tisdag 30 juli 2013

Tänkarbänk

 
Bänken från IKEA har blivit uppskattad under sommaren. Man behöver bara kliva ut från förstugan för att sätta sig, gärna med en kaffekopp. Även när det har varit blåsigt som tidigare i veckan och förra helgen går det att mysa mot husväggen. Har tänkt många gånger att fast den här inte var den bänk jag planerade att köpa är den mer passande än den som var slut. Så ibland blir det fint ändå och bättre.
 
Har blivit förtjust i lavendeln till höger som doftar så där lagom. Placerade krukorna på tegelstenar som rivits från stora spisen i köket när stenarna behövde bytas när spisen gjordes i ordning i vintras. Känns lite trevligt att känna årens gång i återbruket, som var en slump egentligen, för krukorna sjönk nästan i gräset innan.

fredag 26 juli 2013

Nymålad trappa

 
Efter att förstugan på Söderlid blivit klar i början av sommaren har den omålade trappan till övervåningen sett ännu tråkigare ut. Men nu är den blåmålad, något mörkare än här på bilden o matchar det mörkturkosa golvet i förstugan där trappan börjar.
 
Trappsidorna modell trekant ska kläs med tyget jag badade tidigare i ett inlägg. Ann GranlundSALT ska trycka mönstret på tyget, men hur det blir får ni se senare. Formen av sidorna med många sneda sidor ställer något märkliga förutsättningar för mönstret och trycket.

tisdag 23 juli 2013

Sommarhjärtan


Så här på sommaren vill jag ha sommarkänsla även i hjärtan. Med blå och gröna toner blir det känsla av både hav och grönska. Väntar med att göra röda till hösten och närmare jul. Dessa hjärtan är bara tovade med ull och fårlockar för att få struktur. Har inte bestämt riktigt än om de ska broderas på också eller får vara bara så här. Nästa uppdrag blir att göra dem även i lite mindre storlek, får väl avstå några nyanser för att få plats med allt. Vi får se hur det går för nyanser är min passion.

fredag 19 juli 2013

Pannlappens nya öde


Det är nåt visst med mig och pannlappar. De hittar sina platser på Söderlid, men inte i sin rätta funktion som pannlappar. Nyss skrev jag om pannlappen som hamnade som täckduk på slitet bord i förstugan. Detta fårmönster av Ann Granlund har jag alltid gillat, och pannlappen tryckt på härligt himmelsblå botten tilltalade mig på SALT i Mariehamn på Åland häromdagen. Den följde med hem och hamnade på väggen i köket, där väggarna är ljusblå upptill. Den fäster man lätt blicken på när man närmar sig kylskåpet.


Nu får den alltså hänga under skötbåten som också är en pannlapp, men som hittade sin plats redan tidigare. Man kan börja undra om vi har några pannlappar som används till sin ursprungsfunktion och lugn det finns en del så vi slipper bränna fingrarna trots allt. Känns som dessa är för fina för sitt riktiga ändamål, men fina att se på.

måndag 15 juli 2013

Den som spar han har...


Jag blir riktigt nostalgisk när jag tänker på Skärgårdsull, Anette Häger-Ahlströms garnfabrik som fanns i Hammarland, Mörby på Åland. Det var nära nog höjdpunkten på Ålandsvistelsen varje sommar att göra en utflykt dit för att se hur årets nya temagarner såg ut. Det var riktigt svårt att välja och ofta fick det bli en utflykt till för att köpa fler varianter. Så fantastiskt fina färgningar, som alltid är spännande att sticka för att se hur färgerna blir i den färdiga produkten oavsett vad det är man stickar. Jag säger fortfarande är i stället för var, för när jag hörde att hon skulle lägga ner hamstrade jag. Och lite till har gått att hamstra ännu efteråt på olika marknader. Den som spar han har...
 
Mitt förråd kommer att räcka flera år till, för det blir mest på sommaren jag väljer att sticka riktiga ulltröjor. Det är så enkelt när det blir fint med bara ett garn. Annars brukar jag vilja blanda flera nyanser och kvalitéer, men det blir lite bökigt på sommaren när man vill sticka på flera platser.
 
