måndag 30 december 2013

Snäll jultomte


Den här julgranen är en typisk sak som jag faller pladask för genast jag ser den. Jag såg den på SALT i Mariehamn när vi var där på julmarknad. Trots att det var fullt med folk och många fina saker att beundra, som alltid, upptäckte jag den gröna granen från Lugnets keramik, som jag inte hade sett tidigare och blev såld. Iden att skära trekanter i leran och böja upp dem till grenar och sen hänga en blank röd kula i varje gren är riktigt rolig. Jag tipsade jultomten om att jag önskade den i julklapp och den snälla tomten kom ihåg det. Sen julafton har den lyst på julbordet och det gula ljuset genom hålen påminner om ljusen i vår julgran. Så glad över min önskade julgran.

 
Jag skaffade mig en julklapp helt själv. Gick förbi Bengt och Lottas lokal på Upplandsgatan nära Odenplan och såg den här metallasken i fönstret. Som jag tidigare skrivit är jag tokig i metallburkar så det var inte så konstigt att jag inte klarade av att passera denna utan att den fick följa med. Gjorde faktiskt ett försök att bara gå förbi men backade efter några meter och gick in i butiken. Har nu upptäckt att flera av mönstren på asken kan dessutom användas som underlag för broderimönster. Vad som ska finnas inuti asken får tiden visa, men det blir knappast bara julanvändning om jag känner mig rätt. 

fredag 27 december 2013

Julduken jubilerar


Vår traditionella julduk har trettioårsjubileum i år. Min faster broderade den åt oss året vi gifte oss. Jag är uppvuxen med en likadan julduk och vi alla syskon har var sin. Eftersom förra generationen också hade sådana har jag en extra numera, m a o kan båda tjejerna få var sin om de så önskar i framtiden. En lite rolig detalj är att den vänstra renen saknar horn, ett miss som gör duken mer personlig. Tänk vad bra färgerna har hållit sig trots alla tvättar.

 
Så här ser det lite mer levande ut när julbordet är dukat. Maten dukar vi upp på matbordet i köket och sen får alla hämta och välja rätter man vill ha. För mig är sillar viktigast och vad vore julen utan sillsallad utan sill.

 
Gustavsbergs julservis dyker upp ur gömmorna varje jul och diskas duktigt för hand. Tyvärr tillverkas den inte längre, men som med mycket annat kommer den kanske in i sortimentet igen efter några år. På jul vill jag helst ha tygservetter, men inte till vardags. I år hittade jag dessa rutiga med ett litet hjärta.

 
Nästan jubileum har även den här snögubben som fyller tio år nästa år. Vi hittade den i en presentaffär i New York och jag kunde inte motstå för den är så amerikansk och helskön. När man trycker på tassen börjar den sjunga "Jingle Bells" och skakar skönt på hela sin överkropp och på slutet klirrar pinglan i mössan av huvudskakning. I år har det visat sig vara något fel så det låter ännu mer galet i en ny version med pauser mitt i så man får vänta spänt och se om det blir en fortsättning överhuvudtaget. I år blir det nog lite färre tryckningar så den inte ger upp helt...

tisdag 24 december 2013

GOD JUL!


Så här blev några av årets julhjärtan, inga hängen utan på fat eller bord eller lutande mot något. När man tröttnat på ena sidan vänder man hjärtat för alla har annorlunda baksida. Bilden nedanför är samma hjärtan på andra sidan. Roligt och pilligt men som vanligt svårt att inte överarbeta när man kommit igång. Det går alltid några stygn till eller finns möjligheter för fler pärlor...
 
Nåltovade med ull och silke på ganska runda bulliga cellplasthjärtan, storlek åtta och tio centimeter. Många nyanser av rött blandat. Ullockar finns tyvärr inte i så många röda nyanser så jag fick ta det som jag hade hemma. Broderat med moulinégarn och till sist smyckat med olika sorters pärlor.
 
Hur roligt det än är att skapa unika saker är det skönt att göra något annat efter en höst med röda hjärtan i mångfald. Ska försöka hinna med något mer fritt och större innan påskäggssäsongen kommer i gång.


