söndag 26 mars 2017

Min ödestrand

 
Bland mina naturbegrepp i Kalevalas (Finlands nationalepos) sjunde sång fanns ödestranden. Den kan man associera till på flera sätt, kanske mest utifrån egna erfarenheter vilka slags ödestränder man mött tidigare i verkligheten. För mig blev tanken väldigt fort att det skulle vara en övergiven strand som ingen vistas på eller städat, så det skulle vara stenigt och med ris så ingen skulle vilja vistas på stranden. Senare kom jag att tänka på att det skulle kunna vara lika väl en ödestrand för att den ligger avskilt eller svåråtkomligt, men jag arbetade utifrån min första association, alltså mindre lockande strand.
 
 
Började med att tova så att det blåa vattnet skulle få mindre plats i bilden och inte ta överhanden, själva strandbilden skulle vara i fokus. Sanden skulle vara mer grustäckt än skön sand och det skulle vara mycket grått för stenig strand. Lite grönt för några buskar och kanske lite mer färg för några växter mer på sidorna, inget vidsträckt strandområde.

 
Efter tovningen dags för stygn, mycket i gråa toner. Till höger lite mörkare större sten men många små stenar av stygn, känslan att där skulle det inte vara skönt att vara barfota.

 
Vattnet fick en kant mot stranden och så småningom pärlor i både fårlockarna och växtligheten och bilden högst upp är den slutgiltiga versionen med både stygn och pärlor i hela bilden, men en mindre välkomnande känsla till stranden.
 

söndag 19 mars 2017

Efter sol kommer regn

 
Man brukar säga att efter sol kommer regn eller kanske tvärtom. I mitt verk Kalevalanatur kommer molnen och regnet efter solen och de har fått samsas på samma bild.
 
 
Först tovade jag ett tunt lager  ljus gråblå ull på ett gråblå linnetyg och för att få till moln så blev de här i olika blå och grå toner fårlockar till skillnad från solbildens vita bomullsmoln.
 
 
Efter tovningen blev det dags för broderistygn i passande nyanser över själva molnen. Och för att inte helt regna bort utan också innehålla moln så broderade jag regndroppar i bara halva bilden. Sen blev det dags att fästa pärlor i olika nyanser både på själva molnen och i varje regndroppe så de skulle bli lite mer regniga.
 
 
Den högra sidan av bilden fick kvarstå som bara en molnig dag och kanske med hot om eventuell nederbörd från lite ljusare men gråa moln. Jag har ju alltid haft viss förkärlek till gråblått som färg så för mig blir ett molnigt väder inte så negativt på bilden. Som i de andra bilderna har molnen och regnet på bilden fått en liten kedjestygnsram runt bilden, vilket syns på första bilden.
 
 


 

söndag 12 mars 2017

Solen i Kalevala

 
Naturligtvis fanns sol med bland de naturbegrepp som jag listade  i sjunde sången i Kalevala, Finlands nationalepos, och som skulle få var sin bild i mitt verk. Skönt med lite sol bland allt grönt, grått och brunt i de andra bilderna. Blått har jag ju alltid gärna gjort men sällan brunt och grått. Solen blev en ganska sparsam, enkel bild eftersom tyget i sig gjorde mesta av himlen. Den här bilden är slutresultatet men här nedan lite om vägen dit.
 
 
Jag valde ett härligt lysande blått linnetyg till bottenunderlag, tänkte på den finaste blå himlen som finns i intensiv ton. Tovade på det tunt med blå ull i samma nyans och för att få lite struktur även på himmeldelen några fårlockar i samma nyanser på nedre delen. Lysande gul sol med hjälp av fårlockar och lite strålar runtom i gul ull i tunt lager. Vita moln är alltid så trevligt att göra, riktiga bomullsmoln med hjälp av fårlockar framförallt, lite ull under för att fästa dem bättre.
 
 
Efter tovningen dags att brodera, blev väldigt många solstrålar runt solen och sen ännu en pärla i slutet av varje stråle. Själva solen fick fyllas med andra gula pärlor och den fick bara två varv kedjestygn runt den runda delen av solen.

 
De vita molnen fick först stygn, det större molnet i rader över hela ytan och det mindre bara runt hela, nära kanten. Olika vita pärlor sedan och de större ojämna snäckpärlorna fick äntligen en plats, har aldrig tidigare hittat användning för dem.
 
 
Den blåa delen fick också en del stygn. Ett streck mitt på himlen samt runt och på fårlockarna. Den högra himmelformationen fick vita stygn runt delar, kanske för att höra ihop närmare molnen. Olika blåa pärlor på delarna till slut. Och delar av bilden fick en ram av kedjestygn, men än så länge inte runt hela, får se om jag ångrar det senare. Slutresultatet för hela bilden ser du alltså högst upp i inlägget.

söndag 5 mars 2017

Tulpankudde för våren

 
Mycket sen i julas har handlat om att göra bilder till sommarens utställning Kalevaland på Eckerö Post- och tullhus på Åland och just nu är det en väldigt intensiv period att få färdigt alla tolv bilderna. Som tur är har jag nu fått tid att hålla på med dem hela dagarna under en period.
 
