lördag 28 september 2013

Kärt återseende


Jag hade glömt eller förträngt den här havkuddens existens till jag fick se den igen nyligen hemma hos min syster efter ett år. Hade glömt att den numera bor hos henne i det blåa sovrummet, där det så fint matchar hennes blåmålade väggar och tavlorna på väggen. Kudden är rätt liten i formatet.
 
Den är ett av mina första hav och kuddar med broderad nåltovning på linne smyckad med lite pärlor. Jag gjorde den som present till min mammas 90-årsdag för två och ett halvt år sen. Hon hann ha den i ett dygn, vilket kan vara anledning till att jag förträngt dess existens. När vi tömde mammas boende sa min syster att hon gärna ville ha den hemma hos sig, där den nu verkar trivas bra och leva vidare.


Jag fick samtidigt återse några fler kuddar. Den här ovan hade alldeles nyligen hittat sin plats i den gröna soffan i hennes vardagsrum. I våras kom min syster hem till mig och undrade om jag kunde sy en kudde åt henne.
 
För flera år sedan hade hon köpt en svart bag med möbeltyg på framsidan någonstans i världen och nu var själva väskan med handtagen utsliten. Hon tyckte att möbeltyget var fint så hon hade kommit på att biten skulle räcka som del i en kudde. Hon hade hittat ett färdigt dunvar i passande färg och min uppgift var att sy fast möbeltyget.
 
Problem uppstod, först glömde jag bort den, hade bara lagt undan. Men som tur var hittade jag den av en slump innan min syster började fråga efter den. Nästa problem var att linnetyget i dunvaret var väldigt mycket tunnare än möbeltyget och framförallt glest. Sen visade sig att det var så dåligt sytt att jag fick göra om sidosömmarna och sy fast en av knapparna på baksidan.
 
För att skillnaden i tygkvalitéerna inte skulle bli så påtaglig sydde jag på några satinband över sömmarna. Hade tänkt sammetsband, men hittade just då inga i rätt nyans. Efteråt är det lätt att säga att det hade varit enklare att ta en bit av mina vanliga linnetyger och sy möbeltyget på det, men resultatet blev godkänt av min syster, så nu lever möbeltyget vidare helt enligt återbruksprincipen.

 
Den här kudden har jag även visat tidigare. Den fick min syster på sin senaste jämna födelsedag och den bor också i hennes vardagsrum. Nåt konstigt med att alla verkar få kuddar på sina jämna födelsedagar. Dags att hitta på något annat till nästa födelsedagsbarn i ordningen, så ni kan pusta ut. Kom just på att svärmor också fick en kudde till sin födelsedag i somras, fantasin måste ha haft semester.

tisdag 24 september 2013

Lyft för rummet


På övervåningen på Söderlid har vi hittills inte haft några mattor, varken i vardagsrummet eller flickornas rum. På något sätt har det varit skönt med det slipade vitoljade golvet i motsats till nedre våningens gamla målade golv. Övervåningen hade ju inget gammalt golv när den var helt oinrett innan renoveringen.
 
Efter några år har det börjat kännas att det skulle vara skönt med en matta mellan sängarna i flickornas rum för att göra det lite kala rummet mer ombonat. Vi tittade på Ilse Bergs mattor på SALT i Mariehamn och hade svårigheter att välja mellan många tänkbara färgkombinationer. Efter lite funderande tillsammans med Ilse kom vi fram till denna kombination, svart varp med röda och lite smalare orange inslag, som matchar de apelsingula väggarna och Ann Granlunds fjärilstyg i gardinerna.
 
Mattan är drygt en meter bred och räcker lite längre än sängarna, måttbeställd som den är. Här på bilden är den alldeles nyrullad i helgen som gick, så den har nästan inte hunnit lägga sig platt på golvet. Ett riktigt lyft för hela rummet, tänk var mycket en rätt matta kan göra för känslan i rummet, mer ombonat minst sagt. Det finns ju ändå kvar en del golvplank helt synliga i rummet.


Här ovanför syns mattans mönster tydligare. Gillar att det blir liv i mattan med Ilses sätt att väva.
 