Nu är det skön julafton och lugnt i huset. Lumparlandsskinkan är provsmakad och i år är t o m alla paket inslagna redan två dagar före julafton. Granen är på plats, så nu är det bara julbordet som ska dukas så det blir snyggt med gammal julduk och ljusstakar. Känns som något är missat när det  mesta är gjort trots en arbetsdag ännu igår. Fantastiskt tomt på alla tåg och bussar i stan, var nästan som söndagmorgon. Det som inte riktigt stämmer är det föga vintriga julvädret, men det är inte värt att klaga, njut så mycket ni kan av allt ni vill göra på julen. GOD JUL till er alla!

lördag 21 december 2013

Tänk om det var idag

 
 
Så här vacker morgon var det förra lördagen när jag vaknade på Söderlid. Kom att tänka på det nu när det är grått hemma och regnet öser ner. Inte juligt precis och jag kan inte låta bli att tänka på att regnet skulle kunna vara  vit vacker snö som ramlar ner om det var lite kallare. Det får jag prata lite tyst om för det finns någon i familjen som tycker att det är jättehärligt att slippa snöskottning. Det blev visst för mycket av det ifjol. Gräsmattan har aldrig varit så lysande grön vid jul.


När det är kura inne som gäller i regnet måste man försöka göra det lite julmysigt inne redan innan jul. Än har inte allt pynt kommit fram och det är alltid lite osäkert hur mycket det blir, om man kanske kan stå över något utan protester.
 
Vår julälg med sin muskompis har redan suttit i fåtöljen ett tag i advent. när jag ramlade på älgen på SIA Lustgård förra året kunde jag inte motstå frestelsen, så galet är det med en älg i stickad klänning. För att den inte skulle bli så ensam fick den en muskompis med matchande tröja. Jag vet inte om det fortfarande är nyhetens behag ett år senare, att jag såg så framemot att få plocka fram den i år igen eller om det bara var för att det är så galet.

 
Några tomtar har också redan krupit fram ur gömslen, här en blandad samling. En av mina gamla tomtefavoriter som fortfarande står sig är den snidade tomten i trä, som maken hade med sig från USA för säkert över 20 år sen. Sen kan sällskapet variera från år till år. Vet inte riktigt än vilka mer tomtar som hinner dyka upp innan julafton. Lite barnslig julmänniska kommer jag nog att vara så länge det går.

tisdag 17 december 2013

Änglautställning

 
 
Min lilla dator har tydligen varit mest attraktiv för uppsatsskrivning, för den har varit upptagen jämnt när jag tänkt mig blogga, men nu är uppsatsen inlämnad och jag får chansen att använda den igen. Får väl bli flitig igen med inlägg ett tag framöver.
 
På biblioteket i Mariehamn pågår nu årets julutställning med temat Änglar, finns de? Det är Ålands Slöjd & Konsthantverk som arrangerar och den pågår till 6 januari.
 
 
Mitt bidrag till utställningen är två sk bokmärkesänglar, tovade och broderade med pärlor med inspiration från barndomens bokmärken med änglar. De är monterade i sk tittskåp, vilket ger mer djup för ramen. Det eviga dilemmat är med eller utan glas, utan glas mer dammigt, men alla nyanser och ytstrukturer syns tydligare.


Man kan ju undra vad det är som är likt gammaldags bokmärken eftersom de är rätt skruvade och förenklade. Eftersom ena dottern har blå ögon och den andra bruna fick de vara förebilder i färgvalet utom att ingen av dem är rosa person till sinnet. Det kändes att änglar ska helst ha lite lugna färger av tradition. Oj vilka förutfattade meningar jag har trots allt.

 
Även denna lilla väggängel hänger nu på utställningen. Den är helt platt och utan likadan baksida för att hänga platt mot väggen utan att vrida sig.
 
I lördags hade jag möjlighet att se utställningen och alla olika tolkningar av änglar i konsthantverk, konst och foton inspirerar alltid en änglagalen person som jag är till att producera mer änglar av olika slag. Nu går hjärnan och processar nya änglaideér tills det känns rätt att starta med nya änglar. Hur de kommer att bli vet ingen så länge. Jag vet inte vad mitt intresse för änglar kommer från, jag är inte så änglalik, men samlar gärna på dem i olika uttryck och gillar dessutom att skapa egna. 

söndag 8 december 2013

Otippad isbjörn

 
Lite oväntat sitter isbjörnen på altanbänken och lyser i decembermörkret. Som sällskap bredvid sig har den en pingvin från blomsteraffären. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i lysande djurfigurer eller svulstiga utelampor. Hade aldrig trott att jag skulle komma hem med någon sådan.
 
Det har nästan blivit en tradition att vi åker till en bra elaffär i Södertälje vid advent för att köpa någon stjärna eller ljusstake som ersätter någon gammal i fönstren och så gjorde vi även förra året. Isbjörnen satt utanför affärsdörren för det var speciell kampanj för dem. Upptäckte den knappt eftersom den inte var "min stil", men efter att gått runt ett tag i butiken och kollat läget med olika nyheter för året såg vi den inne i affären. Galna som vi är slutade det helt otippat med att vi släpade på en stor kartong med isbjörnen från butiken. Med tanke på att vår gård är mörk var det kanske inte helt fel att lysa upp den. Nu har den fått komma fram igen efter garagevistelsen sen förra julen.
 
