Poppana som det kallas i Finland dvs vävda snedremsor som gör att ytan blir härligt sammetsaktig har länge varit något jag gillat. En gång i tiden vävde jag sånt själv till bl.a. en riktigt stor shoppingväska. Tyvärr var det fel färger för idag även om ja tror att den finns sparat i några gömmor. När jag hittade den här löparen blev jag direkt såld och blev glad över att få den som present. Den känns som sommarängen med allt det gröna o lite späda pasteller tillsammans med havet och himlen i de blå tonerna, sommar helt enkelt.
Konsthantverkaren bakom denna fina löpare heter Marie Lundgren med företaget Farfars pojke o hennes textila hantverk finns på SALT i Mariehamn på Åland.
Löparen piggar upp det mörkgrå matbordet i vårt kök på Söderlid. Jag gillar att det vävda håller sig så bra på bordet utan att skrynkla eller flytta på sig, inte ens fläckar uppstår så lätt på den.
Närmast Sture Ahlströms fina ljuslykta efter gammal modell från Finström. I den eldar vi alla ljusstumpar från ljuskronan. Bakom blombuketten skymtar några Marimekkoskålar i blått och grönt och sådana används till allt på Söderlid.
När vi är på Söderlid brukar hyllan ofta stå tom för att alla Marimekkoskålar används någonstans i köket, så det kan finnas en ursäkt till att skaffa flera om de görs i nya blå nyanser. Tyvärr hade den mellanblå som inte längre finns att köpa ramlat ned när brädorna på utsidan av huset byttes. Det tog lite tid att förstå kopplingen hur den ramlat ner när vi anlände för några år sen och såg den trasiga skålen på golvet. Bitar av den kan kanske hamna i något betonglikt framöver.
Vurmen för Marimekkoskålar har också gått över till nästa generation har jag upptäckt. Det tycks ju vara bland det finskaste man kan ha i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar