torsdag 30 januari 2014

På plats igen


Efter att julens tomtar har plockats bort på olika ställen i huset har de normala blickfångarna hittat tillbaka på olika ytor. Den här lilla samlingen fick maka på sig för ett antal tomtar och även byrån var ganska gömd bakom julgranen. De olika keramiksakerna har blandad historia och funnits med olika länge. En hel del av deras ljusgröna vänner har flyttat till Söderlid, så just nu ser det ut så här.
 
Äpplet till höger är nytt efter julen. Ena dottern hade sett det på sin semester i Kroatien i somras och tänkt att det skulle passa mamma som julklapp, jätteglad är jag naturligtvis. Har inte beslutat ännu om det får göra sällskap till andra äpplen på Söderlid eller blir kvar.


Anledningen till att det finns och har varit ännu fler ljusgröna saker på byrån är naturligtvis att byrån har ljusgröna svängda lådor. Köptes för många år sen på IKEA helt spontant för att matcha blommiga soffan och gröna linnegardinen vid altandörren till vänster om den. Sen har den stått kvar och gömmer lämpligt elementet bakom byrån.
 
Lådorna är jättebra för förvaring av dvd, för de ryms precis att stå så att man ser alla titlar på ryggen och lådorna är rätt djupa. En vacker dag kanske de ordnas i någon speciell ordning så att vi slipper söka.
 
Den vita huslampan är klippt och vikt i papper och en av mina favoriter till att fixa mysljus i det hörnet. 
 


Hit till plåtskåpet i förstugan på Söderlid har flera av de ljusgröna sakerna fått flytta. Äpplen i både glas, keramik och tovat och på hyllan högst upp en liten ask med jordgubbsfilur på locket. Den gröna tovade blomkrukan är av Anna-Lena Beckman och för fin för att ha blomma i, fin som blickfång som sådan.
 
Det lyxiga fågelboet uppe på skåpet med parabolantenn på taket är gjord av silversmeden PÅ Johansson i Mariehamn och köpt på SALT. 

tisdag 28 januari 2014

Provbiten till heders


Jag skaffade för ungefär ett år sen en tovningsmaskin eftersom jag nåltovar ofta underlag till mina broderier och tänkte att det skulle spara axeln att göra det med maskin. Det blev en ganska utdragen process för importen av modellen jag valt hade upphört, men till slut hittade jag en annan. I första anblicken ser maskinen ut som en vanlig symaskin, men den har en hållare med sju nålar i stället för vanlig nål. Man för också tyget runt manuellt, helst i jämna rörelser och inte som jag som genast bröt en nål.
 
För att testa maskinen gjorde jag direkt en provlapp, ca 22 x 22 cm, utan någon tanke på vad det skulle bli. Jag tog en bit linnetyg i vattengrönt och la på en massa små ulltussar i olika färger och även lite fårlockar och sen körde jag. Avsikten var inte att få ett visst mönster utan mest se hur det fäster och hur övergångarna blir. Efteråt kan jag se att jag skulle hellre tagit lite tjockare linnetyg, som jag normalt använder. Ullen blev lagom tunn och kompakt för mina avsikter. Fårlockarna blev kanske lite plattare än när jag gör för hand strukturer med avsikt, men de blev också bättre fast i underlaget. 
 
Sen dess har provbiten legat i högen och jag har tittat på den ibland och tänkt att det kanske skulle duga till något trots allt. Jag vet inte om det var för att skjuta fram andra jobb som skulle påbörjas eller hur det blev så att jag plockade fram provlappen just nu och satte igång att brodera på den. Jag är fortfarande inte klar över om eller vad den ska användas till, en kudde eller spännas i ram eller annat.
 