Eftersom altanen är mot vägen syns isbjörnen rätt långt eftersom den sitter högre upp än vägen, så ingen som går förbi kan missa den. Maken hade fått förfrågan av en kollega om det var vi som har isbjörnen trots att han inte bor  nästgårds men har väl passerat här. Vid det här laget har jag vant mig vid den och det kändes helt trevligt att plocka fram den igen för att lysa upp gården. I år blev det i alla fall inga nya djur efter besöket i elaffären i lördags.


Den första snön har hittat till oss, så vi har en mindre mörk omgivning nu när vi tittar ut. Alla som passerar på vägen som syns på bilden drabbas av vår isbjörn.
 
Katter är inte heller min grej, men ändå sitter det en katt i fönstret. Någon av tjejerna ville ha den kvar efter min faster och den har hamnat i fönstret. Kanske dags att börja fråga om nån av dem skulle vilja ha den fortfarande, för glaskaktusarna är mer min stil och lämpar sig för mina ogröna fingrar.
 
Förra helgens stormfärd resulterade i en spricka i revbenet. Rekommenderar det inte ihop med hosta.

tisdag 3 december 2013

Adventstid


Mysig Lillajul på Åland är over med stormigt slut. Men vi hann med julklappsinköp på SALT i Mariehamn, konstutställning med temat julkalender på Galleri Skarpans, lillajulmarknad på Jan Karlsgården och glögg i Smakbyn på lördag. Vädret började härligt soligt på morgonen men vi mötte både lite regn och några snöflingor innan vi var tillbaka på Söderlid. Brasa i köksspisen på kvällen och en massa levande ljus förgyllde stämningen och lillajulskänslan.
 
På söndag var vi på Lumparlandstur hemmavid. Det är så trevligt att det numera händer saker även i närheten. Vi började med Lumparby Ollas på vår våg. Kransen ovanför på bild är från Inger Nygård på Ollas och välkomnar nu hem till oss här hemma. Blev så glad när jag såg den för vi måste ha en krans som fåglarna lämnar i fred, men ändå är speciell och det tovade hjärtat i mitten träder fram. 
 
Ollas är en fantastiskt fint renoverad gård där vi fikade i somras och nu har de åter öppet under helgerna fram till jul. Bara miljön bör upplevas, men butiken och caféet är oemotståndliga med fina och goda saker. Efter att vi testat havtornsglöggen följde några flaskor med hem. Påsar med fina ullockar måste jag bara ha och nu kliar det i fingrarna att skapa med dem, men får tyvärr vänta till all julproduktion är avklarad. Tänk att vi har så fint ställe så nära.
 
Vi har ju ett ställe till i Lumparland numera, Café Nyfiket vid affären. Förra året hade de öppet både första och tredje advent för julgröt och det sammanföll med våra Ålandshelger och det blir så i år igen. Känns redan som en tradition. God gröt och Lenas goda limpa. Även andra godsaker men det fanns inte plats efter gröten, trots att det fanns julstjärnor som inte finns i Sverige.
 
Hemresan i stormen som var värre än vi räknat med blev egentligen otäck bara vid Söderarm där det krängde ordentligt med båten. Kanske lugnast att vi inte visste att det var så blåsigt innan även om vi visste att det var hård vind, men inte att det var storm.


Adventstiden hemma omfattar ljus i fönstren och att de första tomtarna får krypa fram. Men utöver fönstren är det köksbordet som brukar bli litet juligt under advent. Här blev det i år Ann Granlunds löpare Fröjd från SALT. Vår adventsljusstake på bordet har vi haft i ungefär trettio år. Den är kavlad, svart i keramik med matt yta och några tryckta bilder på sidan. Hittades hos Konsthantverkarna i Stockholm, men visste inte då att den skulle bli vår tradition i så många år. Vissa år har vi fyllt den inuti med olika saker, men numera får den vara tom. Vet inte om det är lathet eller brandsäkerhet.


En ny glastomte i år, nu en med vit mössa. Förra året hittade jag min första med röd luva och blev kär. Konstnären heter Anna Lindholm och tomtarna finns på SALT. Alla har lite olika uttryck med luvan vänt i alla riktningar, svårigheten är att välja vilken av alla man ska ha. Lilla hyacinten fick jag till första advent så den får också pryda adventsbordet.
 


