fredag 30 augusti 2013

Fiskbård


"Fiskegången" mellan förstugan och köket på Söderlid har gamla väggar i nån slags papp. Lite vinda och sneda och blir inte ens fina täckta med målarfärg, men fräschare, de är ju äkta gamla. Men det går ju att göra andra saker för att dra bort uppmärksamheten från underlaget.
 
Sen förra året har Ann Granlunds två ihopsydda tryck "Längtan" förskönat väggen. De är placerade så att när köks- eller badrumsdörren står öppen syns ena av dem ändå.
 
Eftersom det är gångens kortsida borde man kunna lura intrycket med något som drar ut på väggen, tänkte jag. En titt i tygförrådet gav ett annat tryck av Ann "Fiskstim". Jag hade en bit överbliven ofållad löpare och hos oss brukar ju konstiga saker hamna på väggar som dörrmattan i förstugan. Jag sydde blåa kanter i linne runt om löparen, men det slutade med att jag vek in dem för det blev snyggare så. Mina nysydda kanter visade sig sen ändå vara rätt bra för de ger stadga för bården så den hänger stabilare på väggen. Längden på löparen stämde precis med väggens längd så den är inte förkortad eller ändrad. Än så länge sitter den uppe med bara knappnålar men funderar på att använda häftapparat.
 
Båda Anns tryck är gjorda på naturfärgat linnetyg.
 
Nu är det fiskar både uppe och nere på väggen, för det finns målade fiskar i den mörkare blå vattendelen, vårt fiskehav, som blev ursprunget till att allt i gången har koppling till fiske eller hav.


Bården blev placerad på samma höjd som listen över köksdörren till höger. Köksdörren står oftast öppen men då ser man ändå bården ovanför dörren och gången känns lite bredare. Badrumsdörren till vänster är betydligt lägre.
 
Höjden skulle också matcha det som hänger på långsidan i gången på andra sidan köksdörren. Bilden här nedanför får er att förstå att trycket på kortsidan innan bården kom till blev lite ensamt i jämförelse, för här är väggens skavanker mer gömda.


Tredelade porslinstavlorna med fiskaren är Heljä Liukko-Sundströms för Arabia. Det stora litografiet med snäckor är Karin Björkqvist-Rissanens. Porslinsdockan fiskaren med sin sjöjungfru är Riitta Nieminens, arrangemanget med lådan han sitter i är eget. Kakmåttet gäddan på lådans tak är Marimekkos (ytterligare en sak med "fel" användning).

tisdag 27 augusti 2013

Kortvarigt tulpanliv

 
Här kommer nu hela tulpanpraktens liv till skillnad från detaljerna i föregående inlägg.
 
Första tulpanen börjar vakna till liv, öppna sig och visa mer av sin prakt men ännu lite försiktigt.


Den andra tulpanen har hunnit längre, sträckt på sig uppåt och är mera jämnt öppen för att visa sig från sin bästa sida.


Men prakten är kortvarig. Här har tulpanen hunnit krokna till sin sista vidöppna prakt innan allt är slut, ett blomblad har redan trillat av och hela blomman böjt sig ner.

 
Men en gång hörde alla till en tulpanbukett som var förväntansfull...

fredag 23 augusti 2013

Tulpandetaljer


Jag brukar ofta säga att det är svårt att visa mina broderade tovningar på bild för att det inte brukar synas att det är många nyanser i ull, ullockar, broderitrådar och pärlor och dessutom blir färgerna annat än i verkligheten pga dålig bildkvalitet, men jag kan inte skylla på någon annan när jag själv fotat.


De här bilderna är detaljer från min serie om tulpanpraktens livscykel och är nu hämtade hem från utställningen 2,8 km FORM i Mariehamn. Det har varit trevligt med en annorlunda utställningsform. Det har också varit kul att flera bekanta från Sverige gjort utflykter från Sverige för att se utställningen.


Kommer att visa tulpanerna i helbild lite senare.

tisdag 20 augusti 2013

Flugorna göre sig icke besvär här

 
Jag är inte så förtjust i sommarplågan flugor, som det finns emellanåt lite för många av på Söderlid. Jag tror att de gillar nymålat och säkert även annat intressant. Som tur är så blåser det allt som oftast åtminstone litet på Åland, så även flugorna får svårare att hitta in.
 
Vill kunna ha yttedörren öppen utan att flugorna får fri passage in, eftersom förstugan har blivit ett andra vardagsrum där vi tävlar om vem som ska få sitta i fåtöljen och läsa och njuta av att titta ut åt olika håll. (Det ryms bara en fåtölj där.) Gillar inte speciella fluggardiner av plastband eller nät och ville gärna ha en gardin som går enkelt att dra åt sidan när man inte vill ha den.
 
