Dags för kräftor. Den här kräftan är nog inte ätbar utan tovad av Anna-Lena Beckman för många år sedan och bor numera på Söderlid i Sture Ahlströms bur som hänger i "fiskegången" mellan förstugan och köket.
Min syster har likadan kräfta och hon som är ännu mer kräftgalen (Förlåt Nina) än jag brukar hänga sin kräfta på lägenhetsdörren när det är kräftsäsong.
I måndags var det dags för årets första kräftor för oss. Min syster som skulle komma på besök med vår barndoms nästan syster hade bett mig beställa kräftor. Det visade sig inte vara så lätt. Vår stammis fiskaffär kunde inte få några till måndag. Men räddningen fanns på Kantarellen, John skulle själv fiska upp dem och be sin mamma koka dem och de var fantastiskt goda. Nu vet vi vart vi ska vända oss när åländska flodkräftor kommer på tal.
Här syns hur kräftburen hänger under ett felvänt litet hörnskåp. Facken är fyllda med stenar och snäckor, både riktiga och i betong, Peter Winquists keramikhus, betongfiskar och tjärade korknyckelringar från SALT. Några drag hänger i underkanten, men maken har oskadliggjort krokarna med plaströr.
Väggarna i gången är sneda och var väldigt slitna med dåligt underlag för annat än målning. Därför målade jag väggarna med blått så det skulle synas mindre. Nertill sjö/hav med vågor och fiskar och ljusare himmel upptill. Det gav sen fortsättningen för övrig dekorering i gången med fiske och sjötema.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar