måndag 31 mars 2014

Kommande havshjärtan

 
 
Havshjärtan brukar jag kalla mina blå hjärtan inspirerade av havet. Nu aktuellt med en serie på åtta hjärtan i olika blå och blågröna nyanser utifrån vattnets olika färgskiftningar. Temat är "kärleken till havet". Underlaget till just de här två, som tovades igår, är mörkare blå än många av de tidigare. På bilden är de något ljusare än i verkligheten för att inte se bara mörka ut. Känns som jag har väntat med de mörkare haven. Hjärtan är ca tio centimeter stora och stommen är i cellplast.
 
Det här är dock bara början. De ska broderas på och förses med pärlor och det väntar även de tidigare tovade i serien på, alla olika. När man tröttnat på framsidan är det bara att vända för baksidan är annorlunda.
 
Utöver ull har jag använt fårlockar för strukturen. Broderandet brukar vara det jag har svårt att lägga av med, kommer hela tiden på ytterligare nyanser och stygn, så de nästan blir överarbetade. Kan alltid hoppas på att när de är många samtidigt kanske jag klarar av att hålla mig till rimlig nivå.
 
Det saknas ännu ett åttonde hjärta i serien, men underlaget till det ska helst bli tovat i veckan, för sen är det dags att börja med påskäggen, som jag så länge tjatat om. Friheten för variationer är stor just med äggen, ju längre tiden går desto galnare brukar de bli, när man riktigt släpper loss. Med andra ord får hjärtan vänta på nästa steg till efter påsk.

lördag 29 mars 2014

Vårutflykt till Tensta

 
Härligt solig och varm vårdag krönades med en utflykt till Tensta för Livstyckets lördagsrea. Jag skrev om Livstyckets verksamhet i förra veckan. Bara att gå i deras fina lokal och beundra kreativiteten, det superlånga tryckbordet och alla fina sakerna är värt resan dit. Idag var det speciellt lördagsöppet för att sälja ut en del saker från förråden för att få plats för vårens nyheter. Som alltid svårt att välja av allt, riktigt habegär infinner sig när man går där. Har inte varit där på ett par år så det kan väl vara ursäktat om man vill ha en del.
 
Det här blåa blandade provtrycket ovan är en väska helt i mina färger för halva priset som det mesta jag handlade. Funderar på att sy om väskan så den får långa axelband och ha den som årets sommarväska, ett riktigt fynd.
 

Gardintyg i linne "Rosendal kurbits", även det för halva priset. Namnet kommer från att det har ritats under besök till Rosendals trädgård och sen de olika teckningarna sammanförda till tygets mönster. Ska bli gardin i matbordsdelen i vardagsrummet. Än så länge lite fundersam vilken av två gardinvarianter jag ska välja att sy.

 
Tyget "Parasoll" i halvlinne ska hänga för altandörren i sommar, känns lagom somrigt och kan bytas ut i höst mot något mörkare tyg kanske.


På rean hittade jag också en påse i samma tyg med storprickig insida, men helt vändbar. Kanske inte mest praktiskt med vitt botten, men snygg att ha för torra saker utan kladd.


Själva Livstycket mönster tilltalar i alla färger. Här två mörkrosa linnehandukar med två olika storlekar av mönstret. Kommer troligtvis att sys till något annat. Servetterna är helt ny produkt. Upptill anteckningsbok med svart tryck samt en påse med dragkedja i svart vaxduk med guldtryck. I mitten en broderad mobilväska men den kommer nog att hänga på väggen i stället.


Tre örngott i olika tryck. De svartvita till dotterns rum och det blåa väsktrycket gick bara inte att motstå. Originalet till väskorna på trycket har ritats av olika deltagare i deras verksamhet. Tänk att ha det tyget i halvlinne eller linne och sy en bag, hoppas de fortsätter ha det mönstret i produktion.
 
Nu får det inte bli lika lång tid till nästa besök, så vårmarknad 22 maj låter lockande med program från morgon till kväll med modevisning och matservering. Läs mera på www.livstycket.se
 
Utflykten fortsatte från Tensta till Söder och textilkonstnär Marina Aittalats fina utställning "Chimär" på Almgrens Sidenväveri. Väl värd ett besök, pågår till 26 april. 

torsdag 27 mars 2014

Nostalgi nära


Den här bildväven trillade ner från hallväggen häromdagen. Den var rätt slarvigt upphängd med en knappnål, så det var inte så konstigt. Mer konstigt att jag har nästan slutat att se den för den har hängt mellan två dörrar och ofta hänger det rätt mycket jackor under den. Med andra ord ingen bra placering. Det brukar vara nödvändigt att emellanåt hänga om saker för att man ska se dem igen.

