tisdag 30 december 2014

Kuddlagret sinar

 
Den här tulpanen hittade ett nytt hem till jul, så nu börjar det verkligen sina i kuddlagret. Dags att ta nya tag och fylla på, det är bara att inse att det inte fylls på av sig självt. Det blir säkerligen några nya tulpanvarianter, för nu har min tulpanfrossa med riktiga tulpaner kommit i gång och mycket hav måste det ju bli inför sommaren, men är sugen på att göra något mer abstrakt än bara abstrakta tulpaner. Sommarens mer abstrakta paradiskudde gav mersmak, kul att låta bilden växa fram utan att veta hur det blir när allt är klart. En abstrakt tovad bit kan ju bli nånting med broderi och pärlor. Enda problemet är att jag har så svårt att sluta och det blir då lätt överarbetat. Vi får väl se om jag kan hålla mig i skinnet framöver, lovar inget.
 
 
Helt tomt är det inte i kuddlagret än för den här kudden finns kvar (starkare vinröd än på bilden) och en reserverad havskudde. Tror att det kan finnas någon kvarglömd färdig bild som jag slarvat med dvs aldrig sytt färdigt till kudde. Det är ju den mindre lustfyllda delen av arbetet. Det brukar kännas bäst att göra nytt innan det är helt tomt i lagret, känns som det fylls enklare då.
 
Vet inte om det är julkänslan eller det vintriga landskapet som hittat hit, men är just nu lite sugen på att göra några änglabilder, som jag tycker att man ska ha framme året om.

söndag 28 december 2014

Snabb jul

 
Det känns som den långa härliga julen vi såg framemot blev väldigt snabb. Allt var så bra, vi hade bättre med tid än vanligt. Det kändes nästan konstigt dagen före julafton när granen var klar för första gången redan på måndagkvällen, något som jag tror vi gör till tradition, att bara njuta kvällen före julafton i väntan på att skinkan blir klar. I år var t o m alla julklapparna inslagna några dagar före, vilken känsla. Det var inget problem att jobba fram till julafton, för allt flöt bra.
 
Skön lugn julafton, vi satt o fikade till Kalle Anka och efter det började vi plocka fram mat. Vårt traditionella julbord i köket där alla hämtar det man vill ha känns kanske lite märklig när vi nu var bara tre personer, men det känns att det ska vara så och vi har lite olika favoriter.
 
Så småningom var det dags för gottebordet och Karl-Bertil Jonssons julafton som är ett måste, men vi ser det lite senare än på TV för att få ihop allt. Öppning av fina välkomna julklappar och fortsatt umgänge till sent på kvällen till det var god natt för de flesta.

 
Men där var julen över. Jag fick vinterkräksjukan då på natten och de andra två på annandagen, så det känns som julen kom och gick. Fortfarande är vi alla rätt ostadiga på benen och mat lockar inte. Nu går det knappt att ligga i soffan längre utan att ryggen säger ifrån, så man kan säga att det inte är så hög aktivitet och julen känns inte så närvarande längre. Det finns ändå hopp att vi kanske är bra till nyår och dessutom är det riktigt vacker vinterdag idag med 7 grader kallt. Fördelen är att vi är lediga och kan ta dagen som den kommer allt efter orken, ingen brådska med något.
 
Julgranen och stjärnan av pappersrullar var på paketet från min syster. Hon hade köpt dem på någon välgörenhetsmarknad före jul. Sugen på att testa att göra liknande men icke juliga former med samma teknik. Börjar alltså bli frisk...
 
                                  GOD FORTSÄTTNING TILL ALLA!

onsdag 17 december 2014

Rakublomma

 
Vet inte vad jag skulle skylla på för bloggpausen, men har väl trott att jag haft annat att göra, vilket stämt ibland.
 