Till skillnad från grannlåtsbroderiet jag skrev om nyss och som inte riktigt kändes som mitt med alla olika färgkombinationer är det här mer typiskt mig. En massa trådar i olika nyanser matchande ullen och sen pärlor till det i samma nyanser. Som det syns i den översta bilden är det ibland svårt t o m att urskilja stygnen för nyansen är så nära underlaget. Tyvärr går det egentligen bara att välja trådar i dagsljus för att stämma i nyanser, så dags att skaffa en arbetslampa med dagsljus. Lite mer broderande ska det nog bli innan pärlorna åker fram och ska lekas med. Risken att allt blir lite överarbetat som vanligt innan jag lägger av är överhängande även denna gång.

lördag 25 januari 2014

Fjäriln vingad


Underbar julklapp, en fjärilstavla gjord av min väninna Carola. Fjärilen ser nästan ut som spets för den är gjord med minimala plastpärlor på en pärlplatta och sen fäst på vackert präglat papper och inramad. Man får titta nära för att se hur den är gjord.  Jag har svårt att förstå hur det går att handskas med så små pärlor och få dem på rätt ställe, måste väl ha något verktyg att plocka dem med. Måste fråga hur hon gjort för jag är så nyfiken. Tror att hennes precision och tålamod överstiger min med hästlängder, men är inte så förvånad. Jag hade nog inte lyckats göra två likadana vingar.


I den här bilden syns lite närmare hur de små pärlorna ligger, har aldrig förut sett så små varianter av pärlplattspärlor. Planen blir att den här tavlan får göra sällskap med andra fjärilar som finns på övervåningen på Söderlid i både gardinen och tavlan till vänster om fönstret.


Gardinen är ett fjärilstyg av Ann GranlundSALT i Mariehamn, som så många andra textilier på Söderlid. Jag blev så förtjust i det här fjärilsmönstret med många nyanser i gult-orange-rosa och rött så jag var bara tvungen att köpa det långt innan jag visste vad det skulle kunna användas till. Men sen blev det hur bra som helst till gardin i tjejernas apelsingula rum, ser ut som om det skulle ha valts just till rummet. Känns somrigt året om.
 
Tavlan till vänster är tryckt på plåt och hittad i någon inredningsaffär någon gång, ännu mer fjärilar. Trevligt att det brukar flyga fjärilar även utanför fönstren på sommaren. Det är så fascinerande att följa deras turer.



tisdag 21 januari 2014

Oemotståndliga nyanser


Trots föregående inlägg har jag inte slutat att älska nyanser. För en tid sedan kom jag från ett inte alltför upplyftande möte och gick förbi en av de bättre garnbutikerna i stan och givetvis fick jag ett stort behov av att gå in för att göra något roligare efter mötet. Det har faktiskt blivit en vana att gå in där de få gånger jag rör mig i den delen av stan, oftast på väg från möten i närheten.
 
Nu behövde jag ju inte ha nytt garn för det finns mer än nog av påbörjade stickningar här hemma, så förståndigt av mig. Det kan och brukar alltid vara ett riskprojekt att gå in i en garnbutik. Men jag hade tur denna gång, det kändes ganska utplockat på hyllorna. Förmodligen efter den långa julen, många har väl behövt sysselsättning. Jag är speciellt förtjust i melerade, flerfärgade mohairgarner de brukar ha, men fanns inget jag inte kunde motstå, mycket duktigt av mig. 
 
Jag var nästan ute från butiken när jag såg en korg med broderigarner, vilket jag inte sett där tidigare gånger. Pärlgarn som jag inte brukar använda så mycket för jag tycker att moulinégarn blir något tjockare och därför syns bättre när jag broderar på tovat. Stygnen får inte försvinna in i den tovade ytan. Trots det gick det inte att motstå, man kan alltid ändra sina vanor.
 