Lösningen blev Ärttyget av Ann GranlundSALT i Mariehamn. Har haft tyget i skåpet i många år och den matchade de gröna färgerna som finns i förstugan annars. Mönstret är tryckt på lakansväv så det är lätt att gå in och ut när gardinen är tunn och den släpper även in ljus när dörren är öppen. Känns riktigt somrigt att titta på den och det finska sättet att äta ärtor direkt från ärtskidor som snacks gillar vi under sommarsäsongen.

 
I den här bilden syns mönstret litet mer i detalj.
 
För att vinden inte ska ta tag i gardinen för mycket så har jag hängt sk duktyngder längst ner i kanten. Fick nöja mig med de två paket jag hittade i butiken, det ena med gråa stenar i hjärtform och andra i metall med former av olika snäckor och sjöstjärnor. Till nästa sommar ska jag ha ett paket till och leta efter några fina i lämplig form. Vore kanske bra att byta ut dem i metall som har lite vassa former som kan slå och repa mot tröskeln. Nu gör det inget för tröskeln ska målas till nästa år.

 
Om den yttre gardinen inte stoppar alla flugor så har jag garderat mig med en gardin till vid den ursprungliga ytterdörren in mot fiskegången. Förstugan är ju tillbyggd i samband med att vi skulle ta över huset. Tyget som även här är Anns med mönstret Vatten.
 
På sommaren vill man ju helst inte behöva stänga dörren mellan för att släppa in luft. Som syns har vi börjat skrapa bort färgen på den gamla dörren, för beige dörrspeglar är inte min favorit. Ska fundera över vintern vad det ska bli, kanske någon liten ranka i speglarna, vem vet.

 
Så här ser gardinen ut på baksidan från fiskegångens sida. Det tryckta mönstret syns igenom till avigsidan, så det känns inte så avigt. Eftersom jag behövde förlänga gardinen upptill och valde vitt tunt bomullstyg ovanför dörröppningen så ville jag göra något mer på insidan som skulle bli rätsida från gången och i gömmorna hittade jag en restbit av Anns tyg med fiskar som kompletterar alla målade fiskar på gångens väggar.
 
Jag valde att Vattentyget skulle ses från rätsidan när man kliver in i huset för det första intrycket. Viktigare än när man kommer från kökshållet för då har man redan varit inne i huset och dessutom kan man beundra mönstret från fåtöljen i förstugan när den hänger åt det här hållet.  
 
Båda gardinerna är upphängda på vanliga stänger från IKEA, men behöver hitta snygga ändknoppar till dem. Något att klura på hur det ska lösas.

fredag 16 augusti 2013

Sommartraditioner


Varje sommar sen många år har vi åkt till Lugnets keramik i Hammarland på Åland, mellan Eckerö och Mariehamn, även om deras keramik även finns på SALT i sjökvarteret i Mariehamn. Det är trevligt att se hela sortimentet på samma ställe och alltid nyfiken på årets nyheter samt unika experiment. Ingen risk att man ska behöva åka tomhänt därifrån, finns alltid något som kompletterar det man har och det går att blanda fint mellan serierna.
 
Ofta har vi kombinerat utflykten med ett besök på Post- och tullhuset i Eckerö, för att se sommarens konstutställning där. Tidigare hade varit konsthantverk men i år Ålands konstförenings jubileumsutställning. I år blev det trevlig utflykt med konstintresserade gäster.
 
Burken på bilden ovan kunde jag inte motstå. Den blåturkosa färgen som är ny för i år blev jag förtjust i redan när jag såg den på SALT i våras och kom hem med en tekopp. Denna söta burk lockar till att öppna locket även om den skulle vara tom. Pricken över i:et är rosen i knoppen. Här står den på Ann Granlunds löpare med mönstret Blåklint, även den från SALT.
 
 
Utöver burken hittade jag detta blommönstrade fat i vitt. Har tidigare köpt mindre fat med samma mönster, men tänkt att det skulle vara snyggt med ett större. Lika fint tomt som fyllt. Tilltalas av det skira blommönstret mot den röda leran i undersidan. Se mönstret mer i detalj här nedanför.
 
 
Det jag behövde från början var små saltkar för flingsalt och det hittade jag såklart också. Kunde inte välja mellan mörkblått och turkost så det fick bli båda två. Ena kan ju fyllas med kryddsalt kan jag ju alltid ursäkta mig med.

tisdag 13 augusti 2013

Dörrmatta

 
Det turkosa golvet i förstugan på Söderlid behövde en välkomnande dörrmatta framför dörren. Hittade ingen som skulle passa ihop med golvet och den blekturkosa trasmattan en bit in i förstugan. Det var bara att sätta igång och göra själv. Köpte poppana dvs smala snedslåer som vävs, kanske framförallt i Finland, till nästan sammetsliknande tyg eftersom kanterna rufsas upp vid vävning. Men tänkte att det måste ju funka att virka också.
 