I andra ändan av bordet nya dubbelskålen från Lugnets keramik på Åland. Jättebra t ex för russin och mandlar till glöggen. Burken med korklock är årets julserie från Arabia med mugg i samma mönster. Det tovade juläpplet har Inger Nygård gjort och det får hängas upp framöver.
 
Vi har nu diskussion hemma om vi i år skulle få fram krubban i tid. Vi har nånstans haft en ambition att den borde vara framme under advent redan, men det brukar sluta med att vi får fram den just före jul. Dilemmat nu är vilken av krubborna som ska fram. Jag har ärvt krubban som vi hade hemma när vi växte upp och jag tycker att den är finast. Dottern vill ha den som funnits under hennes uppväxt och som vi fick när hon var liten. Jag har redan lovat att hon ska få den med sig den dagen hon flyttar. Vi får se hur det blir i år, för jag tycker att två stycken blir litet väl mycket.

tisdag 26 november 2013

Julklappskurir


Min privata julklappskurir mellan Sverige och Finland var här i helgen. Hon har nog lovat komma en gång till innan jul så det är lugnt för en julklapp är inte klar och hon ska även ta med sig julklappar till oss. I år har jag verkligen skött mig bättre än vanligt för jag hade färdiga paket att skicka med henne redan i november! Det händer inte varje år så jag kan vara nästan stolt! Hon blev säkert också förvånad. Jag gillar att fundera ut vad jag ska ge till Finland, för det är inte så många julklappar. Däremot har jag inte kommit särskilt långt med att fundera på svenska julklappar, men har begärt in önskelistor i alla fall.
 
Jag har dessutom varit snäll i år och valt rätt små, lätta paket, som dessutom inte behöver gå sönder i transporten. Innehållet är bäst att hålla hemligt så det inte avslöjas i fel forum. Lat som jag är så har jag fått fina paket inslagna på SALT i Mariehamn, de vita med röda band på NK och de guldiga jultomtarna är ett IKEA-julpapper som jag paketerat med själv.
 
Röda korsets juletiketter är alltid spännande att se vem som illustrerat dem och i år är det gamla mönster från femtiotalet som figurerar på etiketterna. Kul att de inbringar så mycket pengar till Röda korset när upplagan är så stor.
 
Det är ju faktiskt lilla jul till helgen. Det varma vädret och grön gräsmatta gör att det är svårt att tro att det är mindre än en månad kvar till jul. Lilla jul ska naturligtvis firas på Åland även i år.

fredag 22 november 2013

Ljusmys


Levande ljus vid eftermiddagsteet i köket. Hos oss brinner ljusen på köksbordet alltid när någon sitter där oavsett om det är trött frukost eller sen middag. Det är mörkt när vi än är hemma åtminstone på vardagar, men de tänds även på helgen fast det skulle vara ljust ute. Förmodligen typisk höstgrej. Undrar om det har blivit ett beroende för båda generationerna i huset, för alla i familjen sitter med tända ljus vid bordet även ensam.
 
Helst ska det vara lite blandade ljusstakar som här på bilden. Tre olika med betong som gemensam nämnare, två proffsvarianter och en hemmagjord. Lilla ljuslyktan Mind i glas med vita "ränder" är från Kosta Boda glasbruk i Småland.
 
Känns som vi byter ljusen i stakarna mest varje dag, så vi är storkonsumenter av IKEAs kronljus. Det brukar bli akut utryckning till IKEA när förrådet sinar. Kanske bäst att skaffa en låda till innan jul för säkerhets skull för då är vi hemma hela dagarna.


Den här ovan är just nu min favoritljusstake på köksbordet. Den har jag fått av Ida Överby på Crème de la crème. En kaffekopp med mönsterbård högst upp och en liten guldkant är fastskruvad i en betongpuck och inuti finns en ljushållare lämplig för kronljus. Lilla plåtassietten under hör inte till, men jag har lagt den under för bordsytans skull.
 
Kolla gärna på Idas hemsida med härliga ljusstakar, ljuskronor och våningsfat samt smycken, lovar att det ger habegär, åtminstone hos mig, som länge suktade efter ljuskrona innan jag skaffade en sådan, men visar den en annan gång.
 
 
Betong och plåt är en för mig passande kombination även i annat. Den här ljusstaken har jag gjutit med betong i juiceflaska med bra form, men för att ljuset inte ska rinna längs betongen, blev jag glad när jag hittade några ljusmanschetter i plåt med olika präglade mönster. Kanske döljer den också en något ojämn övre kant på ljusstaken.  Även den höga ljusstaken i betong högst upp på bild har fått en mindre manschett som rinnskydd. 

måndag 18 november 2013

Älsklingssoffan

Efter att ha legat hemma på soffan med feber i en vecka och mer eller mindre stirrat i taket då jag inte sovit längtar jag efter min finsoffa på Söderlid, för att åtminstone ha något mer roligt att vila ögonen på.