Men den här tiden på året blir det alltid även några tulpaner, kan vara inramade bilder eller kuddar som i det här fallet. Kudden skulle bli en present och det är trevligt att göra till en person man känner för det är inte så vanligt att få den möjligheten, åtminstone inte från start. Så det blev bra ursäkt att få göra en tulpan mitt bland Kalevala.
 
 
 Ofta är det svårt att välja färger när man inte vet vilka färger som finns hos personen, men pasteller är inte så dominerande. Rosa blev valet men väldigt ljus rosa som bakgrund till tulpanen. Valde olika nyanser ull till blomman och nåltovade på linnetyget. lite fårlockar för mer struktur på ytan.
 
 
Lek med olika stygn och broderitrådar i flera nyanser både runt tulpanen och på den tovade ytan. Gillar när man får välja fritt och ösa på så länge man orkar, det svåra brukar vara att inse att det är nog och att man ska sluta.
 
 
Självklart måste tulpanen få en bit stjälk och här blev den kort för att matcha bildens mått. Först tovad med grön ull och sen stygn i två gröna nyanser.
 
 
Genomgång i pärlförrådet för att hitta matchande pärlor i olika nyanser och sen sy fast dem så att de håller i en kudde. Mer noggrant en när det blir bild i ram såklart.
 
 
Det blev till slut pärlor längs båda sidorna av tulpanen och i det stora hela fick jag njuta av ett pärlfrosseri, vilket brukar bli lika svårt att ge upp som stygnen.
 
 
När bilden är klar dags att rama in den med linnetyg i annan nyans och här blev det gammalrosa för att inte bli alltför pink utan lite mer dämpad rosa intryck till det riktigt ljusrosa bildbotten. För att tulpanen inte skulle se alltför bred ut valde jag att sy sidostyckena i ramen långa och bitarna över och under bara bildbreda för fyrkantigare resultat. 
 
 
Numera är bakstycken som detta mitt signum. Framsidans två färger följer till baksidan, oftast ramfärgen nertill och bildens bottenfärg upptill. Den ljusa färgen upptill krävde dubbla lager för att inte bli genomskinligt. För att kudden ska hålla formen syr jag fast halvorna på baksidan med synliga stygn och fäster min signaturlogga på vägen. Nu har kudden nått sin tilltänkta ägare och kanske måste det bli någon mer tulpan i år innan jag blir mätt på tulpaner.
 
 
 


söndag 12 februari 2017

Älven i Kalevala

 
 
Även om jag var så ivrig att göra forsen i förra inlägget färdig först av alla mina kalevala-bilder, så tänker jag egentligen att älven flyter i kanske sakta mak och kommer före forsen, att vattnet till forsen kommer längs älven, men att älven ändå är lite strömt. Min älv flyter från vänster till höger. För att vara tillräckligt abstrakt i min värld måste den också vara lite naivistisk med att perspektiven saknas.
 
Jämfört med forsen har älven inte alls samma mängd effekter, bara olika stygnrader i flytriktningen, enstaka pärlor för lite glittrande vatten och sen lite mer både stygn och pärlor i strandkanterna. Även med så här lite effekter går det att få liv i bilden, för efter bara tovningen kändes det väldigt intetsägande och dött. Ville få skillnad till mer mäktigt hav som har vågor.
 
 
Detaljbild från den närmaste älvstranden med lite grönska. Andra kanten är mer stenig och med annan typ av växtlighet. Dessa konstiga gröna spetsiga pärlor från någon restlagerpåse har visat sig bli väldigt användbara i flera av mina bilder.
 
Det blir ytterligare en "vattenbild" till mina kalevala-bilder, det mäktiga havet, som fått mycket fårlockar för att visa havets makt men än så länge har jag inte tagit mig an nästa steg på den bilden. Hittills har jag mest valt att göra bilderna i nån slags "just nu känner jag för att ta mig an denna bild" ordning, så blir spännande att se vilken bild som blir sist och varför. Är glad att alla tolv är tovade redan och nu är fem av dem färdiga, sju kvar att få till innan arbetet med att få ihop dem tar vid.
 
Har skickat in skissen och förklaringarna hur jag tänkt hela verket till föreningens utställningsgrupp. Några detaljer kvarstår att lösa när allt ska bli ett verk. I veckan behöver jag kolla om några nyanser trådar eller pärlor saknas till någon av bilderna för nästa weekend är syfestivalen och möjlighet för påfyllning av förråden. 

 

söndag 5 februari 2017

Kalevalaforsen

 
Här fortsätter berättelsen om förberedelserna inför sommarens hantverks-utställning i Eckerö Post- och tullhus med temat Kalevaland. De naturbegrepp jag plockat ur Finlands nationalepos Kalevala att arbeta med är följande tolv hittade i sjunde sången: solen, molnen och regnet, månen, älven, forsen, mäktiga havet, eken, skogen, berget, sädesfältet, ödestranden, ön. Jag började med att med ull på linnetyg tova ett tunt underlag för bilderna, en bild per begrepp och ganska abstrakt, inte så naturtroget som man skulle tänka sig. När alla underlagen var gjorda började det "egentliga" arbetet med att skapa liv i bilderna med stygn och pärlor. Det är inte alltid så att man bestämmer att börja med det enklaste eller första i ordning utan jag tar den bild som lockar just då och det blev forsen jag började med att få till.