När jag lyfte upp bilden från golvet blev jag nästan nostalgisk, för den här är min allra första bildväv för trettio år sen. Jag gick en studiecirkel i bildväv och testade med denna. Jag kommer ihåg att cirkelledaren var en trevlig idérik textilkonstnär och det skulle vara rätt fritt, inte så mycket teknik, vilket var bra och inspirerande.

Jag hade vävt i vävstol tidigare och fortsatte samma typ av vävning i ramen, ingen variation i tekniken, bara slätt. På den tiden visste jag inte heller att man blandar lin med ull för bättre resultat och form. Den här har inslag med bara ull, men jag blev ändå rätt glad när jag hade klarat att få den färdig, kanske inte helt rak i kanterna. Redan då var jag mer intresserad av färger än former, vilket fortfarande stämmer på mig. Kanske började jag redan då fundera på att ägna mig mera åt bildväv, men det dröjde mer än tio år innan jag började på Handarbetets vänners skola, där jag ägnade mig åt bildväv i två år. Något bättre i teknik numera i alla fall.
 
Det finns flera påbörjade vävar i ramar här hemma och kanske skulle de behöva färdigställas för att få sätta fingrarna i något nytt, för det är roligt att väva i ram om man släpper måsten och är mera fri. Egentligen kanske det inte skulle kräva så mycket att bli klar med gammalt, men det är alltid svårt när man inte gjort färdigt från början. Nytt är mer lockande. Kanske kan det bli ett sommarprojekt som omväxling (som allt annat).
 
Just den här bilden fick min mamma när den var klar och den hängde i deras hus fram till utflyttning. Jag var nog mer stolt över den än någon förstod, för den var min första. Det kanske inte var så konstigt att jag tog den med mig när det var dags att tömma huset. 

tisdag 25 mars 2014

Veckans änglar

 

Vet inte varifrån förkärleken för änglar kommer, men när jag börjar tänka så finns det rätt många olika sorters änglar i min omgivning. Ofta tänker jag inte ens på att de finns både här och där trots att jag passerar dem dagligen, de bara finns där. Jag har väl ett änglabehov helt enkelt. 
 
När jag hittar änglar som är till försäljning tittar jag oftast lite noggrannare om det skulle vara något för mig. Ibland så kommer det nya änglar med hem, men kanske inte så ofta nuförtiden. Jag vet inte om det beror på att det inte längre är så lätt att hitta nya änglar som tilltalar och har den rätta personligheten eller om det är redan nog av dem fast jag inte vill erkänna det.
 
Helst ska de vara hantverk av något slag och gärna individer eftersom det redan finns nog av massprodukterna. Tycker själv också om att tillverka olika änglar med varierande tekniker även om det inte blir så ofta.
 
Numera har änglarna spridit sig även till Söderlid, men där är de mestadels inramade på väggen i sovrummen. Hemma däremot är det mer tredimensionella varianter. Veckans änglar som jag valt här hänger i en ljuskrona i sovrummet och numera har den inga ljus utan är bara en hållare för änglarna som trängs.
 
 
Änglarna i kronan är både köpta och sådana jag fått i present. Den här ängeln i trolldeg som lackats hittade min syster åt mig och den är en av mina favoriter i all sin enkelhet. Modellen bokmärkesängel har jag själv också använt i mina tovade väggänglar, som ramats in. Kanske är det barndomens bokmärken som spökar i tankarna när just de tilltalar mig i sin enkla form. Mer om andra favoriter en annan gång...
 

lördag 22 mars 2014

Femte i mål

 
Nu är jag klar med den  femte och sista i årets tulpankollektion. Vit som omväxling till alla flerfärgade varianter det brukar bli. Färglösheten kompenserades med några olika toner naturvitt och olika kvalitéer från ull till silke och extra mycket pärlor och broderier. Linnetyget i botten har mörkare kulör än de andra tulpanernas bakgrund och förmodligen kommer ramen runt bli något ljusare i stället.
 