Hittade denna rakubrända ljusmanschett på julmarknad, keramikern heter Lotta Nilsson. De yviga blombladen tilltalade mig, även den ojämna färgytan. Efter hemkomsten hamnade den på ljusstaken på köksbordet för att liva upp den.
 
 
Ljusstaken är en hemmagjord betongpjäs, en av mina första för några år sen och behövde definitivt piffas upp. Den tidigare ljusmanschetten var i plåt men nu blommar det och riktigt rejält.
 
Ser framemot betongsäsongen för det är så roligt att leka med betong men enklast är det att göra det ute. Ljusstakar är ju min last så det kanske blir fler modeller och kanske nya ljusmanschetter i keramik för att bryta mot den hårda betongen. Numera säljs det många fina modeller av juiceflaskor med varierande former och ytstruktur, helt perfekta som gjutformar.
 
 
Annat återbruk. Från samma julmarknad kommer den här hyacinten från.
Ida Överby på Crème de la crème har planterat hyacinten i en gammal kaffekopp och präglat Merry Christmas på en bit typ läskburksmetall, som är tillräckligt mjukt som material. Ett läderband runt blomman håller skylten på plats. Till våren har jag tänkt mig andra lökväxter i koppen med guldkant, för lökväxter behöver så lite vatten att de klarar sig i koppen fast den inte har hål i botten.


lördag 6 december 2014

Oiva Toikka fan

 
Precis lagom till min Helsingfors visit för en vecka sedan öppnades det en Oiva Toikka utställning på Galerie Forsblom i centrala Helsingfors. Oiva Toikka är en legendarisk finsk glaskonstnär och för många är han kanske mest känd för sina glasfåglar för Iittala, som kommer i nya skepnader och färger, mönster varje år.
 
Denna utställning är med hans nya glasskulpturer som han varit till Murano i Italien och åstadkommit tillsammans med en mästarblåsare. Utöver skulpturer fanns det några glasmosaiker och det är såklart något som tilltalar mig mycket.
 
 
Lyckan var gjord när det visade sig att Oiva Toikka var själv på plats just när vi var där. Han är nu 83 år gammal men fortfarande väldigt kreativ och det var så roligt att höra honom berätta om sina verk och arbetet med dem. Alla som var där tog fram sina mobiler för att dokumentera stunden.
 
Här syns en av hans skulpturer bakom honom och det var fascinerande med dess skugga på väggen bakom. Hans tidigare stroke gör att han rör sig begränsat men övrigt känns som han har mycket kvar att designa. Han hade lovat glasblåsarmästaren att han skulle göra en omgång till i Murano och även nya fåglar för Iittala planeras.
 
 
Tydligen så är glasmassan i Murano annorlunda , mjukare än här i Norden, så man kan hålla på med den en längre tid. Titta bara på dessa "randiga rör", som kommer att hamna hos en samlarfamilj för hans konst.
 


 
Roligt med så många olika typer av verk, några fler kan ni se på galleriets hemsida. Utställningen var en fin upplevelse som gjorde min resa extra trevlig och jag kommer nog alltid att komma ihåg det fina mötet med honom och njuta ännu mera av mina fåglar och annat som han designat under sin långa karriär.






tisdag 25 november 2014

Sommarbladets öde

 
 
Sommarens gröna blad som inspirerades av all grönska utanför fönstret på Söderlid i augusti har ändå till slut blivit till något. Det hamnade på en liten prydnadskudde i grågrönt linnetyg, storlek 35 x 35 cm. Den här gången fick bilden inte ramar som vanligt utan syddes bara på det andra tyget i mitten av kudden. Jag ville testa att göra så men inser nu att ramarna med ibland också två nyanser linnetyg, en på sidorna och en annan upp- och nertill ger mera liv till kudden med sina extra sömmar. Kanske mest betydelse när större kuddar, men kul att ha testat så jag vet hur jag ska göra framöver. Nu är kudden leveransklar, så trevligt att det kan bli användbart även av något som inte planerats bli något utan bara blivit av stundens plötsliga inspiration.
 