Nu kanske det snart känns att vardagsrummet också behöver en matta efter den här, men där behöver den i så fall vara vit för att balansera allt det färgade i rummet, som är gult, rosa, orange och rött mot gamla ljusbruna trämöbler. Men hur praktiskt är det med en vit matta i ett fritidshus kan man undra.

torsdag 19 september 2013

Dags för årets skördefest

 
Nästan ett måste i höstprogrammet är att åka på skördefesten på Åland nu i helgen fredag till söndag. Det  är den aktivitet som lockar även ålänningarna mangrant. Vi har åkt över i många år och numera planerar vi efter den i kalendern. Jag skulle bli jättebesviken om det inte skulle passa in.
 
Varje år finns det några nya gårdar som jag kan vara nyfiken på och sen finns det ju ställen dit jag vill återkomma årligen. På nätet kan man studera på förhand vilka försäljare som går att hitta på vilken gård, för det finns ju saker man gärna hamstrar årligen.
 
På Åland finns numera mycket lammprodukter, riktigt smaskens med t ex lammkorv i olika varianter, fina fårskinn och underbart ullgarn. Grönsaker, kryddor, frukt, ost och många goda saker tillverkade ur årets skörd. Trevligt med alla hantverkare och olika sorters serveringar. Det är bara att välja utifrån hur hungrig man är.
 
Första året trodde vi oss bli mätta av åsynen av allt gott, så vi var ordentligt utsvultna i slutet av dagen. Vi åkte runt och tänkte att vi äter på nästa ställe och så fortsatte vi så från gård till gård. Numera äter vi lite överallt för att det sen ska smaka även när det blir dags för någon av restaurangerna som är med till middag. 
 
Äppel är skördefestens kännetecken och Åland är ju storproducenten av Finlands äppelskörd, hela 60 %. Alla slags äppelprodukter utöver fina äpplen går att finna. Röda äppelskyltar vid vägen visar att man har kommit fram till en gård som är med.
 
 
Äppelfaten här ovan är från Lugnets keramik i Hammarland som är med på skördefesten även i år. Faten togs fram speciellt för skördefesten för ett par år sedan. De är fina både med och utan äpplen eller annan frukt.
 
I år börjar vi med att åka med Rosella från Kapellskär på morgonen och sen börjar rundturen på eftermiddagen. Plan finns för delning av ställen fredag-lördag. Sjökvarteret i Mariehamn brukar vara vår startplats och det har blivit mysig tradition att avsluta dagens runda med fika och musikunderhållning på SALT i sjökvarteret, härlig avkoppling efter alla utflykter, kan rekommendera varmt.
 

Har du inte möjlighet att åka till skördefesten i år, så är det redan klart att den blir nästa år 2014 19-21 september. Boka in i din kalender!
 

onsdag 18 september 2013

Tidigt höstlov

 
Det har gått fyra veckor sedan sommarsemestern så allt har kommit i full gång trots att det sköna sensommarvädret som hållit i sig ända in i september påverkat känslan. Ändå var det inte helt fel med ett tidigt höstlov när jag åkte till Helsingfors i torsdagskväll. Helt förvirrat blev det med veckodagarna när helgen blev förlängt med även ledig måndag.
 
Sen mina döttrar var små har vi åkt över till min syster i Helsingfors på kräftkalas, alla lika galna i kräftor. När barnen gick i skolan blev det som en slutaktivitet på sommarlovet, men nu har det visat sig bli enklare att få det i allas almanackor i september. Traditionen har varit att tjejerna även kokar kräftorna med sin moster, men i år blev det tidsbrist när tjejerna anlände först sent på fredagkvällen. Det blev lika gott och trevligt med färdigkokta kräftor från mosters hovleverantör. Hela fatet här ovan blev tömt innan vi gav upp och vi kommer säkert nästa år igen, det kommer döttrarna att se till.
 

Efter att ha strosat runt på stan både fredag och lördag med alla mina måsten när jag är i Helsingfors blev det utställningsdags på söndag. Hade redan innan resan sagt att jag måste få se Birger Kaipiainens utställning på konstmuséet EMMA i Esbo strax utanför Helsingfors. De här fyra bilderna är därifrån.