Den stora härvan i mitten är egentligen tre stora på cirka 750 g tillsammans. Nyanserna är ljust och mellanblått och grått och heter Storm. Där har vi havskänslan igen. Har också enfärgat grått garn som eventuellt skulle kunna bli detaljer eller sen en annan tröja. Inte tänkt till riktigt färdigt men det löser sig.
 
Detta ska bli min semesterstickning för jag var hos LottaStickstugan på Järsö på Åland och fikade i början av sommaren och kom naturligtvis hem med härligt ullgarn från hennes butik. Det hade jag tänkt mig som årets semesternöje, men blev färdig redan nu i helgen innan semestern börjat. Visar det när jag sytt ihop tröjan.


Så här ser min stickfåtölj ut i vardagsrummet på Söderlid, lagom bakom allt. Nu väntar den på mig imorgon även om stickningen brukar åka upp och ner mellan våningarna eller ut på gården.

fredag 12 juli 2013

Havslängtan

 
Längtan till havet är påtaglig efter tre veckor, riktig abstinens. Var egentligen meningen att åka över idag men vad gör man inte för att bli klar med allt. Nuvarande planen är tisdag, men får ta igen all längtan under lång tid.
 
Längtan kan uttryckas på olika sätt. Det här är ett av mina sätt, nåltovning på linne med ull och fårlockar, som sen broderats med trådar och fått lite pärlor. Hav är så roligt att göra för man får använda så många nyanser för att få till havets liv och variationer. Nyanser är ju min grej i det mesta jag gör och kommer mer till sin rätt i verkligheten.
 
De här två haven på bilden ovanför finns nu att se på utställningen 2,8 km FORM i Mariehamn på Åland. Läs mer om utställningen under Aktuellt i spalten till höger. Just haven finns på Sjöfartsmuseet under temat Maritimt och de är placerade vid stora fönstret till vänster om museets ingång på själva fönsterbrädan nära golvet.
 
Lite mer hav här nedanför. Skulle kunna ägna mig åt olika hav hur länge som helst. Jag tror att hav är tillräckligt abstrakt trots allt och man kan göra sin egen variant vid varje nytt hav. Resultatet behöver inte bli verklighetsnära, men känslan inför hav har vi var sin och det kan också variera från dag till dag. 

 



måndag 8 juli 2013

Stolsamlare

 
Det låter knäppt, jag vet, men det slumpade sig så att jag har samlat på stolar som minnen från tidigare arbetsplatser. Som tur är inte från alla för då vet jag inte var jag skulle hitta plats, men från två jobb efter varandra. Från jobbet efter blev det matbord i stället, så vem vet vad det kan bli från nuvarande...
 
Min företrädare gillade antika möbler så han hade köpt några till arbetsplatsen. Stolen här på bilden stod på mitt kontor. Den var fruktansvärd sliten med ett gammalt söndrigt tyg i sitsen och ingen ville sitta på den när de kom in i rummet för den såg så eländig ut. Jag tyckte så småningom, att den hade fina detaljer i snickerierna och blev lite förtjust i stolen. Förstår egentligen inte varför jag inte bytte tyg i sitsen direkt när jag började.
 
När jag skulle sluta sa jag att jag gärna skulle vilja ha stolen om de tänkte ge mig nåt i present, för tänkte att efterträdaren vill väl ändå inte ha en ful sliten stol i rummet, för jag hade inte heller förstått varför den fanns i rummet när jag kom. När jag skulle firas av hade vaktmästaren putsat stolen med möbelvax så trädelarna glänste. Nu var det bara sitsen som jag behövde fixa.
 
Det visade sig vara hur lätt som helst eftersom sitsen var lös. Det var bara att dra ur det gamla tyget och häfta på nytt. Det blev Marimekkos småprickiga möbeltyg i starkt rosa nyanser. Något hårt är det nog att sitta på men vad gör man inte för estetiken. Matchande kudde till stolen blev Ann Granlunds mönster Fågelfri, som tyvärr inte kommer till sin rätt på bilden. Man kan tro att sitstyget och kudden är köpta ihop, fast jag köpte kudden tidigare utan att veta var den skulle passa. Nu står stolen i vardagsrummet på Söderlid och lockar till att sitta på till skillnad från förr.