 
Så här ser bladet ut i närbild, ovanligt slät yta för mig. Hade inga gröna fårlockar med mig då, inte så många gröna ullnyanser heller, men man tager vad man haver. Bladets storlek ca 11 x 11 cm. Kanske borde jag utöka till ett basförråd även på Söderlid så jag inte bara har med mig ull för planerade arbeten i rätt nyanser. Grannen Inger Nygård på Lumparby Ollas har ofta räddat mig vid plötslig inspiration när hon sålt ull i superfina färgnyanser i sin sommarbutik, vilket lockat även till oplanerade projekt under sommaren.
 
 
Det här är ett exempel på sådana spontanprojekt på sommaren. Röret för framtida kamin i  vardagsrummet på Söderlid var inte så snyggt men gick bra att kamouflera med en hätta. Tovad tulpan på linnetyg ihopdragen runt med band.

fredag 21 november 2014

Julklappen konsthantverk


Trevligt att se åländskt konsthantverk inte så långt hemifrån. Galleri Salem på Villa Skönvik i Rönninge utanför Stockholm är en fantastisk utställningslokal med luftiga rum och högt i tak. Vi besökte utställningen "Julklappen" i onsdagskväll och huset lyste inbjudande redan i mörkret på utsidan och innehållet var mycket fint. Konsthantverkare som representerade olika tekniker och material samsades i lokalerna och jag förstår utställningsnamnet, som lockar till julklappsköp. Det hade nog många redan hörsammat trots att utställningen bara hade varit öppen i två dagar innan. Här några exempel från utställningen:
 
Här ovan hänger Ilse Bergs röda matta med hennes röda plädar och skapar stämning direkt man kommer in i det stora utställningsrummet.

 
Mittemot det röda hänger Ilses halsdukar i olika gråa toner. I vanliga fall hittar man Ilses produkter på SALT i Mariehamn och nu finns även en webshop med deras produkter.
 
 
För det andra åländska inslaget i utställningen svarar Gunilla von Nandelstadh, här med hennes läckra tårtbrickor och handdukar, som hade lockat många av förståeliga skäl. Även Gunilla finns på SALT i vanliga fall.
 
 
En till för mig tidigare känd konsthantverkare fanns i samma utställning, Ida Överby, som är Rönningebo numera. Här en av hennes fina takkronor med porslinsskärvor i svart och vitt. Den kom väl till sin rätt i lokalens höga takhöjd, och någon nämnde att de skulle vilja ha kvar den i huset.
 
 
Porslinsåtervinning med höga ljusstakar av mindre porslinspjäser uppradade på varandra. Jag är så imponerad att Ida kan hitta så rätt storlek på pjäserna så att de passar till varandra. Se mer av dem på företagets hemsida/webshop, Crème de la crème.
 
 
Den nyaste återvinningen hon har gjort är det här utställda bordet med ett porslinsben. Väcker helt klart habegär. Även lampan på bordet är gjord med samma teknik.
 
Kan varmt rekommendera ett besök i den helt igenom fina utställningen med en massa snygga saker. Öppet lördag-söndag 12-16, onsdagkväll 17-19 och sista dagen lördag den 29.
 
 


 


 

måndag 17 november 2014

Ljus mot novembermörker

 
Kampen mot mörkret passar ju bra ihop med mysfaktorn inne och vad är det som huset behöver fyllas med om inte med levande ljus. Nästan som mörkret utanför är en förutsättning för att det ska bli riktigt mysigt inne. Bara att njuta trots allt åtminstone för stunden.
 
Ljuslyktan som Sture Ahlström på Åland har tillverkat efter en gammal lykta från Finström är ju den mysigaste av alla när plåten glimmar i ljusets sken och det mörknar ute. I den här använder vi alla stumpar från ljuskronan och den är tänd på matbordet nästan hela tiden när vi är på Söderlid oavsett tid på dygnet och året. Den känns väldigt personlig när varje lykta är handgjord. Säljs på SALT i Mariehamn.