 
Alla bilder ska få stygn runt bilddelen, kanske inte hela vägen men åtminstone en del. Med fördel ska bilderna inte täcka hela utrymmet 25 x 25cm utan ha lite rundade hörn så att linnetyget i botten får synas lite. Annars är det väl ingen idé att ha olika nyanser för varje bilds botten.
 
Forsen är en ganska tjock bild eftersom den har fårlockar över hela ytan för att illustrera vatten som väller ner men göra det på ett naivistiskt sätt. Det blev fler och fler stygn över ytan för att visa hur vattnet tar sig ner och sen blev det ett oändligt antal pärlor, kanske skummande vatten.

 
Jag höll nästan inte kunna sluta utan hittade hela tiden fler möjligheter för både stygn och pärlor, men nån gång måste man sätta punkt. Så här blev slutresultatet i ostruken version och jag konstaterade att om jag ska hålla på lika länge med varje bild så kommer jag inte bli klar i tid. Första bilden fick väl bli lite speciell, men elva kvarstår. Har också bestämt att när bilden är signerad så ska det inte läggas till mer på den, ett sätt att lära mig sluta.
 
Fortsättning följer med fler bilder även om det behöver göras en del andra än kalevala-bilder emellanåt som omväxling för att hålla skaparlusten igång.

söndag 29 januari 2017

Nystart på bloggen

 
Bloggen har varit i träda sen juni förra året och senaste inlägget handlade om hantverksutställningen med temat "VÅGA" i Eckerö Post- och tullhus på Åland som visades där hela sommaren. Jag var en av drygt trettio konsthantverkare som deltog då. Den gången handlade mina alster om fåglar (gäss) och havskuddar, se förra inslaget. 
 
När jag nu tänkt väcka bloggen till liv igen efter att bara använt instagram under tiden så bestämde jag mig att använda bloggen under våren för att dokumentera förberedelserna för två utställningar jag har framför mig, så jag gör det mest för min egen skull. Tänker att det kan vara trevligt att gå tillbaka och se hur det var med processen efteråt, inte bara se det färdiga resultatet, det är så lätt att glömma. Även om jag gör det för egen del får du gärna följa processen om du vill.
 
De två utställningar som jag arbetar inför under våren är årets upplaga av hantverksutställningen i Eckerö Post- och tullhus som ingår i Finlands officiella 100 års jubileum med temat från Finlands nationalepos Kalevala och kallas finurligt "Kalevaland" och i år deltar drygt fyrtio hantverkare. Utställningen har vernissage första maj och är sedan  öppen hela sommaren. Den andra utställningen är min egen i hantverksföreningens galleri på Torggatan i Mariehamn på Åland under juni. Första gången jag ställer ut helt ensam vilket ska bli spännande och roligt.
 
 
Kalevaland står först på tur så den kommer att ta min tid mest till att börja med. En hel del till den andra utställningen är redan halvfärdigt men nya idéer ska få plats senare under våren. Även om jag läst Kalevala under skoltiden kan jag inte stoltsera med att jag kunde min Kalevala. Tur som var fanns den i min bokhylla i några olika versioner så det var bara att börja bläddra för inspiration.
 
Sjunde sången blev den jag fastnade för, Kalevala känns för mig mest som ett verk som för tanken till purfinsk natur där berättelserna tar plats. Jag skrev ner alla begrepp som jag kopplade till naturskildring i sjunde sången och det blev en lista på tolv begrepp. Jag kom fram till att använda dem till var sin bild i ganska abstrakt form och sen sammanföra bilderna. Ville dock inte göra enbart en fyrkant som nån slags lapptäcke utan skapa något mer dynamik i min berättelse och därför blir det även ett träd hela vägen till golvet mitt i verket. Bredden blir 120-130 cm på allt och höjden två meter från golvet men bilddelen ca 135 cm hög. Vad vore kalevalanatur utan träd kan man undra.
 
 
Tekniken jag använder är tovade tunna bilder (ibland lite tjockare pga fårlockar) på linnetyg som sedan broderas på och smyckas med pärlor. Jag tänker utifrån min bakgrund som bildvävare men har bara bytt teknik och material. Det här sättet passar mig som nyansnörd när jag kan kombinera nyanser i ull, trådar och pärlor.
 
Innan jag kom i gång med planeringen av hur bilderna skulle se ut behövde jag välja ut linnetyger till botten för bilderna och varje bild skulle ha en egen färgnyans, vissa var ganska naturligt lätta att välja men några hade flera alternativ. Sen var det bara att börja tova underlagen för bilderna och bilden överst är en hög tovade bilderunderlag, men mer om fortsättningen nästa gång.