Birger Kaipiainen som var konstnär på Arabias avdelning för konstkeramik i många år levde 1915-1988. Jag har alltid varit fascinerad av hans verk, vuxit upp med hans fåglar och violer och haft förkärlek för väggtallrikarna. På utställningen fanns naturligtvis mycket större bredd av hans produktion, så kan varmt rekommendera utställningen. Hans servis Paradis med frukter i blått och gult tillverkas fortfarande för Iittala och har blivit populär på nytt.


Där fick jag också tag på en nyutgiven bok om honom och hans verk med en massa fina bilder. Ska läsa den med stort intresse. Utöver det kom jag hem med en halv rulle tapet med hans mönster som börjat nyproduceras. Har tänkt hitta en byrå att klä med tapeten. Mycket bra idé att sälja halva rullar också, för jag är säkert inte den enda som tänkt sig ett annorlunda ändamål än väggar.


Helsinki design week pågick som bäst i stan och vi hamnade på designloppis på Kabelfabriken som numera är ett kulturhus. Där sålde mindre designföretag i loppisform  sina produkter utan att de var begagnade. Kul att gå runt där för det fanns stor variation bland det som såldes. Det är kanske dumt att inte besöka Helsingfors lite oftare.

torsdag 12 september 2013

En galen björk



 
Ganska ofta har jag fått frågan vad jag åstadkommit med mina händer när många vet att jag håller på med konsthantverk. När jag svarar att bl a har jag tovat en 2 meter hög björkstam, låter det så knäppt att det känns inte ens konstigt att reaktionen blir ungefär hörde jag rätt, hur kan man göra det och underförstått kanske också hur kan man ens komma på  en sådan konstig idé. Helt befogad fråga.
 
Egentligen vet jag inte varifrån idén kom, kanske kändes det spännande med alla stammar som var egna personligheter var och en när jag tittade på dem lite närmare. Någon slags försommarkänsla gav väl björkar omkring mig. Och plötsligt hade jag bestämt mig för en björkstam.
 
Pollenfritt i alla fall året om. Nåltovat av olika sorters ull och fårlockar för ojämnheten. Underlaget glest linnetyg. Broderat med olika nyanser med brodergarn helt fritt med olika sorters stygn. 
 
Som vanligt svårt att sluta när man kommit igång, risk att göra för mycket. Den färdiga remsan spändes sedan runt en planka täckt med ett lager skumgummi. Björken är alltså rätt platt och inte naturligt rund.
 
För tillfället är det lite oklart var björken hamnar till slut. Det mest rätta skulle vara i ändan av en korridor så att man kan se först helheten på avstånd men ändå komma närmare för att se detaljerna. Kanske ska göra en hel björkdunge.  
 
Så här såg björkstammen ut på sommarens utställning 2,8 km FORM i Mariehamn, där den hängde på väggen precis vid trappan på Labelled hos Linda Karlsson. Bra ställe att hänga för att få alla passera björken på väg in och ut. Den rymdes inte riktigt i hela sin längd på min bild.
 
Jätteroligt att många var nyfikna att få se den och åkte över från Sverige. Tack för alla fina kommentarer jag fått efter utställningen.
 
Efter att jag hade tovat färdigt min björk började jag se björkmönster i många inredningsdetaljer i flera inredningsmagasin. Jag kände mig nästan trendig utan nån aning om det när jag höll på med björken.
 

söndag 8 september 2013

Sagofåglar

 
I våras tovade jag två sagofåglar på var sin lapp av linnetyg, bilder som skulle broderas på och sedan så småningom sys till kuddar. Jag hade kanske från början haft siktet inställt på bara någon enklare ram, vilket styrde storleken.
 
Den första här nedan blev broderad och pärlprydd direkt och sydd till kudde, men den andra här ovan var naken länge och liknade mest en anka. Nu har även den blivit "påklädd" med broderier och pärlor, ingen ful ankunge längre. Även den blev kudde men med matt turkost linnetyg runt bilden och lite ljusare vattengrön baksida.
 