 
Då var det dags att välja tyger till ramarna runt tulpanen, så att de blir kuddar 35 x 35 cm. Passade på att göra det i fina dagsljuset för att matcha nyanserna rätt och det här blev resultatet. Sex tyger för fem tulpaner för jag har kvar två alternativ till den vita tulpanen. Kunde inte riktigt bestämma mig på en gång, kanske för att jag är så ovan att göra vitt. Får helt enkelt fundera på det tills det är dags att börja sy dem.
 
Just nu känns det lite mättat med tulpaner så tror att det blir något annat här mellan innan jag syr dem färdiga trots att jag brukar tycka om när saker blir helt klara. Är inte så förtjust med högar av halvfärdiga produkter, men den kreativa processen är så mycket roligare än att sy raka sömmar på maskin. När det sen till slut blir en helfärdig produkt känns det ändå bra.
 
Får börja med något mindre projekt innan det är dags för årets påskägg, som väntar i högen. Äggen är roliga att tillverka, går ganska fort och man får göra dem hur galna som helst, helt fritt. Tur att det snart är april.

onsdag 19 mars 2014

Inspiration till kreativitet


Jag passerar den här änglatavlan varje morgon när jag kliver ut från sovrummet och den ger mig inspiration till att tänka kreativt, en riktig boost. Inte enbart för att jag tycker den är rolig och fin utan för att den får mig att tänka på kreativiteten på Livstycket.
 
Ängelns konturer är sydda med liten sicksack på symaskin och fylld med stjärnor och pärlor. Tänker ofta att det skulle vara roligt att testa på att göra änglar med flera tekniker. Änglar tillhör favoriter bland skapandet, men det har inte blivit några nya på länge. Det måste jag ändra på.
 
Den här ängeln tillhörde en serie änglar som kvinnorna på Livstycket hade designat och tillverkat, om jag minns rätt i slutet av 90-talet. Man kunde lämna in bud på varje ängel och pengarna gick till deras verksamhet. Svårigheten var att välja vilken man skulle buda på för alla var olika och personliga. Jag valde några stycken för att gardera mig för att inte bli utan och blev jätteglad när jag fick beskedet att en av änglarna skulle bli min.

 
Livstycket är en ideell förening i Tensta som startades av en fantastisk entusiast Birgitta Notlöf 1992. Livstycket är ett kunskaps- och designcenter med kvinnor från hela världen. Utöver att bryta isoleringen får kvinnorna lära sig svenska och  deltagarnas teckningar ligger till grund för mönstren med motiv hämtade ur vardagen och ur minnena. De konstnärliga ledarna är professionella och ledstjärnan i arbetet är kvalitet och finess.
 Att skapa mönster som trycks på tyg har sedan starten 1992 varit deras specialitet, verksamhetens hjärta. I mönstren smälter svensk formgivning samman med talang och fantasi från andra kulturer.
 
Föreningen har startat ett företag som säljer deras produkter och de har numera även en webbutik. Kolla gärna deras hemsida och produkterna i webbshopen, men det mysigaste är att besöka deras butik i Tensta och få se verksamheten där det sprudlar av kreativitet och liv.
 
Symbolen livstycket har funnits sen starten. Här i en pärlbroderad version, men den tryckta metervaran med rader av livstycken är en av mina favoriter.
 
 
Den här boken "Vi dricker te och lär oss e" fick jag som present för ett par år sedan och blev jätteglad. Den berättar om ett läsprojekt på Livstycket där 16 kvinnor som var analfabeter deltog med goda resultat. Med den funktionella pedagogiken fick kvinnorna även vara aktiva konstnärligt och jag kan bläddra i boken hur många gånger som helst för att hitta inspiration.

 
Den här bilden är också från boken och här gör kvinnorna ett collage med olivträd, som finns i mångas hemländer. Materialet är ur klippta tidningssidor.

måndag 17 mars 2014

Vitt inne och vitt ute

 
Det vita inne är en detalj från den vita tulpanen som börjar hitta sin form. Färdigtovad med en del broderier och några pärlor hittills. Den ska nog få extra mycket pärlor när det inte går att leka med färger som det brukar. Nånstans är det lite omväxling att tänka bort färgerna och bara jobba med nyanser av vitt, men det blir nog ingen vana om jag känner mig rätt. 
 
 
Konstig känsla att vakna till en decimeter snö på morgonen efter närmast vårliknande bar mark. Även om man vetat att det kan ännu komma snö så har det varit så lite snö i vinter att man förträngt möjligheten så här sent på vintern. Mycket av snön har försvunnit under dagen men här utanför stan är det ännu vitt på gräsmattan. Får se vad som blir senare i veckan. Jag brukar gilla snö för det blir så mycket ljusare på vår mörka gård, men nu känns det för sent helt enkelt.
 