 
Den brukar få stå på bordet också på sommaren även om den då tänds bara på kvällarna. Gillar den även så här på dagen, skön att se på. Här syns Ann Granlunds löpare Äppel under lyktan. På vintern blir det röda äpplen i stället.
 
 
Jag hör till dem som tycker att man aldrig kan få för många ljusstakar. Måste dock erkänna att framförallt värmeljushållare har en viss förmåga att hamna i skåpet för att ge plats åt nya, som alltid lockar mera för stunden. Dessa två lite grovt målade glas med prickig metallkant har jag hittat i mysiga nya inredningsbutiken Home by Lotta Lilla Butik i grannskapet. De ser också trevliga och mer vita ut när inte tänt.
 
 
På samma ställe hittade jag ljusslingan med små silverkulor som funkar med batteri och har inbyggt timer. Det går ju att skapa stämningsljus även utan levande ljus även om det är något visst med levande ljus, en annan känsla.
 

fredag 14 november 2014

Äntligen som fönster ska vara

 
 
Söderlids fönster har varit en lång seg process, tur att vi inte äger huset. När fönstren på nedervåningen byttes mot nya blev de felmonterade i de tjocka väggarna, längs kanten inåt i stället för längst ut som man brukar. Det såg rätt konstigt ut utifrån vilket syns i badrumsfönstret här nedanför, som inte har ändrats. Efter många om och men kom en duktig snickare för två år sen och gjorde om dem så att vi fick "normala" fönster i köket.
 
Ända till nu har vi dock saknat plåtarna under fönstren i hela huset. Det har inte känts helt rätt att det regnar in i isoleringen och det kändes bra att komma dit förra helgen när vi hade fått plåtar på plats och huset börjar se ut som ett hus ska se ut. Vitt runt hela fönstret, även i nederkanten. Bra skydd inför vintern.

 
Badrumsfönstret som är kvar långt inne längs innerväggen ser ut som i en tunnel, tur att det är bara ett badrum. Här blev det ju en väldigt djup plåt för att täcka hela nederkanten. Badrumsgardinen är ett sönderklippt örngott med Ann Granlunds blåklinttryck från SALT i Mariehamns sjökvarter.

 
När snickaren gjorde om de fyra köksfönstren var lyckan gjord när vi fick så fina djupa fönstersmygar på insidan av huset, så det går att använda dem för lampor, ljusstakar och olika stilleben. Här en rad Kivi (= sten) ljusstakar från Iittala.

 
Tack vare det fina djupet är det inget problem att få plats med fågeln i krukan. Det är lätt att tänka hur fult och tråkigt det hade blivit om fönstren inte hade fixats till och vi varit utan fönstersmygar på insidan, det är bara att förtränga tanken på en gång när vi nu slapp det.


tisdag 11 november 2014

Utanför säsong

 
Även om jag tycker såklart att Åland är fantastiskt under vår, sommar och höst, gillar jag att åka till Söderlid och Åland så här utanför säsong när jag känner mig mindre som sommargäst och mer som deltidsålänning. Bara pendlingsresan mellan Kapellskär och Mariehamn med Rosella på fredag och söndagkvällar är så skönt lugn med lite folk och inte ens köer till tax-free. Vår snälla granne sätter på värmen så vi slipper komma till ett fryst hus.
 
Att promenera längs östra hamnen i Mariehamn på lördag, då man knappt möter en människa, inte många i alla fall är overkligt. Så här ser gästhamnen ut med sina tomma pinnar, en avkopplande vy. 

 
Den röda åländska graniten på vägarna är lika röd oavsett årstid, en speciell känsla efter allt grått på vägarna i Sverige. 

 
Lite mer krossad granit vid strandbanken, spännande med alla olika former, kantiga och mer runda.
 
