet också även om jag nu presenterat de tolv bilderna var för sig. De formades ju till en helhet och tillfördes ett träd på två meter, fortsättning följer...
 

torsdag 18 maj 2017

Kalevala-skogen



Skogen är väldigt centralt i den finska naturen enligt min tanke och erfarenhet, säkert lika centralt i stora delar av Sverige. Där jag är uppvuxen med skog omkring mig var det mycket tallar och granar när det blev lite större skogspartier. Därför skulle min kalevala-skog vara tät och mörkgrön. Det här är slutresultatet. Som den hänger hopmonterad med mina övriga kalevala-bilder på utställningen Kalevaland på Eckerö Post- och tullhus på Åland hela sommaren.

 
Bottentyget i linne blev enkelt att bestämma, skogsgrönt skulle det vara. Sen var det nåltovandets tur som underlag till bilden. Lite olika gröna nyanser men skulle se rätt sammanhängande ut. Fårlockar skulle ge lite form av granens hängande grenar och därmed struktur på ytan.
 



 

Stygnen skulle förstärka trädens form, granens karakteristiska ”julgransgrenar” och lite mer runda tallkronor.
 

Trädens stammar blev breda och bruna, de skulle stå stabilt i skogen sen långa tider.

 
Marken fick några förstärkningar med stenar med mossa eller nåt åt det hållet.
Till sist förstärktes trädens upprätta position o för att skilja dem från den gröna massan sydde jag raka rader av pärlor mitt i granarna och lite mer ostrukturerat på tallarna och ännu lite på marken nedanför.
Skogen gör sällskap med sädesfältet och eken, som båda beskrivits i tidigare inlägg, på samma rad, alla tre sådant som växer ifrån jorden.


 

måndag 8 maj 2017

Eken i min Kalevalanatur

 
Nu har utställningen Kalevaland öppnat i Eckerö Post- och tullhus på Åland, men jag fortsätter här att dokumentera de kvarvarande bilder som jag inte beskrivit tidigare från mitt verk Kalevalanatur, där tolv naturbegrepp fått var sin bild.
 
På den här bilden är eken hopsydd med de andra bilderna och spänt på kilram. Färgramen under ska binda ihop med de två andra bilderna på samma rad: skogen och sädesfältet.
 
 
 
Eken gav hos mig en association till ett urgammalt knotigt träd med tjock stam och i sommarskrud ett grönt tätt bladverk. Bottentyget blev ljusgrönt som kontrast till flera mörkare bilder. För att ändå visa att det här är en ek och inte bara ett grönt träd tovade jag ett eklöv vid sidan av trädet, ett mer naturtroget löv för att ändå ge en hint om att det här är en ek trots allt. Här är eken bara tovat på linnetyget som underlag för stygn. Började tova trädet och bladkronan samt lövet bredvid, inte så effektfullt från början. Fotona här har tyvärr varierande gröna toner, inte för att det är snyggt utan för att få fram detaljer jag beskriver lite mer tydligt.

 
Sen var det dags att med stygn få till grenar och knotar till stammen och göra bladverkets kant lite mer trubbig.
 
 
På stammen blev det många olika sorters bruna pärlor som komplement till stygnen.



Bladformade pärlor och gröna folieblad fick ge ett mera livat uttryck till bladkronan trots att de inte liknade riktiga eklöv, därav lövet vid sidan av. här avbildat i bilden nedanför.

 

 
 En färdig bild innan strykning och innan den formade lapptäcket med de andra bilderna och sen spändes på kilram. Fortsättning följer…