Undrar om det var sista gången i vinter som grenarna var vita. Konstaterade att all snö kom på bara några timmar medan jag sov på natten och under dagen kom det ännu riktigt stora, blöta flingor...

lördag 15 mars 2014

Fyra som väntar

 
Vårens fyra fantiserade tulpaner är färdigt tovade och broderade och de har fått sina pärlor. Nu väntar de på att bli prydnadskuddar. Runt varje tulpan blir det en ram i linnetyg i avvikande färg. Storleken för kuddarna blir 35 x 35 cm, själva tulpanen är ca 12 cm bred och ca 16 cm hög. Planen är att de ska bilda en helhet men med lite udda färgkombination för att få liv.

 
De fyra första får vänta lite till på nästa steg för kudde fem är på skisstadiet. Ovanligt för mig blir den vit, men även vitt går att variera om inte på annat sätt genom olika material, olika sorters ull, fårlockar, silke och vitt finns ju också i mer eller mindre vit i nyans, så jag kan leka även denna gång.
 
Men efter den femte tulpanen är årets tulpankvot fylld, så det blir annat bl.a. blåa havshjärtan och påskägg inte att glömma. Med dem kan man släppa loss fantasin fritt eftersom alla inte behöver vara så påskiga enligt mig, kanske kan några bli mera året om-ägg. 
 

onsdag 12 mars 2014

Randigt och rutigt på golvet


Hemma hos oss är det rutigt och randigt som gäller i hallen i trasmatteväg. I den smala yttre hallen där man stiger in i huset och som leder till köket har vi sen i somras en blå jeanstrasmatta köpt på Rödakorsmarknaden i Mariehamn i augusti förra året. Råkade få syn på den utan att jag egentligen letade efter matta, hade inte kommit så långt i mattprocessen. Köpt lite på vinst och förlust med tanke på måtten, men det blev ingen fara.  Att pengarna gick till Röda korset var ju inte heller helt fel utan mer en bonus efter att jag tidigare (ca 20 år sedan) var anställd av organisationen i sju år och vet att pengarna behövs.

Väggarna har varit matchande blå rätt länge, men mattan har varit fel tidigare. Samtidigt som jag velat ha en matta som matchar väggarna har jag velat ha en som tål uteskor när man stiger in i huset utan att mattan genast verkar smutsig. Jeanstygens melerade yta i ränderna tål lite smuts utan att bli synligt solkig direkt. Eller så har vädret varit lite mer mattvänligt. Hoppas det fortsätter lika bra.


Att jag gillar blått är ju ingen hemlighet, även om inte hela huset är blått. På golvet i den inre hallen ligger Reet Horners rutiga matta i många av mina färger. Den kommer helt till sin rätt på det gamla plankgolvet från 1932, som är rätt slitet i ytan. Jag blir glad när jag kommer in i hallen av mattans "liv" med rutorna så placeringen blev rätt, för det är inga möbler i vägen som skulle gömma mattan.
 
Jag blev såld när jag såg mattan på åländska hantverkarnas sommarutställning i Post- och tullhuset i Eckerö för många år sedan, jag skulle bara ha en sådan. Som tur var hade Reet arbetspass där just den dagen så några dagar senare fick vi hämta en sån matta hemma hos henne. Det känns fortfarande helt rätt, men jag är lite orolig för i ändan av mattan finns ett ganska stort fönster, där solen gassar in och jag tror att färgerna har redan mattats av lite, men jag vill inte att den ska blekas mer.
 
Randigt och rutigt inför varandra, man kan se den andra när man står på den ena eftersom hallarna är intill varandra. Det blev en lyckad kombination även om den inte var så utstuderad när den blev till, ibland ska man väl ha tur. 

söndag 9 mars 2014

Gärna konstig kompis

 
Häromveckan kom en av arbetskamraterna och undrade om jag som håller på med olika saker skulle vara intresserad av en gammal skomakarsymaskin. Någon av hennes släktingar höll på att tömma ett hus och när de hade hittat denna klenod i källaren tyckte de att det kanske var synd att köra den till skroten. Släktingen hade frågat henne, du som har så många konstiga kompisar finns det ingen av dem som skulle kunna vara intresserad maskinen.
 