Det kom fram att anledningen till att de hade dessa trådar är att de går bra att blanda med andra garner t ex. ull. Det är jättefint lyster i dessa och så häftigt med många nyanser väldigt nära varandra, helt som gjort för mig. Nyanserna är så nära varandra att det knappt går att urskilja skillnaderna i en vanlig bild som här ovanför, men det är bara en av varje nyans på bilden. Oj vad det ska bli roligt att få skapa med dessa. Flera av färgerna kanske hamnar på årets påskäggskollektion, vem vet. Tänk er fyra nyanser av gult eller rosa i samma ägg eller blandat. Jag vill börja nu...

lördag 18 januari 2014

Broderiövning


I höstas gick jag en jättetrevlig veckoslutskurs i grannlåtsbroderi arrangerad av Ålands slöjd- och hantverksförening. i Mariehamn.  Mitt intresse för broderi har ökat allteftersom jag ökat broderimängden i mina tovade saker. Har fastnat för friheten att göra hur som helst och inte så noga.
 I grannlåtsbroderi är allt tillåtet och nästan ju mer desto bättre, saker ska smyckas på olika sätt. Man kan blanda tyger, färger trådar och pärlor hur som helst efter eget tycke.

Efter att på kursen ha gjort ett armband som jag visat här tidigare började jag på ett arbete bara för att prova på nytt. Valde ulltyg och tänkte testa att sy bitar på det. Bilden nedan visar det jag hann kursdagen. Hade en liten plan att göra en liten påsväska med två fåglar på, men nånstans förändrades den till ett prova på arbete med mer övningsmöjligheter. Jag har ju ofta svårt att sluta och i grannlåtsbroderi är det tillåtet att bara fortsätta utan större plan.

Efter kursen har broderiet legat och väntat när annat gått före, men nu i pausen efter jul tänkte jag att jag måste fortsätta på något sätt när jag nu börjat. Sen blev det mer och mer, nya bitar och stygn. Har övat ordentligt bl a på franska knutar som jag alltid brukat glömma hur man gör mellan olika arbeten. Nu tror jag att jag kan göra dem i sömnen, men blir fortfarande inte alltid jättefina.

Nu har jag bestämt att det får vara nog och färdigt efter blommor och hjärtan bland stygnen. Tanken att sy i pärlor har jag skippat under tiden när jag inte vetat vad det ska bli, blev mer stygn i stället.  Problemet är att nu är det inte längre underlag till liten väska, så jag vet inte vad jag ska ha det till om jag nu ska göra något av det. Det är ju långt från mina vanliga färgkombinationer ton i ton med olika nyanser, så har svårt att se broderiets framtida öde, men det har varit roligt, kanske just för det  inte behövt bli något på riktigt. 


onsdag 15 januari 2014

Hustomtarna kvar

Nu är julen nerpackad och det känns alltid lite speciellt när det bara lyser
vanliga lampor i fönstren. Behovet av ljus känns fortfarande stort även om den vita snön som är kvar tillsvidare lyser upp omgivningarna runt huset, vilken skillnad mot innan snön. Granen åkte också ut och i år barrade den väldigt lite så hann inte ens tröttna på den. Min mammas granneuros har inte helt gått i arv, men vill ha en jämn gran som tål att hänga saker på. Tror att maken har värre granneuros numera, men resultatet blev en vacker, lagom stor gran.
 
Dessa två hustomtar finns dock kvar hela året. De bor i hörnet av öppna spisen och till jul brukar de få flytta längre fram på kanten. Tomtarna är tovade av Kajsa Svensson på Svartsö i Stockholms skärgård men köpta på SALT i Mariehamn för flera år sen. De är nån slags skyddsänglar tänker jag mig.
 

Eftersom jag har två döttrar tänker jag mig att de kan få var sin med sig (om de vill såklart) sen när de flyttar hemifrån. Hustomtarna är som systrarna, ena lite längre. Jag har ändå kvar älvan av Kajsa. Den hänger i taket framför öppna spisen och brukar "flyga" lite av luftdraget när vi eldar.