Soffan här såg ut att ha haft sina bästa dagar när jag hittade den för ett antal år sen på sopstationen i Lemland, där det fanns ett rum där man kan placera sånt som alla får ta. Soffan var både nersutten och hade ett fult slitet grönt tyg. Riktigt olikt mig att jag lade märke till den och fastnade för den. Tyckte att den var nätt i själva modellen. Åkte tillbaka efter några dagar och hämtade den och fick då höra att det hade varit någon annan där och också varit intresserad.

Självklart skulle soffan fixas till i sitsen och kläs om. Tapetserare Jan i Saltvik åtog sig uppdraget. Skönt att det inte var omöjligt. Sen var ju frågan hurudant tyg det skulle vara. En av mina bästa idéer var att be Ann GranlundSALT i Mariehamn, som också tagit detta foto, att göra ett sofftyg med något av hennes mönster. Beställningen löd att soffan skulle matcha det "gula" vardagsrummet, där gulmålade väggar är svampade med vitt. Det blev krusbärsmönster i rosa-orange-rött tryckt på halvlinne. Älskar resultatet. Med det nya tyget och inre renovering kom soffans form till sin rätt.
 
Även tapetseraren gillade mönstret för han bad sen Ann trycka samma mönster i blåa toner till fåtölj med fotpall som han själv tillverkar.
 
Jag fick i början klagomål från döttrarna att soffan var för hård och inte så mysvänlig, men det passarutmärkt till övriga inredningen i vardagsrummet så jag har inte lyssnat på det örat. Skönt att slippa puffa till soffdelar som hemma. Förbud råder att sitta i soffan med otvättade jeans.
 
Den här bilden ovan guppar annars i lite mindre storlek på Anns blogg, titta gärna in där för att se flera av hennes fina mönster.

måndag 11 november 2013

Före rött


Ett planerat skönt veckoslut på Åland blev bytt till tänkt råttförsäkring av garaget eftersom vi upptäckte att gummilisten längst ner i garagedörren var söndergnagt. Tur var det väl kanske att vi stannade hemma för i lördags slog febern till och har inte släppt taget än. Därmed blev det även paus i julproduktionen och det var kanske behövligt så jag inte tröttnar på alla röda hjärtan som ska färdigställas.
 
Tänkte vänta med att visa röda julhjärtan till december, men som ombyte blev det ett rosa hjärta när jag höll på och började lessna på rött. Man kan ju alltid hoppas att någon är mera rosa person och hjärtan behöver inte funka enbart till jul oavsett om de är röda eller rosa. Det brukar bara bli mest intensivt med röda hjärtan till jul.


Här andra sidan av samma hjärta. Vilken sida som är fram eller bak är helt en smaksak. Jag brukar inte se det så utan varje sida är sin egen.
 
Det här hjärtat är lite större än mina vanliga röda, för det här är 100 mm cellplasthjärta som stomme. Årets röda är hittills mest 80 mm. Konstigt att en skillnad på 2 cm kan se så mycket ut när man jämför.
 
Hjärtan tovas först med blandade nyanser, broderas med olika stygn och trådar i flera nyanser och som avslutning lite pärlor. Som vanligt älskar jag nyanser och har svårt att inte överarbeta när jag kommit i gång, för det är så roligt med fritt skapande.
 
Alla hjärtan är unika, fram och baksidan är helt olika så man kan vända när man tröttnar. I år har jag bestämt att mina hjärtan inte ska ha hängen utan helst ligga på nånting eller kanske luta lite snett mot något. Lätt att vända när lusten infaller.


Så här ser det ut i den röda lådan med röd ull. Knallröd ull finns även i lite större mängd utanför lådan, särskilt för julproduktion. Enda gången en färgnyans behövs mycket av. Kringlorna högst upp i lådan med sköna nyanser är från Inger Nygård på Ollas i Lumparland. Mycket fina till mina julhjärtan. 


Övriga tillbehör framplockade på bordet, färdiga att användas: silke, fårlockar, broderitrådar och pärlor. Längst upp till höger några väntande cellplaststommar. 
 
I år har jag också testat en ny nålhållare för bara en nål. Har alltid trott att det inte skulle funka utan att hålla i själva nålen, för att man kommer längre ifrån. Det går att lära om, är hittills väldigt förtjust i ett mjukt grepp. Det går att hålla längre ifrån med samma resultat. Grundarbetet med många nålar i en hållare har ju alltid funkat, så klart borde jag insett att det även funkar för en nål.

onsdag 6 november 2013

Nummer hundra


Det här är inlägg nummer hundra sen jag startade bloggen i påskas. I början hade jag ambitionen att skriva varje dag för att komma i gång och det lyckades jag med. Numera blir det oftast två inlägg i veckan. Här följer ett litet sammandrag av vad jag skrivit om hittills.
 