Gick in på Svalan i Mariehamn och valde utifrån det urvalet som fanns framförallt blåa och gröna nyanser och turkos förstås, men visste inte alls hur mycket som skulle gå åt eller vilket mönster jag skulle göra, hade bestämt att det skulle prövas fram.
 
Valde sex olika färger och virknål nummer 6. Allra stadigast hade det säkert blivit att sticka med fasta maskor, men valde halvstolpar och tänkte att det kanske blir bra om gruset ramlar mellan. För att det inte skulle se ut bara som en uppförstorad pannlapp gjorde jag fransar på kortsidorna.
 
Nu blev det kvar en del av materialet, så måste hitta på att göra något mer av det, för det var lätt att virka.

fredag 9 augusti 2013

Sommartröjan


Så här blev den tilltänkta semesterstickningen som blev färdigstickad innan semestern hade hunnit komma i gång. Det dröjde dock innan den var ihopsydd, för det brukar inte vara min favoritsysselsättning. Garnet är från Stickstugan på Åland och fram- och bakstycket är i ett temafärgat garn, så hela stycket kommer från samma nystan. Alltid lika spännande att se hur resultatet blir och jag valde bort att sticka med rundsticka, så jag fick färre men bredare färgpartier.
 
Till ärmarna valde jag enfärgat garn i mörkt indigoblått, men använde garnet som blev över från fram- och bakstycket till resårer i rödlila. Halsringningen är en låg kant rätstickning i temagarnet mitt fram och övrigt i det blåa garnet något högre resår i två räta två aviga, samma som resåren längst ner i tröjan.
 
Dottern som här fått vara modell gillade tröjan så den kanske blir hennes, men den är ju snyggare och lite större på henne.
 

Stickstugan i Järsö söder om Mariehamn är en riktig oas. Dit är det lätt att få med familjen för att fika. Sitta i naturen med något gott oavsett om det är smörgåsar eller min favorit bärpajen som jag inte kan motstå, fast annat också ser lockande ut. Det brukar bli så att varje besök avslutas med besök i gårdsbutiken med alla härliga garner. Tidigare i sommar kom jag hem med ett rödtonat garn här över och nu i veckan en hel kasse med små nystan i olika nyanser som inspirerar till att göra något. Skulle kanske bli fint ihop med grått garn jag har, får se vad jag till slut hittar på.
 


måndag 5 augusti 2013

Blomma för ogröna fingrar

 
Äntligen har jag hittat en passande blomma för mina ogröna fingrar. Den här kan varken torka eller vattnas ihjäl. Konstnären är Johan Karlsson på Åland. Hans skrotskulpturer är verkligen värt att se, för han får till många härliga djur och figurer.
 
På biblioteket i Mariehamn finns en del av utställningen 2,8 km FORM och där finns ett helt träd av honom, där ugglan läser saga för andra djur, rekommenderas för besök. Passande till temat Läshörnan.
 
Hans många finurliga verk kan också ses på Labelled på Torggatan i Mariehamn hos Linda Karlsson, där det även finns mycket annat fint att se på, sånt som inte går att hitta på så många andra ställen och som ofta är mycket väl genomtänkt återbruk. Skulle gärna ha samma förmåga att se möjligheter i kasserade saker, men varje besök ger inspiration.

torsdag 1 augusti 2013

Kräftsäsong


 

Dags för kräftor. Den här kräftan är nog inte ätbar utan tovad av Anna-Lena Beckman för många år sedan och bor numera på Söderlid i Sture Ahlströms bur som hänger i "fiskegången" mellan förstugan och köket.
 
Min syster har likadan kräfta och hon som är ännu mer kräftgalen (Förlåt Nina) än jag brukar hänga sin kräfta på lägenhetsdörren när det är kräftsäsong.
 
I måndags var det dags för årets första kräftor för oss. Min syster som skulle komma på besök med vår barndoms nästan syster hade bett mig beställa kräftor. Det visade sig inte vara så lätt. Vår stammis fiskaffär kunde inte få några till måndag. Men räddningen fanns på Kantarellen, John skulle själv fiska upp dem och be sin mamma koka dem och de var fantastiskt goda. Nu vet vi vart vi ska vända oss när åländska flodkräftor kommer på tal.
 
 
Här syns hur kräftburen hänger under ett felvänt litet hörnskåp. Facken är fyllda med stenar och snäckor, både riktiga och i betong, Peter Winquists keramikhus, betongfiskar och tjärade korknyckelringar från SALT. Några drag hänger i underkanten, men maken har oskadliggjort krokarna med plaströr.
 
Väggarna i gången är sneda och var väldigt slitna med dåligt underlag för annat än målning. Därför målade jag väggarna med blått så det skulle synas mindre. Nertill sjö/hav med vågor och fiskar och ljusare himmel upptill. Det gav sen fortsättningen för övrig dekorering i gången med fiske och sjötema.