Att det finns den här typen av udda saker hemma hos mig är både likt och olikt mig. Är lite (eller mycket beroende på vem man frågar) galen men har nånstans inom mig även en mera avskalad finsk stil. Det kanske är mina två olika halvor, finsk och svensk som ibland krockar, men ofta får kompromissa på något sätt. Tanken kan från början vara lite kal variant, men sen i tillämpningen får den inte bli för avskalad. Får bortse helt vad gäller Söderlid för där är det bara udda och galet som gäller, ju mer desto bättre.

lördag 11 januari 2014

Snöspets med mumin och paradis

 
Konstig känsla med vinterns första snö, om man nu kan kalla det för vinter. Jag fick titta ut en gång till om det verkligen var snö natten mot fredag och nu har vi lite mer. Det lovade kalla vädret har inte hunnit hit ännu, så vet inte om det blir isgata eller om man får simma ut på gatan här framöver. Det är så härligt ljust efter allt det gråa. Vår mörka gård och skog är som upplysta.
 
Bara halva familjen gillar snö, så jag får glädjas i smyg. Jag tycker det är allra finast när även trädgrenarna är snötäckta, jag tycker att det liknar spets med alla små grenar kors och tvärs. Nästan så jag har lust att hitta på något med spetsmönster, som jag annars inte gör så ofta. Brukar inte vara nån spetstyp till vardags, men ibland är det ändå lockande som omväxling.


Fåglarna har inte varit i behov av matservering denna vinter när allt varit bart, men nu blir det fågelmatning i vårt äppelträd som står just utanför hallfönstret. På vintern kan man se över tio olika fågelsorter här, så det är ett sant nöje och sitta i trappan till övervåningen för att spana vilka fåglar som dyker upp. Ibland försöker även hackspetten från en av tallarna att få sig ett mål. Koltrastarna nöjer sig med allt som trillar ner för de är för stora till automaterna.
 

 
För ovanlighetens skull var vi hela familjen på lördagsutflykt. Målet var Gustavsbergs hamn, ca fyra mil från oss. Det är inte så ovanligt att jag och äldre dottern åker dit för porslinsinköp, men fina Delselius konditori där kan locka även andra i familjen, för fika hör till som lockbete.
 
Anledningen till att vi skulle dit just idag var att både dottern och jag samlar på muminmuggar från Arabia och Iittala har en outlet där med god sortering av det mesta. Vi är ju en muminfamilj, galna i mumin sen barnen var nyfödda.
 
I veckan anlände jubileumsserien för Tove Janssons 100 års jubileum och jag hade lagt undan två muggar igår per telefon. Muggarna i sig finns det gått om ett bra tag, men i dessa finns ett par glasögon målade i kanten av insidan i var sjätte mugg. Hade inte trott att man skulle kunna få tag i någon sådan, men det fanns två kvar igår när jag ringde, så det blev riktigt roligt över förväntan. Bilden här ovan är en burk i jubileumsserien, lite smalare än tidigare burkar och känns somrig så här mitt i vintern.

 
Har länge tittat efter nya mattallrikar när vi varit på Iittala, men inte riktigt hittat några som skulle ersätta våra vita med en blå blomma i en tredjedel av ytan, köpta för ca 30 kronor styck på samma ställe. Tror att de var en provkollektion som aldrig blev någon större produktion av på Rörstrand, men lyckat fynd. Väl använda och börjar bli slitna och någon kantstött eller sönder.
 
Ni som läst min blogg tidigare vet att jag är mycket förtjust i Birger Kaipiainens design. Har ofta sneglat på Paradis-serien, som tidigare bara funnits med blå o gul färgsättning. Har funderat på den svartvita varianten där mönstret ej fyllts i med färg med tanke på kökets färger, svart, grått och vitt. Den varianten finns på Stockmanns i Helsingfors men sällan på outlet här, så jag har aldrig förverkligat drömmen.
 