Jag blev alltså utvald som den konstiga kompisen, gärna det när resultatet blev att jag fick denna Singer, som vi hämtade hem idag. Snacka om tung maskin, behöver inte vara rädd att den flyttar på sig när man syr. Om den funkar vet jag inte än, men mekaniska maskiner brukar tåla det mesta. Kanske behövs bara lite olja. Det lär vi få se. Ska ladda ner instruktioner, som jag redan läst om att ska finnas på nätet, den är ju äkta Singer.
 
Maskinen går nog att putsa upp från all rost, så den blir riktigt fin. Det tror och hoppas jag maken kan tänka sig att bistå med, kanske också att lista ut hur den fungerar. Annars får jag väl spana efter någon äldre skomakare som kan tänkas ha en sådan fortfarande och lära mig.
 
Jag har nog inte tänkt mig att laga skor men det skulle vara roligt att sy väskor i skinn eller andra tjockare tyger eller hitta på något annat att testa. Ska bli riktigt spännande att försöka få i gång den.

fredag 7 mars 2014

Har ändrat mig


Tänk vad man kan ändra sig och komma till bättre tankar. Jag är uppvuxen med den här tavlan som är från 1946. Speciell på sitt sätt för att det är den finska konstnären Eero Nelimarkka som har målat vyn från kungliga Djurgården här i Stockholm, längst bort syns Nordiska museets torn.
 
Jag vet inte varför mina föräldrar hade köpt tavlan, men kanske för att det var en Stockholmsvy och min mamma var från Sverige och pappa från Finland. I mitt barndomshem hängde tavlan lite avsides i vardagsrummet, men det fanns andra tavlor som åtminstone jag tyckte var häftigare och tog mer plats än den här rätt milda tavlan.
 
Min mamma hade sagt till mig efter att jag flyttat till Sverige att tavlan borde komma till mig i Sverige en dag. Jag reagerade väl inte så mycket på det, eftersom jag inte var så förtjust i den eller tyckte inte att den var speciell. Andra tavlor var jag betydligt mer sugen på. Efter min mamma blev tavlan min. I början visste jag inte riktigt var den skulle kunna hänga fortfarande rätt ointresserad, så den var kvar i paket rätt länge, som tur var kanske.
 
En vacker dag kom jag på tavlan gömd bakom stolen och fick en idé att ta bort ett stort litografi vid matrumshalvan av vardagsrummet och testhänga denna i stället och sen dess har den fått vara kvar. Gamla kroken blev helt rätt så det blev enkelt.
 
Numera tycker jag väldigt bra om tavlan, vackra höstfärger jag alltid älskat och lagom suddig vy utan skarpa linjer. Ljuset från fönstret bredvid visar nyanserna på ett bra sätt på dagtid (jag pratar väl aldrig om nyanser, eller hur?). Jag tror att den blev så bra på en vägg där den inte försvinner bland andra mer krävande tavlor som konkurrerar om uppmärksamheten. Nu tittar jag ofta på tavlan med gillande blick, det hade jag inte trott för bara ett år sen. 

onsdag 5 mars 2014

Nybörjartäcken av lappar



Efter att ha sett alla fina lapptäcken på utställningen som jag skrev om i förra inlägget, känns mina egna verkligen som enkla nybörjararbeten, men är ändå väldigt mycket i min stil. Jag började för trettio år sedan med några lekmattor för nyfödda bebisar. Marimekkotyger i rutor ca 10 x 10 cm i lämpliga färger och vändbara med något av deras barntyger på baksidan. Snabbt och inte så mycket tålamodskrävande och roligt att ge bort.
 
Det här svart-vita överkastet blev mitt första större lapptäcke och gjordes för enkelsäng också det för evigheter sen. Även här Marimekkotyger med svart och vitt och lite andra nyanser och baksidan här under på bild med randigt tyg från Marimekko. Kom just på att redan då gillade jag att plocka, lite som jag numera gör med ull och trådar när jag ska handla, sk godisplockning. Den gången stod jag framför tygpackarna på Marimekko och köpte 20 cm av alla dem jag valde i hyllan. Har för mig att det var det minsta man kunde köpa.


Överkastet har flyttat mellan olika bostäder och ibland väntat för att hitta sin nya plats. Flera år fanns det magasinerat med annat bråte på Åland, men nu har det fått nytt liv och kommit till sin rätt igen. Ena dottern gjorde om sitt rum till svart-vitt och då passade det så bra med detta överkast. Med tanke på dess ålder och att det tvättats i maskin flera gånger har det hållit sig bra trots allt.

