tisdag 26 november 2013

Julklappskurir


Min privata julklappskurir mellan Sverige och Finland var här i helgen. Hon har nog lovat komma en gång till innan jul så det är lugnt för en julklapp är inte klar och hon ska även ta med sig julklappar till oss. I år har jag verkligen skött mig bättre än vanligt för jag hade färdiga paket att skicka med henne redan i november! Det händer inte varje år så jag kan vara nästan stolt! Hon blev säkert också förvånad. Jag gillar att fundera ut vad jag ska ge till Finland, för det är inte så många julklappar. Däremot har jag inte kommit särskilt långt med att fundera på svenska julklappar, men har begärt in önskelistor i alla fall.
 
Jag har dessutom varit snäll i år och valt rätt små, lätta paket, som dessutom inte behöver gå sönder i transporten. Innehållet är bäst att hålla hemligt så det inte avslöjas i fel forum. Lat som jag är så har jag fått fina paket inslagna på SALT i Mariehamn, de vita med röda band på NK och de guldiga jultomtarna är ett IKEA-julpapper som jag paketerat med själv.
 
Röda korsets juletiketter är alltid spännande att se vem som illustrerat dem och i år är det gamla mönster från femtiotalet som figurerar på etiketterna. Kul att de inbringar så mycket pengar till Röda korset när upplagan är så stor.
 
Det är ju faktiskt lilla jul till helgen. Det varma vädret och grön gräsmatta gör att det är svårt att tro att det är mindre än en månad kvar till jul. Lilla jul ska naturligtvis firas på Åland även i år.

fredag 22 november 2013

Ljusmys


Levande ljus vid eftermiddagsteet i köket. Hos oss brinner ljusen på köksbordet alltid när någon sitter där oavsett om det är trött frukost eller sen middag. Det är mörkt när vi än är hemma åtminstone på vardagar, men de tänds även på helgen fast det skulle vara ljust ute. Förmodligen typisk höstgrej. Undrar om det har blivit ett beroende för båda generationerna i huset, för alla i familjen sitter med tända ljus vid bordet även ensam.
 
Helst ska det vara lite blandade ljusstakar som här på bilden. Tre olika med betong som gemensam nämnare, två proffsvarianter och en hemmagjord. Lilla ljuslyktan Mind i glas med vita "ränder" är från Kosta Boda glasbruk i Småland.
 
Känns som vi byter ljusen i stakarna mest varje dag, så vi är storkonsumenter av IKEAs kronljus. Det brukar bli akut utryckning till IKEA när förrådet sinar. Kanske bäst att skaffa en låda till innan jul för säkerhets skull för då är vi hemma hela dagarna.


Den här ovan är just nu min favoritljusstake på köksbordet. Den har jag fått av Ida Överby på Crème de la crème. En kaffekopp med mönsterbård högst upp och en liten guldkant är fastskruvad i en betongpuck och inuti finns en ljushållare lämplig för kronljus. Lilla plåtassietten under hör inte till, men jag har lagt den under för bordsytans skull.
 
Kolla gärna på Idas hemsida med härliga ljusstakar, ljuskronor och våningsfat samt smycken, lovar att det ger habegär, åtminstone hos mig, som länge suktade efter ljuskrona innan jag skaffade en sådan, men visar den en annan gång.
 
 
Betong och plåt är en för mig passande kombination även i annat. Den här ljusstaken har jag gjutit med betong i juiceflaska med bra form, men för att ljuset inte ska rinna längs betongen, blev jag glad när jag hittade några ljusmanschetter i plåt med olika präglade mönster. Kanske döljer den också en något ojämn övre kant på ljusstaken.  Även den höga ljusstaken i betong högst upp på bild har fått en mindre manschett som rinnskydd. 

måndag 18 november 2013

Älsklingssoffan

Efter att ha legat hemma på soffan med feber i en vecka och mer eller mindre stirrat i taket då jag inte sovit längtar jag efter min finsoffa på Söderlid, för att åtminstone ha något mer roligt att vila ögonen på.

Soffan här såg ut att ha haft sina bästa dagar när jag hittade den för ett antal år sen på sopstationen i Lemland, där det fanns ett rum där man kan placera sånt som alla får ta. Soffan var både nersutten och hade ett fult slitet grönt tyg. Riktigt olikt mig att jag lade märke till den och fastnade för den. Tyckte att den var nätt i själva modellen. Åkte tillbaka efter några dagar och hämtade den och fick då höra att det hade varit någon annan där och också varit intresserad.