 
Jag gillar att shoppa i åländska affärer och brukar alltid hitta intressanta saker. Min favoritaffär är såklart SALT i sjökvarteret, där det är ett obligatoriskt besök vid alla Mariehamnsbesök. Till saken hör att på lördagar åker vi dit också för att köpa gott nybakat bröd från Johannas hembakta.
 
I lördags var det väldigt ödsligt på Torggatan, men det hade sina förklaringar, för det var nästan lika många kulturella händelser samma dag som under värsta turistperioden i juli. Man kan nästan undra hur det räcker folk till allt, men vi såg en del personer som besökte flera ställen precis som vi. För att nämna några aktiviteter: åländska bokmässan, Röda korsets 75 års jubileum, öppet hus på Kulturfabriken med konst-, foto- och hantverksföreningarna, modevisning av Labelled med Lindas fantastiska kläder i massor, två teaterpjäser, både på Alandica och Önningebymuseet. För en gångs skull var vi på plats rätt helg.
 
 
Kände för att klara av några julklappsköp redan nu på SALT, säkrast att inte avslöja vad de fina paketen Titti gjorde innehåller, men sen blev det några produkter av Ann Granlund som syns i kassen och som är tänkta att antingen has själv eller vara sk julklappsreserver. Då är det bäst att ha dem opackade om behovet uppstår och jag glömt vad som finns i förrådet innan de är namngivna.
 
Efter en mysig men intensiv dag i Mariehamn var det skönt att slappa på Söderlid med många levande ljus och god mat på lördagkvällen. På söndagar brukar jag tanka kreativitet inför nya projekt, perfekt miljö för det. Längtar redan tillbaka.
 

torsdag 6 november 2014

Bollar till slut

 
 
Bollampor typ Irislights har alltför länge varit så trendiga att de funnits i vart och vartannat inredningsreportage och ibland har de även väckt lust till att skaffa några egna och testa, men utan att det blivit av.
 
I fredags öppnade en ny inredningsbutik,  Home by Lotta Lilla Butik, i grannskapet och naturligtvis hamnade jag där på hemvägen. När jag upptäckte lådan med ljusslingan med vita, svarta och två olika grånyanser kom jag hem med dem adresserat till vårt kök som är vitt, grått och svart, som hittat, nu eller aldrig.
 
 
Efter lite funderande hamnade de här runt dörrkarmen mot vardagsrummet. Olika ljusförhållanden under dagen ger variation i skenet och olika intryck. Det var inte bara jag som blev förtjust i dem hemma, nästan över förväntan succé blev det.
 
 
Roligt med de små prickarna som projiceras på väggen av det ojämna materialet i bollarna som släpper igenom ljuset i prickform. Blir tydligast när de används som mysbelysning utan en massa tända taklampor i rummet. Hos oss blir de komplement till levande ljus på matbordet bredvid.
 
 
Ibland vill man ha mer när man börjat. På söndag hittade jag tillbaka till Lotta för att kunna piffa upp även den mörka altandörren med sina långa gardiner med lite ljus på kvällskvisten. Där blev bollarna hängda bara rakt ner i den halvan av dörren som inte brukar öppnas. Färgerna är naturvit, sand, gammelrosa och vinröd. Familjen blev lika nöjd när det mörka oinbjudande partiet i vardagsrummet försvann. Det förskönar även för alla som promenerar förbi på gatan utanför.
 
 
Det roliga är att när bollarna speglar sig i fönstret ser det ut som många fler när de är tända. Hoppas detta inte var bara nyhetens behag utan kommer att mysa till stämningen över vintern som anlände idag med snö.

söndag 2 november 2014

Muminskåpet

 
 
Sen jag hörde och såg att våra gamla muminfigurer från sextiotalet var samlarobjekt plockade jag upp kartongen från källaren. Figurerna i skinn hade vi lekt och slitit på så pass mycket att de inte är några fina samlarobjekt längre utan rätt luggslitna och dessutom hade det mesta av limmet torkat och en del detaljer ramlat bort eller lossnat. Det känns ändå rätt nostalgiskt att ha dem även om jag inte kommer ihåg hur vi lekte med dem egentligen.
 