Den nya kudden ville jag göra något mindre, storleken på hela kudden blev 35 x 35 cm. Det lilla formatet kanske gör det mera till en prydnadskudde, där bilden täcker större yta på kudden. Som kudde bakom ryggen fungerar den större här nedanför förmodligen bättre.
 

Båda kuddarna är nu väl omhändertagna i sina nya hem i Värmland.

fredag 6 september 2013

Lösningen

 
 
 
Den gamla ekstolen med lädersits från min barndoms sommarhus har hamnat i förstugan på Söderlid som en "ta på skorna"-stol mellan trappan till övervåningen och dörren till gången som leder in till huset. Har funderat på att den känts sakna något som pricken över i:et, men hurudan kudde skulle det vara för att passa för något annat kunde jag inte komma på. Det jag visste var att den inte får bli för stor så den är i vägen eller gömmer stolen för mycket, för nånstans är stolen nostalgisk för mig och jag gillar dess karga stil även om den inte är vacker. 


I lördags när vi var och handlade i Mariehamn hittade jag på SALT Ann Granlunds nya fjärilskudde. Jag hade sett mönstret på utställningen 2,8 km FORM under sommaren, men inte tänkt mer på det då. När jag nu såg den i hyllan visste jag direkt att detta skulle vara kudden till hallstolen, rätt storlek dvs tillräckligt liten och det fina mönstret har färgerna som matchar övriga inredningen i förstugan.

 
Förstugans tre fönster har rullgardiner med Anns tryck Lyckliga fåglar i matchande toner.


Jag hade bestämt redan innan att jag skulle köpa den nya turkosa kökshandduken med mönstret Fröjd som Ann nyligen visade på sin blogg. Måste vara något med turkos och mig. Bilden på Anns blogg är bättre så beundra den gärna där eller på SALTs hemsida. Nu är det ju inte säkert att den kommer att användas som handduk hos oss. Det finns en del tendenser till att saker får annorlunda användningsområden. Den här skulle vara jättesnygg som duk t ex.
Samma tryck på naturfärgat linne blev ett presentköp, för även den handduken är jättefin med trycket i blågrå toner.

söndag 1 september 2013

Ullgodis

 
 
Redan i våras konstaterade jag att jag inte kommer att behöva köpa ny ull nånsin. Mitt ullförråd kommer att räcka hur länge som helst, för åtgången per produkt eller bild är liten eftersom jag nåltovar mest på linne.
 
I år hade jag med lådorna med grön, blå och ljusblå ull i olika nyanser till Söderlid över sommaren. Tänkte att det mest skulle bli hav och kanske lite växtlighet i bilderna så det räckte med att ta med dessa lådor.
 
Men jag älskar ju att plocka små ullnystan efter färgnyans precis som jag alltid gjort med garn och därför var jag som i en godisaffär när jag besökte Inger Nygård på Ollas i Lumparland, nästan granne till oss. Jag skulle egentligen bara fika där (det är svårt att välja också mellan allt gott som bjuds, men kanelbullarna är mer än lovligt goda). Bilden här ovan visar resultatet efter två besök. Fina nyanser, svåra att motstå och luktar riktig ull, så känslan är äkta. Ska bli spännande att planera hur de ska användas, för ny ull kliar alltid i fingrarna att sätta igång med.
 
 
Helt kunde jag ju inte vänta med den nya ullen nu heller. Provade lite redan med en tulpan på hättan till ugnsröret på övervåningen, tyckte att det var så fult med den svarta isoleringen som stack ut eftersom vi ännu inte skaffat spis, bara förberett med rör i skorstenen i samband med att spisen i köket renoverades i vintras. Bandet runt är överbliven poppana från dörrmattan, visade sig ha bra nyans, den ljusgröna mot ljusgula linnetyget. 
 

Nu var det dags att flytta hem ullådorna för sommarsäsongen är slut och jag vill inte ge mitt ullförråd för eventuella musbesök senare i höst. Symaskinen fick flytta den med. Började idag klippa lappar till tjejernas överkast, får se om de följer med senare i höst som vinterprojekt eller får vänta till symaskinen flyttar tillbaka till nästa sommar.