 
Nästa lapptäckesprojekt blev detta överkast för dubbelsäng, som numera bor i sovrummet på Söderlid efter många år hemma. Även här var det Marimekko-tyger som gällde men i pastelltoner. Idén var fyra fyrkantiga rutor av lappar: ljusblå, rosa, lila och grå och längre remsor som kanter för rutorna av färgen i den diagonala rutan och ännu en omgång långa remsor längst ut i kanten. I detta överkast är baksidan rosa-lila randig.
 
På bilden syns att överkastet skulle må bra av lite mer sömmar även längs rutorna för att hålla formen bättre och bli mindre skrynkligt. Något för sommaren kanske även om det är svårt att klämma hela överkastet under symaskinsarmen. Prova duger, lovar att jag inte åtar mig att sy det för hand. 

söndag 2 mars 2014

Inspiration med bonuskap


Jag har nästan inte hämtat mig från gårdagens inspiration och kap jag gjorde till råga på allt. Hade bestämt att gå på Liljevalchs vårsalong vilket blivit tradition tillsammans med väninnan Carola. På väg dit gjorde vi en avstickare till Kungsträdgården för jag hade sett en affisch på jobbet om lapptäckesutställning. 
 
En numera pensionerad kollega hör till 15-årsjubilerande quiltgruppen Lapplisorna som hade utställning i veckan och igår var det sista dagen. Jag hade förstått att de är duktiga, men jag fick nästan hålla andan för vissa av de fina lapptäcken, superstiliga helt enkelt och vilket jobb de lagt ner för många avancerade mönster. Det kliar i fingrarna att pröva själv,  även om jag vet att så avancerade mönster skulle inte jag klara av.
 
Jag vet också att de brukar åka på inspirationsresor på hösten till Frankrike där de också besökt provencalska tygfabriker eller butiker utöver att de sytt tillsammans. Där har de hittat fina typiska småblommiga tyger i närliggande nyanser, helt i min smak.
 
Det fanns några plastpåsar med färdigskurna restbitar till salu. Material de hade fått över från olika lapptäcken. Jag bestämde mig för att köpa några av påsarna som fanns kvar. Priserna var 30-40 kr per påse. Fantastiskt att få så många olika lappar tänkte jag och sen visade det sig att de sålde påsarna för halva priset för att det var sista dagen. Resultatet blev att jag kom hem med fyra påsar för 85 kronor, helt otroligt.


Nu har jag tagit ut alla lapparna från påsarna för att se vad det var för bitar jag fått, eftersom jag kunde se mest de längst ut i påsarna, lite grisen i säcken känsla. I två av påsarna var det små skurna bitar och remsor med jättefina nyanser och många av samma mönster. Självklart var jag nöjd med att få så många blåa lappar, men också andra varianter som rosa, gult och grönt går att hitta något för.
 
Har tänkt att det kanske kan bli årets sommarprojekt att prova göra små arbeten med lapptäckesteknik och det blir nog lite enkla former till att börja med. Var bara tvungen att ta fram Kaffe Fassets lapptäckesbok efter att ha drömt in mig bland lapparna. Hans mönster är nog för avancerade för mig men färgnyanserna i kompositionerna inspirerar.


I två av påsarna var det lite andra tyger med större bitar. I den ena storblommiga spännande, också de franska tyger samt några randiga. Någon av bitarna skulle räcka till fin framsida till kudde som sådan eftersom den är så stor. Många användningsmöjligheter för de bitarna kan jag tänka mig.
 
Den sista påsen hade lite större ljusblå fyrkantiga bitar i några olika mönster och många till antalet, så de är också lätta att göra till en helhet fastän bara i fyrkanter utan att krångla till mönstret. Blir kanske det jag börjar med först. Jag har tidigare sytt lapptäcken på maskin med stora rutor i Marimekko-tyger, men förstår att det helst ska sys för hand för att bli riktigt fint.
 
I den sista påsen fanns också denna färdigsydda lapptäckesruta i svart-vitt, som jag kunde veckla ut ur högen. Kanske har någon gjort ett prov eller så har det blivit en ruta över, vet inte, men kul var det. Ena dottern har numera svartvitt i sitt rum så med lite kanter kan den här bli fin prydnadskudde att ha på sängen bland andra kuddar. Rutorna är ihopsydda med små stygn för hand, vilket fynd.