Lagom till Tove Janssons jubileumsår tänkte jag att de skulle passa att plocka in i lilla vitrinskåpet i vardagsrummet som tidigare inrymt en samling udda keramikkoppar. Det blir ju till slut så att man inte ens ser vad som är i skåpet för de varit där så länge. Med andra ord dags att byta innehåll, så idag blev det ett muminskåp av det helt och hållet.
 
 
De slitna muminfigurerna krävde rätt mycket lim innan de var fina nog för skåpet. Längst ner Muminpappa, Muminmamma och Filifjonkan. Jag tror att Muminmammans förkläde inte är original utan ser ut som min mamma har sytt det. Ingen handväska har hon, men vet inte om hon tappat den. Det går ju att fixa en väska som passar kanske. Filifjonkans klänning behövde limmas ihop och hennes höga struthatt var bland det svåraste att limma ihop. Av någon anledning har hon tappat sin ena hand, men det syns knappt när skåpet är stängt.

 
Ungdomarnas egen hylla med Mumin, Snorkfröken, Sniff, Snusmumriken och Lilla My. Stackars Mumin har tappat ena foten och båda öronen och Sniff har bara ett öga, men annars är de hoplimmade så gott det går.

 
Resten samlade här, Hemulen, Mymlan som är stora syster till Lilla My, Hattifnatt och Stinky. Av någon anledning var just de något mindre slitna, men nu limmade de också. Min syster och jag ägde hälften var och lekte med dem tillsammans, men nu är alla samlade hos mig.

 
Små porslinsmumin på hyllan ovanför tillsammans med stora Muminpappan i trä. Här finns Too-Ticki till höger, hon fanns inte bland de gamla figurerna hos oss. Jag vet inte om hon fanns i serien men bara inte hos oss.
 
 
De små plastfigurerna hamnade allra högst upp, upptäckte att det saknas figurer, att serien inte är komplett. Tror att dessa plastfigurer aldrig har samlats med plan utan bara hamnat hos oss från olika håll. Dags kanske att omvärdera dem i vår mumingalna familj. 
 
Kom på att vi har ytterligare en samling små muminfigurer sågade i faner, de kanske också skulle plockas upp till skåpet. De är från tiden när våra barn var små.
 

fredag 31 oktober 2014

Pumpadags

 
Hör kanske inte till vanligheterna att jag faller för billiga plastsaker i första taget, men den här billiga batterilampan för utomhusbruk föll jag för i lampaffärens fönster häromdagen. Ibland är saker tillräckligt galna för att hamna hos mig. Pumpans belysta färg är härligt lysande orange, tom mer än på bilden när mörkt ute och på avstånd syns det inte ens att det bara är plast. Den kanske inte håller värst länge, men man kan inte begära så mycket av en plastbit.

 
På jobbet idag träffade jag världens sötaste pumpabarn, ett och tre år, som kom på besök med sin mamma och gick runt och delade ut godispåsar till alla. Det var inte vilka påsar som helst utan extra fina fixade av scrapbooking specialisten Helena, som råkar vara pumpabarnens mamma och gladde oss på sin lediga dag, så trevligt.
 
 
Även dessa pumpabarn från Sia lustgården är söta, men kan inte tävla med de levande sötnosarna.
 
 
Bättre än plast kan man tycka att keramikpumpan är med levande ljus åtminstone inomhus. De tovade spöken är egentligen äggvärmare, men får vistas på bordet även utan ägg denna helg.
 
 
Vålnader är knappast något jag ser framemot, men den här ser så glad och ofarlig ut att den har fått komma fram hemma hos mig i flera år nu. Det går ju inte att bli rädd för den, men le måste man när man tittar närmare på den.