Mitt paradis på Åland, torpet Söderlid har så klart fått ta stor plats. Vi hyr huset året om och ungefär tio år har renoveringen tagit och nu börjar den närma sig slutet åtminstone för tillfället. En del projekt finns kvar och nya kan man alltid hitta på utan problem. Det vi gjort själva är mest ytan inomhus för att få det som vi vill, husägaren har gjort de stora reparationerna och ombyggnaden.


Mer har det ju blivit om min ö i havet, Åland, eller öar borde man kanske säga. Jag gör gärna reklam för Åland, eftersom jag försöker att vistas där så mycket som möjligt. Här ön i havet i egen tappning. Hav har återkommit ofta i egna produkter eller bilder, här nedan har havet inspirerat till hjärtan.


Mitt eget hantverk, numera mest broderad nåltovning har fått ha sin givna plats på bloggen och lär göra det även framöver. Av någon konstig anledning är det kul att visa det man åstadkommer även om nyanserna sällan går att visa i bild. Nyanser är nästan det viktigaste i mitt skapande och jag tjatar rätt mycket om mina älskade nyanser som ska matcha mellan linne, ull, fårlockar och broderitrådar.



Inredningen på Söderlid har jag visat i större och mindre detaljer. Ofta är det åländskt konsthantverk som jag är förtjust i och vill fylla mitt torp med. Här vardagsrummets soffa med tryckt krusbärstyg av Ann Granlund på SALT i Mariehamn. Hon har även gjort kuddarna i soffan och tygtrycket med fårskallar på väggen. Svårt att gissa att jag gillar hennes produktion. SALT är mitt favoritställe i Mariehamns sjökvarter. Där kan man hitta fina produkter av många åländska konsthantverkare. Det får man inte missa när man besöker Åland, ett måste helt enkelt.



Tulpaner har jag skrivit om i flera varianter från riktiga blommor till bilder och egna alster. Här min serie om tulpanens livscykel som var utställt i Mariehamn i somras på utställningen 2,8 km FORM. Utställningen har jag skrivit om och lyckats locka besökare till och med, kul.


Flera inredningsdetaljer från Söderlid är galna eller åtminstone halvgalna och därför med på bloggen. Älskar att hitta på nya användningssätt för saker. Här Anna-Lena Beckmans tovade kräfta i Sture Ahlströms bur. Bakom syns väggen i den sk. fiskegången mellan köket och förstugan, målade vågor på väggen och tittar man noga syns några av de målade fiskarna som simmar i vattnet.



Heljä Liukko-Sundström på ARABIA i Helsingfors är min favorit i att göra keramikbilder i mindre och större format och därför har även de hamnat på bloggen. Här dock i tredimensionell form med kaninen i pulpeten. De små kaninerna är mycket senare produktion, men de platsade som sällskap till den ensamma kaninen.
 
Listan skulle kunna bli längre, men det blir en annan gång. Fortsättning på bloggen lär det i alla fall bli...

fredag 1 november 2013

Pumpahelg


Vet inte om Halloween är min grej, men lite pumpa kan jag unna mig i olika former. Har en liten låda där jag packar ner figurerna och är lika glad varje höst när det är bara att plocka fram lådan med allt samlat. Lite samma känsla med julpynt, fast det här känns lagom lite och enkelt, bara en låda. Alla ryms på matbordet, så det blir lagom pyntat. Resten av huset är som vanligt.
 
Ramlade på några söta pumpabarn och en vålnad tror jag det är på SIA Lustgården för mer än tio år sen och kunde inte motstå. Den tovade pumpan bakom är inte egen produktion och kanske just därför så fin i sin enkelhet och sånt jag gillar.


Jag skrattar åt denna vålnad varje år när jag försiktigt packar upp den, för den känns så skör. Jag tror att den är tillverkad av gipsbinda på någon massa. Undrar hur nån kan ha kommit på en sån här figur. Förmodligen har den personen haft roligt när han eller hon kommit på att göra sådana.

 
Den här pumpalyktan var nog den första pumpagrej som kom in i huset, kommer inte ens ihåg hur länge sen det är. Mest förvånad att den fortfarande är hel trots att den är gjord av någon sorts keramik. Tovade spöken hängde tidigare i lampan, men funkar inte i den nuvarande så nu fick de hålla sig på bordet. Skulle kanske kunna vara äggvärmare. Kom på att skulle kunna göra egna tovade spöken till nästa år, äggformade skulle kunna se roliga ut.