Min andra jobbstol är tulpanstolen. Vi hade fått låna möbler till skolmässa och efter mässan fick vi erbjudande från firman att köpa dem billigt. Jag hade naturligtvis fallit för tulpanstolen och hade den kvar i arbetsrummet tills jag slutade. Även den står nu i vardagsrummet på Söderlid, som arbetsstol vid lilla ärvda skrivbordet. Så här kan jag nu minnas mina stoljobb konkret.

söndag 7 juli 2013

Bortglömt ös med färger


Helt bortglömd hade den blivit, koftan jag stickade ifjol, när jag hade behov av att ösa färger. Tog en massa nystan från mina olika garnpåsar och började sticka en rutkofta utan nån tanke eller större planering hur den skulle bli. Förmodligen var det roligare att sticka än att ha den färdig för använde den väl några gånger men hade sen lagt undan den och mindes inte ens att jag gjort den när jag idag röjde i kläder och den dök upp.


Det finaste är nog de blanka stora knapparna i olika färger. Knappar jag ofta beundrat men tidigare inte hittat nåt passande att ha dem till.
 
På sommaren är det enklare att sticka med mindre antal färger, men  jag gillar när jag får gå runt i olika garnaffärer och plocka ett nystan av flera sorters garner som matchar i färg. Jag samlar på olika färger, men det är inte alltid att det sen påbörjas nåt direkt. Ibland tror jag att själva garnplockandet i butiken överglänser själva stickandet. Jag gör ju på samma sätt när jag går och plockar små ullnystan till mitt tovande eller brodergarner, då är det min julafton.
 
Just nu stickar jag helt enfärgade ärmar till en tröja som i och för sig har fler nyanser i fram- och bakstycket, men jag tror inte att jag skulle klara mer enfärgat eller bara en sorts garn. Det går alltid att hitta något att lägga till åtminstone i en kant. 

P.S. Nu har tyget från gårdagens tygbad torkat och det har blivit ljusare, mer vattengrönt än turkos, men helt ok färg så jag kan pusta ut.

lördag 6 juli 2013

Tygbad

 
När jag hade köpt den här fina kudden med Ann Granlunds nya mönster Fröjd i början av sommaren ville jag mera. Satt i fåtöljen i förstugan på Söderlid med kudden bakom ryggen, nöjd med att jag hann köpa kudden innan den var borta. Jag tittade på trappan till övervåningen framför mig, den som ska målas i sommar och göras i ordning och där jag kommit fram att tyg på sidorna skulle vara kul i stället för att måla eller tapetsera.
 
Tidigare har jag skrivit om att jag köpte ett IKEA-tyg med fåglar när jag kom på idén att pröva med tyg. När jag satt där slog det mig att det inte går att ha ett vanligt IKEA-tyg mellan våningarna när det finns Ann-tyger både i förstugan och i vardagsrummet, som är en trappa upp i andra ändan av den aktuella trappan. Men tyget och trycket i kudden skulle bli fint när jag tänkt att trappan ska bli gråblå.
 
Med brunt papper lyckades jag göra mönster hur trappsidorna är, en slags trekanter. Med dem gick jag till Ann på SALT för att kunna beskriva hur "konstigt" utrymmet är med raka och sneda kanter. Hade aldrig klarat det med bara ord. 
 
Tyvärr så går det inte längre att få tag på det fina ljusblåa tyget. Vi kollade igenom Anns förråd och det fanns flera fina färger, men det krävdes för mycket tyg för att få till av det som fanns. Samtidigt ville jag inte ha för ljust botten med tanke på att man kanske tar fast med händerna i den branta trappan.
 
Efter att vi kollat möjligheter kom vi fram till att jag skulle gå till affären Tyger o sånt i Mariehamn, för jag visste att de hade många fina färger i linnetyger som jag tidigare köpt till mina tovningar. Jag hittade ett linnetyg, vattengrön-ljus, lite matt turkos färg som jag gillade. Nästan min allra mesta favoritfärg och den skulle passa omgivningen också. Åkte hem med en rulle med fem meter tyg.
 
Ann hade instruerat mig att jag skulle lägga tyget i badkaret i varmt vatten för att behandlingen skulle släppa och det skulle vara möjligt att trycka på det utan att färgen flyter ut. Efter badet skulle det dropptorka.