Självklart skulle soffan fixas till i sitsen och kläs om. Tapetserare Jan i Saltvik åtog sig uppdraget. Skönt att det inte var omöjligt. Sen var ju frågan hurudant tyg det skulle vara. En av mina bästa idéer var att be Ann GranlundSALT i Mariehamn, som också tagit detta foto, att göra ett sofftyg med något av hennes mönster. Beställningen löd att soffan skulle matcha det "gula" vardagsrummet, där gulmålade väggar är svampade med vitt. Det blev krusbärsmönster i rosa-orange-rött tryckt på halvlinne. Älskar resultatet. Med det nya tyget och inre renovering kom soffans form till sin rätt.
 
Även tapetseraren gillade mönstret för han bad sen Ann trycka samma mönster i blåa toner till fåtölj med fotpall som han själv tillverkar.
 
Jag fick i början klagomål från döttrarna att soffan var för hård och inte så mysvänlig, men det passarutmärkt till övriga inredningen i vardagsrummet så jag har inte lyssnat på det örat. Skönt att slippa puffa till soffdelar som hemma. Förbud råder att sitta i soffan med otvättade jeans.
 
Den här bilden ovan guppar annars i lite mindre storlek på Anns blogg, titta gärna in där för att se flera av hennes fina mönster.

måndag 11 november 2013

Före rött


Ett planerat skönt veckoslut på Åland blev bytt till tänkt råttförsäkring av garaget eftersom vi upptäckte att gummilisten längst ner i garagedörren var söndergnagt. Tur var det väl kanske att vi stannade hemma för i lördags slog febern till och har inte släppt taget än. Därmed blev det även paus i julproduktionen och det var kanske behövligt så jag inte tröttnar på alla röda hjärtan som ska färdigställas.
 
Tänkte vänta med att visa röda julhjärtan till december, men som ombyte blev det ett rosa hjärta när jag höll på och började lessna på rött. Man kan ju alltid hoppas att någon är mera rosa person och hjärtan behöver inte funka enbart till jul oavsett om de är röda eller rosa. Det brukar bara bli mest intensivt med röda hjärtan till jul.


Här andra sidan av samma hjärta. Vilken sida som är fram eller bak är helt en smaksak. Jag brukar inte se det så utan varje sida är sin egen.
 
Det här hjärtat är lite större än mina vanliga röda, för det här är 100 mm cellplasthjärta som stomme. Årets röda är hittills mest 80 mm. Konstigt att en skillnad på 2 cm kan se så mycket ut när man jämför.
 
Hjärtan tovas först med blandade nyanser, broderas med olika stygn och trådar i flera nyanser och som avslutning lite pärlor. Som vanligt älskar jag nyanser och har svårt att inte överarbeta när jag kommit i gång, för det är så roligt med fritt skapande.
 
Alla hjärtan är unika, fram och baksidan är helt olika så man kan vända när man tröttnar. I år har jag bestämt att mina hjärtan inte ska ha hängen utan helst ligga på nånting eller kanske luta lite snett mot något. Lätt att vända när lusten infaller.


Så här ser det ut i den röda lådan med röd ull. Knallröd ull finns även i lite större mängd utanför lådan, särskilt för julproduktion. Enda gången en färgnyans behövs mycket av. Kringlorna högst upp i lådan med sköna nyanser är från Inger Nygård på Ollas i Lumparland. Mycket fina till mina julhjärtan. 


Övriga tillbehör framplockade på bordet, färdiga att användas: silke, fårlockar, broderitrådar och pärlor. Längst upp till höger några väntande cellplaststommar. 
 
I år har jag också testat en ny nålhållare för bara en nål. Har alltid trott att det inte skulle funka utan att hålla i själva nålen, för att man kommer längre ifrån. Det går att lära om, är hittills väldigt förtjust i ett mjukt grepp. Det går att hålla längre ifrån med samma resultat. Grundarbetet med många nålar i en hållare har ju alltid funkat, så klart borde jag insett att det även funkar för en nål.

onsdag 6 november 2013

Nummer hundra


Det här är inlägg nummer hundra sen jag startade bloggen i påskas. I början hade jag ambitionen att skriva varje dag för att komma i gång och det lyckades jag med. Numera blir det oftast två inlägg i veckan. Här följer ett litet sammandrag av vad jag skrivit om hittills.
 
Mitt paradis på Åland, torpet Söderlid har så klart fått ta stor plats. Vi hyr huset året om och ungefär tio år har renoveringen tagit och nu börjar den närma sig slutet åtminstone för tillfället. En del projekt finns kvar och nya kan man alltid hitta på utan problem. Det vi gjort själva är mest ytan inomhus för att få det som vi vill, husägaren har gjort de stora reparationerna och ombyggnaden.