Nu fanns tallrikarna i den nyare färgsättningen med lila och grönt, så jag bestämde mig för att slå till med sex tallrikar. Bra pris, tror andra sortiment trots att jag inte hittade några skavanker. Kan vara så att färgen bara varit på tillfälligt besök och därför skulle säljas ut. Känns helt rätt hos oss och ikväll blir det premiärmiddag med dem, ser framemot det, kanske mer tallriken än maten. 

tisdag 7 januari 2014

Fågeltillskott


Julen förde med sig tillskott till Oiva Toikkas glasfåglar i fönstret. Min syster vet nämligen att jag är svag för hans konstfåglar. Oiva Toikka har varit glaskonstnär på Iittala i Finland hur länge som helst, men är förmodligen numera internationellt mest känd för just sina glasfåglar. Varje år kommer det ut nya både mindre och större och hans fantasi verkar aldrig tryta.


Min mamma hade stora fönster i trappan till övervåningen och det rymdes många glashyllor för att härbärgera alla hennes fåglar hon samlat på, ej bara i glas utan även i keramik och andra material. Många kom med fåglar som presenter under årens lopp, men jag vet inte hur det började.
 
När det var dags att tömma huset ville jag gärna ha Toikkas glasfåglar, men inte så många andra.


Tur kanske att jag inte ville ha så många andra eftersom fönsterbrädan i trappfönstret hemma hos oss inte rymmer så många och än så länge har jag inte tänkt mig glashyllor högre upp i fönstret. En liten "oäkting" finns det bland fåglarna. Den lilla vita, andra från vänster är inte Toikkas, så den kanske kan bli utbytt så småningom.
 
Fönstret är i en 90-graders vinkel i trappan, så jag har garderat mig med lite kletmassa under varje fågel så de inte blir nerdragna om man går förbi med något yviga rörelser framförallt när det är bråttom. Den allra minsta minifågeln har fått ett bo omkring sig av packningsmaterialet som liknar halm.

lördag 4 januari 2014

Omväxling och ordning



När det gått en tid börjar jag ofta tröttna på hur saker och ting är här hemma om jag inte får blanda om åtminstone lite. Har tänkt rätt länge att vardagsrummet har känts trött och inte så inbjudande. Kom på att det skulle gå ganska enkelt att pröva på att möblera om, men jag ville inte bli av med möblerna just nu och vill ha många sitt- eller liggplatser så att alla blir nöjda. Hade en enkel idé och bestämde mig att göra förändringen när alla andra var på jobb. Ett sätt att garanterat slippa kommentarer eller få andra idéer än mina just när jag håller på.
 
Våra soffor har sett sina bästa dagar och det är egentligen dags att byta ut dem, men det kommer ändå att dröja. Den blommiga soffan köptes på IKEAs fyndavdelning för länge sedan och var tänkt till huset i Vingåker. I väntan hamnade den i vårt vardagsrum och eftersom alla har gillat att sitta i den så har den blivit kvar. Ofta halvligger någon i det. Nu börjar tyget i sitsen se slitet ut. Den längre gamla Eilersen-soffan är solblekt i det rostfärgade tyget, men båda döttrarna ryms att ligga där samtidigt när de ska se på TV och ibland agerar den extrasäng när ryggkuddarna tas bort.
 
Den ommöblering jag gjorde var inte särskilt omfattande. Bytte den blommiga soffan till andra sidan, här närmare kameran och Aalto-fåtöljerna och tevagnen närmare fönstret där soffan varit tidigare. Det som inte syns på bilden är en fåtölj som jag flyttade till granne med öppna spisen.
 
Det är förmodligen nyhetens behag men jag tyckte plötsligt att rummet blev mer ombonat och inbjudande, det håller ihop bättre. Vi kan sitta och göra olika saker men ändå känna viss samhörighet och dessutom finns det plats för tekoppen var man än väljer att sitta.
 
Det var spännande att se vad det skulle bli för kommentarer när resten av familjen kom hem. Maken blev förtjust och brukar vara snäll och låta mig rumstera. Jag visste att döttrarna skulle protestera, men egentligen tror jag att den ena inte ens kommenterade så mycket, så klagomål kom bara från ett håll. Det är möjligt att något ska ändras lite till när man känt in alla funktionerna, men än så länge är jag nöjd. Några tavlor ska hängas om som pricken över i:et.
 