Idag var det dags för det stora tygbadet. Det passade så bra att ockupera badrummet när familjen var bortrest. Först fullt med varmt vatten och sen rullade jag av tyget från rullen rakt ner i badvattnet, vilken känsla. Efter en tids badande var det dags att hänga upp tyget o dropptorka. Enklast att göra det runt duschstången tänkte jag.


Lite orolig blev jag om det är någon färg kvar när tyget torkat för badvattnet hade den här kulören, ungefär samma färg som tyget haft innan.
 
En stund senare när jag gått till nedervåningen och satt o läste i godan ro tidning i köket, hördes världens brak från övervåningen. Duschstången hade trillat ner av det blöta tygets tyngd. Får se om det hinner bli torrt ändå till imorgon när andra vill in i badrummet och dessutom är jag spänd att se om färgen förändrats.
 
När det nu blev annat bottentyg är jag inte säker att trycket blir Fröjd, håller på att bläddra bland Anns olika mönster och som vanligt gillar jag alla och har svårt att välja...

onsdag 3 juli 2013

Pannlapp på nya äventyr

 
Det lilla vita bordet från min barndom, som tidigare tjänat som sängbord i många år är väldigt nött i en del av översidan. Målarfärgen har spruckit och vissa färgflagor har ramlat av. Det har inte heller behandlats alltför försiktigt i alla flytten det genomlevt under åren. Bordet som syns i helfigur i fotot under står i förstugan på Söderlid och är nästan det första man lägger märke till när man kliver in i huset så självklart borde det slipas och målas, har också funderat på att sätta kakel eller göra en betongskiva inspirerad av bilder jag sett, men just nu är det inte läge för nåt av det.
 
Har gått och tänkt att den tunna vita duken som det var täckt med innan flytten är för mycket och dessutom tunn och därmed rätt genomskinlig och då syns ju den avskalade träfläcken igenom. Funderat vidare på dukar men ingen har känts lagom stor för fläcken. Hade en idé om att sy om en tryckt linnehandduk till mera fyrkantig, men det skulle täcka hela bordsytan och det ville jag egentligen inte. Hmm...
 
När jag klev in på Fyndet i Mariehamn på Åland fick jag syn på den lite udda lösningen som blev helt perfekt: Korpi-Gordons tryckta pannlapp i matchande grönt till övrigt i förstugan, precis rätt storlek att täcka den nötta fläcken men inte hela bordet och den tunna vaddfyllningen gör att ytan inte syns igenom och "duken"  hålls på plats utan att bli tjock och klumpig! Ärligt talat har jag svårt att se hur den skulle fungera som riktig pannlapp med tanke på att den är så lång och inte tjock, men jättefin som duk. Man kan tro att den är specialdesignad för att lösa mitt bordsproblem.
 
Ljusstaken på duken är Iittalas Nappula som placerades på ett vitt plåtunderlägg för blockljus och den ljusgröna värmeljusstaken vid fönstret är från Kosta Boda.
 

Jag har tidigare skrivit om förstugans andra möblering, läs inlägget Klar oas för mina behov om du vill veta mera. Enskilda detaljer figurerar i flera inlägg.

måndag 1 juli 2013

Tulpanens liv

 
Tulpaner är mina favoritblommor under vinterhalvåret och jag är särskilt förtjust i buketter med blandade färger. Lycka är att gå och köpa veckans bukett och få välja vilken färg som står på tur eller råkar finnas i butiken kanske är närmare sanning. Det här är min variant att beskriva tulpaner med broderad nåltovning: ull, fårlockar, pärlor och broderigarner på linnetyg.
 
 
 Som vanligt är det svårt att visa dessa på bild, de olika färgnyanserna syns dåligt och färgerna blir överhuvudtaget konstiga. Jag kallar serien tulpanens liv. Här ovan börjar tulpanen öppna sig...


Här har tulpanen nått all sin prakt och de olika blombladen visar var sitt egna liv, inget är ju det andra likt i verkliga tulpaner om man börjar granska dem.

 
När tulpanen börjar ge upp och tappa sina blomblad är det dags att visa sig i ny öppnare form, kanske ännu mer individuell.
 
Just nu under sommaren visas tulpanserien på Labelled i Mariehamn på Åland, som en del i konsthantverksutställningen 2,8 km FORM. Där finns det möjlighet att se dem i verkligheten med alla färger och nyanser rätt.