tisdag 25 augusti 2015

Sommarblomma som kompis

 
Innan sommar och semester tog helt slut var det dags att få till en sommarblomma som sällskap till vårblomman som kändes så ensam på vardagsrumsväggen på Söderlid. Efter sommarens alla blågröna toner på fåglarna till väggen i förstugan blev det en orgie i rosa, gult, orange, lila och rött. Lite vildare än vårblomman behövde den bli för på sommaren exploderar blomprakten efter vårens lite försiktigare toner. Inga förebilder från verklighetens blommor, bara fantasier.
 
Blomman är nåltovad på linnetyg och med flit skulle varje blomblad bli upphöjt i rundad form för att få till stånd mer struktur. Efter tovningen broderad med olika trådar och fria stygn och som vanligt lite pärlor till slut. 

 
Storleken avgjordes av Ikeas djupa ram, så själva blomman är ca 12 x 12 cm. Dessa ramar är mina favoriter just för att det finns så mycket utrymme mellan botten och glaset, inga problem med struktur eller pärlor, plats finns. Oftast ska textila bilder ramas in utan glas för att komma helt till sin rätt, men det kändes rätt att välja denna variant med glas i våras när vårblomman kom till. Det går ju att lyfta bort glaset senare om jag ändrar mig, men lite mindre damm så här.
 
 
Det här är alltså kompisen från i våras som ska hänga ihop. Lite mindre nyanser, men också anledningen till varför sommarblomman har så lite gult.

 
Här hänger de på vardagsrumsväggen till vänster om fåransiktena. Balansen mot andra sidan blev något bättre nu när de är två under varandra. Både fåransiktena, sofftyget och kudden är från Ann GranlundSALT i Mariehamn.
 
 
Tulpanserien till höger om fårtyget på väggen med några år på nacken har samma ramstorlek men utan passepartout fyller de hela ramen och glaset i dem är borttaget för att de olika nyanserna och ytorna ska komma till sin rätt.





fredag 21 augusti 2015

Mjukt på hårt

 
Textilkonsthantverkare/designer Hanna Wiik-Rosenqvist hade nyligen utställningen Tuftart på Galleri Fäktargubben i Mariehamn på Åland. Utställningens namn syftar på den teknik Hanna använder, hon handtuftar mattor, väggtextilier och sitsar m.fl. Om man som oinvigd försöker förklara hur det går till så skulle man kunna säga att man skjuter ylletrådarna, vilket det oftast är frågan om, med en speciell pistol fast i ett nät som öglor (jmf ryaöglor) och efteråt klipper man föremålet till den form man vill ha efter att man fäst undersidan med lim. Titta gärna in på hennes sida för fler bilder. 
 
Jag ville jättegärna se utställningen för jag tycker det är sällan jag sett någon annan än Hanna som handtuftar och jag hade tidigare bara sett några av hennes alster. Imponerande vad man kan åstadkomma och hur man kan variera.
 
Violerna hade jag sett några av tidigare, men nu var det en hel väggbit full av dem i olika färger och storlekar, helt oemotståndligt. Efter en del funderande föll mitt val på denna viol och kan bli kanske någon till senare för jag har ett gott öga för violer efter att ha varit kär i Birger Kaipiainens keramikvioler sen jag var barn.

 
När jag hämtat violen efter utställningens slut blev frågan var jag skulle ha den. Från början var det en annan tanke jag hade men sen blev det mjukt på hårt. När den stora gamla köksspisen på Söderlid renoverades visade det sig att en liten del av sovrummets vägg mot köket var en tapetserad skiva på själva murstocken och var brandfarlig och blev därför bortriven. Sen dess har vi funderat på vad göra med den slitna väggstumpen, om vi ska mura om den eller vad utan att komma till skott. Som det syns på bilden är den ojämn o teglen syns på del av väggen.
 
Man vänjer sig vid det mesta och efter att ha stirrat på väggen i över ett år börjar den kännas nästan lite mysig i sin råhet och olika strukturer som motvikt till den ljuslila tapeten med bård på de andra väggarna i sovrummet. Sen spegeln kom bort från väggen har det ändå känts lite olikt oss med en hel vägg utan att det hänger något på den. En gammal spik mellan tegelstenarna stack upp och efter att ha provhängt violen på spiken fick den bli kvar, den mjuka violen på den hårda väggen. Tror att det ska få vara så ett tag, bättre än min tidigare plan känns det som. 

måndag 17 augusti 2015

Småfåglar efter vårens gäss

 
Efter alla gäss som tillverkades för jobbet i våras och som jag skrivit och visat flera gånger här på bloggen var jag rätt mätt på tillverkning av större fåglar eller behövde i alla fall en paus.
 
Men hade inte helt slutat på fågeltänket utan fick lust att testa att göra lite småfåglar i stället. Det blev tre små till slut i lite olika storlekar helt utan riktiga förebilder, enbart fantasifåglar. Det är väl det som gör det roligt att få vara fri i fantasin. Tonerna blått och grönt skulle matcha förstugan på Söderlid, det var begränsningen eller ramarna. Antalet var inte heller klart från början, men när jag kommit i gång med en var det roligt att fortsätta.