Om någon undrar vart julgranen har tagit vägen så står den till höger om blommiga soffan precis innanför altandörren.



Nästa röjningssteg dag 2. Bokhyllan i vardagsrummet har levt länge i tilltagande kaos och stackars rakufågeln uppe på hyllan känns farligt nära att trilla ner. Den här bokhyllan har varit tänkt att innehålla bara "fina" böcker, men när det har behövts flytta undan böcker nån köpt eller läst har de hamnat ovanpå andra böcker, slarvigt värre. Idag var det dags att rensa i hyllan så att alla extra böcker kom bort.



Så här fint blev det i raderna, inga extra böcker ovanpå varje rad. Nu innehåller hyllan konstböcker, fågelböcker, fotoböcker, böcker om konsthantverk och lite historia. Ovanpå ligger en gammal ärvd bibel och några för stora böcker för hyllan. Högen med ljudböcker ovanför hyllan behöver ännu flyttas till bättre plats, men nu har fågeln fått det lite tryggare uppe på hyllan. Skönt när man ser resultat av det man gör, borde nog göra det oftare. Tyvärr blev det väldigt dåliga foton idag, ni får ursäkta.

torsdag 2 januari 2014

Bling-bling för nya året


Den italienska kristallkronan i köket får duga som nya årets första bling-bling. Den båtformade moderna lampan blev kökslampa över matbordet i köket hemma efter att den gamla ärvda lampan från barndomens sommarställe fick flytta till köket på Söderlid för några år sen. Se bilden nedan.
 
Jag såg kristallkronan för flera år sen i lampaffärens reklamkatalog och blev genast nyfiken. Förmodligen var den tillräckligt galen och udda för att jag skulle lockas av den. Vet inte om någon annan ens var intresserad för senare har den inte synts i butiken.
 
Den följde med från butiken i en kartong där varje prisma var inpackad för sig och det fanns en monteringsanvisning i vilken ordning de skulle hängas upp, ett helt pussel att få ihop. Den stod länge kvar i kartongen i källaren och det kändes lite ovisst var den skulle kunna hänga eller få hänga. Hade ett tag tänkt att den kunde vara ovanför stora matbordet i vardagsrummet men så blev det aldrig.
 
Som sagt jag fick min chans när Söderlid fick sin kökslampa. Tillsammans med min syster packade vi upp lampan med alla delar. Min syster förstod alla italienska beskrivningarna, men det fanns även tecknade bilder. Till slut hade vi hittat alla olika former och färger bland prismorna och hängt upp dem i rätt ordning.
 
Den yngre generationen var föga förtjust och suckade ljudligt, men det är jag van vid när jag förverkligar mina galna idéer. Det roliga var att samma kväll som vi satt upp lampan kom en av döttrarnas kompisar till oss. När hon steg in i hallen sa hon direkt "vilken häftig lampa" med beundran i rösten, vilket fick oss att skratta och döttrarna tiga.
 
Hittills har vi bara slagit sönder en prisma så än har vi kvar reserver som följde med.


Som tur är får jag tillfälle att piffa upp även denna gamla lampa emellanåt. T ex går det bra att hänga saker i de tre krokiga metalldelarna nedanför lampskärmen. I korgen under lampan "bor" ett får sen många år tillbaka. Den här bilden är en sommarbild, men nu till jul fick lampan rött band och små tovade äpplen som hänger på sidorna, men tyvärr glömde jag fota den i julskrud, en ersättning för julgran på Söderlid.

onsdag 1 januari 2014

Gott Nytt År!


Gott Nytt år till alla och hoppas ni får mycket stjärnglans under 2014!
Ta väl hand om er och njut av livet varje dag så gott det bara går!

 
Skål för ett nytt fint 2014!