fredag 28 juni 2013

Återaktualiserat blocktryck


När jag fick syn på detta fårskinn med blocktryck på "baksidan" för ett par år sedan på Marskogens lamm i Svartsmara, Finström på Åland blev jag såld i princip på direkten. Jag hade aldrig sett ett helt fårskinn tryckt med mönster, bara mindre saker som västar och väskor med oftast enstaka tryck. Fick också förklaringen att dessa tryckblock är väldigt gamla och funnits på gården. En gång i tiden skrev jag mitt examensarbete om blocktryck, så jag hade viss förkärlek till metoden sen gammalt.
 
Nu får jag njuta av skinnet i kökssoffan på Söderlid. Bra plats för att få beundra ofta eftersom man sitter vid matbordet många gånger, mest på stolar så skinnet blir fritt att titta på, men inte bara därför. Till min lycka verkar de gästande kajorna inte gillat fårskinn så mycket, för de var rätt skonade trots allt. Det här skinnet var en av de ägodelar jag var mest rädd att hade blivit förstörd. Bredvid finns ett enfärgat svart fårskinn med krullig rätt kort ull, vilket syns dåligt på bilden.
 
Kuddarna i kökssoffan har sina sommarkläder, Ann Granlunds tryckta kuddvar blåbär, äpplen och fjällko. Blåbär är ett gammalt mönster som inte finns att köpa idag men de andra finns på SALT i Mariehamn. Kossan passar så bra hos oss för vår tidigare stuga på Åland i ca 15 år hade lagården som närmaste granne, så det känns hemtamt. Vi har samma mönster även på bricka, så det är inte bara får i vår värld.

onsdag 26 juni 2013

Mumin forever

 
Nu har vardagen börjat rulla på fast veckodagarna hänger fortfarande lite efter. Inte bara för att jag haft semester för länge utan för att jag var ledig ännu i måndags och började arbeta på en tisdag. Som i sin tur inte var som vanliga tisdagar utan innehöll annan typ av möte och idag onsdag var det inte möten alls, fast det brukar vara fullt med såna. Jag kanske hinner komma i kapp till fredag om torsdag och fredag följer mera brukligt mönster.
 
Denna emaljburk med Lilla My måste jag bara få visa. Den gick inte att motstå och nu får den stå precis till höger om spisen i köket på Söderlid, så att det kan synas ordentligt. Ska ju vara lätt för mig att beundra även på lite långt håll och inte få så mycket konkurrens av andra burkar nu när den är ny åtminstone. Kan berätta att den fungerade bra som kakgömma, fast de blev inte mer gömda än att de tog slut i alla fall. Bakom burken skymtar en fint stickad stor pannlapp som min kompis Carola stickat.
 
 
Vår mumingalna familj, det går i arv, försöker hålla koll på nya muminmuggar åtminstone, helst en del andra muminprodukter också. Vi har blivit rätt kräsna eller gammalmodiga, så årets sommarmugg och nya muggarna med Mumintrollet respektive Snorkfröken tyckte vi inte var tillräckligt fina. Illustratören har ju bytts ut med tiden och vi uppfattar de senaste figurerna mer klumpiga. De allra finaste muggarna har händelser ritade med flera muminfigurer  inte bara en figur per mugg.
 
Muggarna här ovan är sommarmuggar med ränder som kom ut under fem år, en per sommar. För kul vände jag fotot för de ligger på hyllan i köksskåpet upp och ner egentligen, men här är mönstret rättvänt och alla ser ut som de hänger i hylltaket, vilket alltså inte stämmer med verkligheten. Årets sommarfika ute på gräsmattan med dessa muggar kommer att ge riktig sommarstämning, gör inget att just den här serien slutade för två år sedan. Tänk er ett simmande Mumintroll med röd-vitrandiga badbyxor.  

torsdag 20 juni 2013

Midsommar


Midsommarstången på Åland känns som ett måste för att det ska bli midsommarstämning på riktigt. För vår del är det stången vid Furuborg i Lumparland som är aktuell sen över tjugo år.
 