Utefigurerna på altanen mot gatan fick också lite pumpasällskap. Den riktiga pumpan lyste fint på torgförsäljningen och hamnade mitt i kransen. Lilla hinken är en ljuslykta, men passar bättre ute än inne. Betongfiluren och pingvinen brukar bo på altanen året om, men har fått komma upp i gamla soffan för sällskap. Ha en trevlig pumpahelg, imorgon tänder vi ljus för minnet av nära och kära.

torsdag 31 oktober 2013

Äppelpäppel

 
Just nu känns det nästan så jag drunknar i äpplen samtidigt som jag tycker att det är roligt. Jag har listat ut att det aktuella äppelträdet är troligen Aroma och ger de flesta år god skörd med jättegoda lagom syrliga ätäpplen. I söndags var det dags att tömma trädet.
 
Det har varit länge lite morgonlyx att gå förbi trädet och att ta med sig ett äpple direkt från trädet. Dessa äpplen behöver lite kallare grader för att bli röda på solsidan i alla fall. För att de inte ska trilla ner på backen i allt för stora mängder kommer till slut dagen då äppelplockaren får visa hela sin längd. Har ibland undrat om det skulle vara närmare från hallfönstret på övervåningen, men inte testat om det skulle fungera.
 
Äppelträdet är vårt fågelmatningsträd på vintern så fåglarna gillar att njuta av äpplen i samma träd nu på hösten, vilket gör att en del kan vi kassera efter deras smakbitar redan vid plocket . Trots att det kändes att vi körde iväg säckar med fallfrukt så har vi tre stora papperskassar med äpplen. Eftersom de är så goda skulle jag gärna ha kvar dem långt in på vintern men vi har ingenstans att lagra dem musfritt. Ett år var jag smart, trodde jag och lade en kasse i garaget, men det blev fest för möss.
 
En av kassarna har jag hunnit tömma till äppelmos till julskinka, äppelkompott och just nu blir det äppelrätter till alla middagar. Senaste testet blev stekta äppelbitar med mycket oregano från Annelund på Åland, inte alls dum kombination.
 
En av kassarna åkte in till garaget men bara till helgen. Hoppas den klarar sig, där finns varken fåglar eller rådjur och förhoppningsvis drar sig mössen inte in ännu. Har tagit äppellov på fredag och får hitta på lite fler roliga saker att laga av äpplen och mer äppelmos blir det också.
 

Det här vackra äppelfatet från Lugnets keramik på Åland, kommer nu att vara välfyllt med goda äpplen ett tag framöver, päronet får ge plats. Nästan lite synd att det fina äppelmönstret blir gömt under riktiga äpplen, men man kan inte få allt samtidigt.

fredag 25 oktober 2013

Hatkärlek

 
Jag känner verkligen blandade känslor inför Syfestivalen som pågår nu. Det är trångt i gångarna för jag går mycket snabbare och mer målmedvetet än de flesta. Dessutom har de flesta kommit dit i grupp, vilket gör att när de stannar mitt i blir det kork. På många ställen framförallt vid pärlor och andra småsaker är det svårt att se vad som finns för allt folk eller skulle inte ens drömma om att gå igenom en pärlförsäljares utbud för smycken och ändå finns det säkert tio olika sådana försäljare.
 
Då kan man ju undra varför jag ändå alltid går dit. Förklaringen kommer kanske här nedanför för jag brukar trots allt lyckas fylla på mitt förråd av material till min broderade nåltovning och lite annat också.
 
Jag väljer att ta ledigt på fredag från jobbet, hänger på låset när de öppnar kl. 10. Redan innan har jag kollat vilka företag jag ska till, så jag går direkt dit jag vill. Första timmen brukar vara uthärdlig framförallt eftersom jag befinner mig då längst in bland ull och trådar. Jag står ut fram till lunch sen är det för många människor. När jag gått till alla mina favoriter och är klar och varje gång är jag nyfiken på någon ny också, så brukar jag avsluta med att närmast springa igenom alla gångar så jag inte har missat något, fast jag är så trött vid det laget att jag knappt orkar titta runt omkring.
 
Under den där slutliga rundan idag fastnade jag för mohairgarnet från Colinette melerat i turkos och buteljgrönt här ovan, färger jag alltid har svårt att motstå. Denna gång skulle jag inte ens titta på garn för jag har fina hemma som väntar. Nåja, nu har jag garn till en tröja, köpte till några nystan buteljgrön alpacka och lingarn att blanda med. Tror jag låter andra garner vänta ytterligare för detta garn kliar i fingrarna att komma i gång med. 