Mer har det ju blivit om min ö i havet, Åland, eller öar borde man kanske säga. Jag gör gärna reklam för Åland, eftersom jag försöker att vistas där så mycket som möjligt. Här ön i havet i egen tappning. Hav har återkommit ofta i egna produkter eller bilder, här nedan har havet inspirerat till hjärtan.


Mitt eget hantverk, numera mest broderad nåltovning har fått ha sin givna plats på bloggen och lär göra det även framöver. Av någon konstig anledning är det kul att visa det man åstadkommer även om nyanserna sällan går att visa i bild. Nyanser är nästan det viktigaste i mitt skapande och jag tjatar rätt mycket om mina älskade nyanser som ska matcha mellan linne, ull, fårlockar och broderitrådar.



Inredningen på Söderlid har jag visat i större och mindre detaljer. Ofta är det åländskt konsthantverk som jag är förtjust i och vill fylla mitt torp med. Här vardagsrummets soffa med tryckt krusbärstyg av Ann Granlund på SALT i Mariehamn. Hon har även gjort kuddarna i soffan och tygtrycket med fårskallar på väggen. Svårt att gissa att jag gillar hennes produktion. SALT är mitt favoritställe i Mariehamns sjökvarter. Där kan man hitta fina produkter av många åländska konsthantverkare. Det får man inte missa när man besöker Åland, ett måste helt enkelt.



Tulpaner har jag skrivit om i flera varianter från riktiga blommor till bilder och egna alster. Här min serie om tulpanens livscykel som var utställt i Mariehamn i somras på utställningen 2,8 km FORM. Utställningen har jag skrivit om och lyckats locka besökare till och med, kul.


Flera inredningsdetaljer från Söderlid är galna eller åtminstone halvgalna och därför med på bloggen. Älskar att hitta på nya användningssätt för saker. Här Anna-Lena Beckmans tovade kräfta i Sture Ahlströms bur. Bakom syns väggen i den sk. fiskegången mellan köket och förstugan, målade vågor på väggen och tittar man noga syns några av de målade fiskarna som simmar i vattnet.



Heljä Liukko-Sundström på ARABIA i Helsingfors är min favorit i att göra keramikbilder i mindre och större format och därför har även de hamnat på bloggen. Här dock i tredimensionell form med kaninen i pulpeten. De små kaninerna är mycket senare produktion, men de platsade som sällskap till den ensamma kaninen.
 
Listan skulle kunna bli längre, men det blir en annan gång. Fortsättning på bloggen lär det i alla fall bli...

fredag 1 november 2013

Pumpahelg


Vet inte om Halloween är min grej, men lite pumpa kan jag unna mig i olika former. Har en liten låda där jag packar ner figurerna och är lika glad varje höst när det är bara att plocka fram lådan med allt samlat. Lite samma känsla med julpynt, fast det här känns lagom lite och enkelt, bara en låda. Alla ryms på matbordet, så det blir lagom pyntat. Resten av huset är som vanligt.
 
Ramlade på några söta pumpabarn och en vålnad tror jag det är på SIA Lustgården för mer än tio år sen och kunde inte motstå. Den tovade pumpan bakom är inte egen produktion och kanske just därför så fin i sin enkelhet och sånt jag gillar.


Jag skrattar åt denna vålnad varje år när jag försiktigt packar upp den, för den känns så skör. Jag tror att den är tillverkad av gipsbinda på någon massa. Undrar hur nån kan ha kommit på en sån här figur. Förmodligen har den personen haft roligt när han eller hon kommit på att göra sådana.

 
Den här pumpalyktan var nog den första pumpagrej som kom in i huset, kommer inte ens ihåg hur länge sen det är. Mest förvånad att den fortfarande är hel trots att den är gjord av någon sorts keramik. Tovade spöken hängde tidigare i lampan, men funkar inte i den nuvarande så nu fick de hålla sig på bordet. Skulle kanske kunna vara äggvärmare. Kom på att skulle kunna göra egna tovade spöken till nästa år, äggformade skulle kunna se roliga ut.


Utefigurerna på altanen mot gatan fick också lite pumpasällskap. Den riktiga pumpan lyste fint på torgförsäljningen och hamnade mitt i kransen. Lilla hinken är en ljuslykta, men passar bättre ute än inne. Betongfiluren och pingvinen brukar bo på altanen året om, men har fått komma upp i gamla soffan för sällskap. Ha en trevlig pumpahelg, imorgon tänder vi ljus för minnet av nära och kära.