 
Den helt blå och turkos fick bli lite större än de andra två. Eftersom fåglarna skulle bli platta att hängas på väggen fick stommen bli skumgummi, ca 1 cm tjockt.

 
Minstingen fick lite grönt på huvudet men även här mest blåturkosa toner. Nåltovat med ull, fårlockar och sen broderat med lite olika trådar och till slut pärlor. 

 
Här fick det i alla fall bli lite mer grönt, men som vanligt blir det alltid lite för mycket till slut när jag inte kan stoppa i tid utan tänker att här kan man klämma in ytterligare ett stygn eller en pärla, så roligt är det att hålla på.

 
Så här blev de på väggen i förstugan på Söderlid mittemot ytterdörren. Det roliga var att de fastnade i det grova virket av sig själv behövdes bara tryckas mot utan spikar eller krokar. vi får väl se hur länge de hänger kvar. Efter detta test blir det några fler småfåglar men i lite andra färger hoppas jag. Var de ska bli av sen är mer oklart...

lördag 8 augusti 2015

Sommarfynd på Åland

 
Jag har tidigare skrivit om att loppis inte är min grej för jag brukar inte hitta något, har inte förmågan att se guldkornen eller fynden bland alla saker som finns. Ofta brukar jag därför inte ens titta särskilt noga när jag går förbi något loppisbord. Är medveten om kompisar som ofta eller nästan alltid hittar något.
 
På torget i Mariehamn har det varit kvällsloppis på torsdagar och det som gör extra liv till loppisen är Anns och Dennis Kaffepannan fik med nybakta bullar och folkmusikjam vid kaffeståndet, skäl nog att åka dit för veckans bullar och musik även för oss icke loppisfrälsta. Lite halvhjärtat har jag gått där fram och tillbaka längs stånden utan att se något tillräckligt intressant för att titta närmare, för det hör ju till loppis att se sig omkring i fall att...

 
Men nu i torsdags fick jag syn på dessa små gamla fruktassietter från Arabia på ett av borden och jag tyckte de var så söta så jag kollade dem lite mer vilket resulterade till att de följde med till Söderlid.

 
Att jag fastnade för dem tror jag beror delvis på nostalgi för när jag växte upp hade vi djupa efterrättstallrikar med målade frukter i botten. Mönstret försvann sen mer och mer av slitage och diskmaskinen tog väl knäcken till slut. Här har vi ingen diskmaskin så guldkanterna är ok. Dessa assietter fick mig att komma ihåg barndomens skålar, så gammal har jag blivit.

 
Tre av assietterna har samma mönster men det är fyra olika bland mina sex. Jag tycker också om att de är små i storlek.

 
Kom just på att jag hittat två till loppisfynd under sommaren trots allt. På Pellas skeppargård i Lemland på självbetjäningsloppis, tänk att det funkar att ha en sådan, hittade jag en rund grön flaska och på Emmaus i Mariehamn en rektangulär virkad duk, som jag planerar att göra en lampskärm av. Så det är många fynd för att vara jag på loppis.

onsdag 5 augusti 2015

Sommar på köksbordet

 
 
Poppana som det kallas i Finland dvs vävda snedremsor som gör att ytan blir härligt sammetsaktig har länge varit något jag gillat. En gång i tiden vävde jag sånt själv till bl.a. en riktigt stor shoppingväska. Tyvärr var det fel färger för idag även om ja tror att den finns sparat i några gömmor. När jag hittade den här löparen blev jag direkt såld och blev glad över att få den som present. Den känns som sommarängen med allt det gröna o lite späda pasteller tillsammans med havet och himlen i de blå tonerna, sommar helt enkelt.
 
Konsthantverkaren bakom denna fina löpare heter Marie Lundgren med företaget Farfars pojke o hennes textila hantverk finns på SALT i Mariehamn på Åland.
 
 
Löparen piggar upp det mörkgrå matbordet i vårt kök på Söderlid. Jag gillar att det vävda håller sig så bra på bordet utan att skrynkla eller flytta på sig, inte ens fläckar uppstår så lätt på den.
 
Närmast Sture Ahlströms fina ljuslykta efter gammal modell från Finström. I den eldar vi alla ljusstumpar från ljuskronan. Bakom blombuketten skymtar några Marimekkoskålar i blått och grönt och sådana används till allt på Söderlid.
 
 
När vi är på Söderlid brukar hyllan ofta stå tom för att alla Marimekkoskålar används någonstans i köket, så det kan finnas en ursäkt till att skaffa flera om de görs i nya blå nyanser. Tyvärr hade den mellanblå som inte längre finns att köpa ramlat ned när brädorna på utsidan av huset byttes. Det tog lite tid att förstå kopplingen hur den ramlat ner när vi anlände för några år sen och såg den trasiga skålen på golvet. Bitar av den kan kanske hamna i något betonglikt framöver.
 
Vurmen för Marimekkoskålar har också gått över till nästa generation har jag upptäckt. Det tycks ju vara bland det finskaste man kan ha i Sverige.