Färgade ullockar och lite ull. Jag som vet att mina förråd av ull kommer att räcka livet ut, eftersom det går så lite av varje nyans. Men jag var duktig och köpte bara lite ull och annat att blanda det med. Ullockar däremot är bra att ha mycket av så man hittar lämplig nyans vid behov. Just nu är det aktuellt till änglarnas hår och julhjärtan. Det finns numera många försäljare för ull på mässan.


Melerade broderigarner från Kreativt broderi i nedre raden är roliga att använda för ytan får många nyanser av bara ett garn. Ovanför dem här på bild vanliga broderigarner som man får plocka från en hel vägg efter nyans, riktigt godis för mig. Ingen aning vad de har för nummer, men har förstått att många kommer dit och frågar efter trådar i speciella nummer. Många röda trådar inför julhjärtan som ska tovas och broderas. Röda pärlor till dem, men förstod att röda pärlor inte är så poppis nu, så det gällde att gå till flera monter för att få ihop variationen.


Hade redan före fastnat för ett för mig nytt företag Pantheras Pärlor. Hon heter Anette Lindberg och gör smycken, pärlor och knappar i polymerlera. De små fina bladen kommer att bli bra i mina tovningar. Knapparna tyckte jag var läckra, så får kanske göra en passande kofta till dem. Hjärtat vet jag nog inte riktigt vad jag ska ha det till, men gillade färgblandningen. Hon sålde även lera för egen tillverkning, vilket lockade. Har länge funderat på att göra knappar, men det får bli när mera tid.
 

Linnetyger behövs alltid som underlag till tovning, men denna gång förstod jag klokt nog att förrådet hemma fortfarande är okej, så det blev bara några bitar. Batikmönstrade remsor kan bli bra kanter och baksidor för broderade armband eller några mindre lapparbeten. Just batikmönstrade tyger är jag svag för, så jag är glad att jag denna gång lyckades nöja mig med bara några remsor.
 
Nu finns det material till nästa mässa för jag lyckas väl ändå inte hålla mig därifrån i min hatkärlek. Jag har ju hittat ett sätt att överleva besöket.

söndag 20 oktober 2013

Tegelväggens följder

 
Sovrummet på Söderlid var det rummet som gjordes i ordning först av alla för i det rummet skulle det inte byggas om, så det är många år sen. Hade det gjorts i ordning idag hade det säkert blivit något annat, men då blev det lila tapeter med en blomsterbård högst upp. I vintras reparerades den stora köksspisen på andra sidan väggen och av brandskäl revs pappväggen som stått där i alla år långt före oss. Den gamla tegelmuren blev blottad. Den skulle behöva lite murbruk och kanske målas. Men vitt skulle bli för lysande mot det lila.
 
Vi avvaktade med att åtgärda väggen i våras för just då var det annat som skulle göras och samtidigt visste vi inte riktigt hur vi ville ha det. Nu har det gått ett halvår och jag har börjat gilla denna ruffiga vägg med gamla tidningsbitar mellan murbruket och delvis synliga tegel. Det trodde jag verkligen inte i våras. Förmodligen behöver väggen lagas för att hålla men nu får den vänta tills jag kommer på nåt bättre.


Nackdelen var att även på denna vägg hängde det saker. Spegeln har flyttat till långsidan i rummet, nästan bakom dörren. Jag brukar fortfarande titta på fel vägg när det är dags att spegla sig, tänk var svårt det kan bli.
 
På var sida av spegeln hängde dessa fina babyansikten, gjorda av Riitta Nieminen på Åland och köpta på Bagarstugans hantverksbutik i Mariehamn för evigheter sen. Butiken har inte funnits på över tio år.  Ansiktena har varit hemma hos oss många år innan de fick flytta till Söderlid.

 
Problemet blev var de skulle hitta sin nya plats. Under sommaren har de hängt på krokar i köket i stället för utställda bilder i väntan på att hitta en ny plats.
Nu har de till slut hittat passande plats mot garderobsväggen i sovrummet.
En solblekt träfigur som sett bättre dagar fick ge plats för dem ovanför prinsessramen.

Väggen fick ett lyft, för ansiktena är väl synliga när man kliver in i sovrummet. De syns också  mycket bättre än på tegelväggen. Förut behövde man gå in i rummet och vända sig för att se dem eftersom dörren är bredvid tegelväggen på samma sida. Följderna blev trots allt positiva ur många vinklar och nu tittar jag på dem oftare där de tittar på mig, fast den ena blundar tror jag.
 
Har du någon idé för tegelväggen?