Vår fina stång hemma på Söderlid inomhus är gjord av en dam jag tyvärr inte vet namnet på. Hon har lagat dem för Rädda barnen på Åland i flera år. Efter att ha beundrat det fina arbetet i flera år var det dags att få en egen stång till Söderlid.


Kolla vilka härliga små detaljer på alla delar, t.o.m. fäktargubben högst upp.

Trevlig midsommar!

tisdag 18 juni 2013

Pollenfri björk


En pollenfri björk eller björkstam egentligen. Fick för mig efter att ha tittat på ett antal björkar ute att jag skulle tova en. Sydde ihop flera bitar vitt, ganska glest linnetyg och sen var det bara att ta fram tovningsnålen. Olika sorters vit ull med en del gråa och bruna partier. Efter att det började likna något var det dags att brodera med olika trådar och stygn. Som vanligt hade jag lite svårt att sluta i tid, lite mer stygn här och där.
 
Björken är ca 12 cm bred och två meter lång. Den är spänd runt en planka med lite skumgummi under för att ge den lite mjukare intryck. Nedan ett försök att visa hela längden och  en detaljbild av ett parti av stammen. Nu är björken med på utställningen 2,8 km FORM i Mariehamn 15.6-18.8. Den kan beskådas närmare på Labelled. Mer information på www.2.8kmform.ax  
 

lördag 15 juni 2013

Kreativ vecka


Så här såg det ut när det var dags att plocka ihop material inför årets kreativa vecka som börjar nu. Förra året var jag ledig midsommarveckan och var ensam på Söderlid första gången. Det var min riktigt egna kreativa vecka. Jag kunde hålla på från morgon till natt utan att plocka ihop eller tänka på att någon var hungrig eller ville ha min uppmärksamhet. Jag sydde gardiner till flera fönster som inte hade hunnit få gardiner, tovade, virkade och målade på möbler. Det var härlig tid på sommaren med så fint ljus så det var lätt att jobba med alla olika projekt.
 
Eftersom det blev så lyckat bestämde jag mig för att ta en kreativ vecka i år också och lämpligt med den ljusa midsommarveckan igen. Årets projekt är inte så planerade och dessutom saknas det inte längre gardiner så det gällde att plocka ihop material inför många möjligheter. Här på bilden är årets material samlat: blå och ljusblå ull i varsin låda, självklart i många nyanser, grön ull, fårlockar, linnetyger, broderigarner och pärlor samt lite udda saker för textila försök av olika slag. Nu gäller det bara att packa upp så att det blir lätt att hitta det man vill ha och framförallt låta fantasin rulla iväg och njuta.

onsdag 12 juni 2013

Hantverksutställning i Mariehamn i sommar


Ålands Slöjd & Konsthantverks sommarutställning 2013 heter 2.8KM FORM och består av åtta teman på lika många utvalda platser i Mariehamn. Utställningen är öppen 15.6-18.8.
 
Under rubrikerna Flärd, Dukat, Läsehörna, Kök & mat, Växtlighet, Svartvitt, SommarÅland och Maritimt visar vi upp vad Åland har att erbjuda av formgivning, konsthantverk och design. Med kartan som guide tar du dig runt staden i egen takt. Börja där du vill, sluta när du känner dig färdig. Ta en paus på något kafé, låt intrycken sätta sig och gå sedan vidare. Kanske tar det hela dagen. Läs mera och se foldern på www.2.8kmform.ax
 
Jag är en av 27 olika utställare och mitt broderade nåltovning finns på två av ställena. Med temat Maritimt på Sjöfartsmuseet (två bilder "himmel och hav") och med temat Växtlighet på Labelled (en björkstam och fyra bilder i serien om tulpanens liv). Gå gärna och se alla åtta utställningarna.
 
Eftersom alla delar av utställningen är i centrala Mariehamn går det bra att åka med Viking Lines Rosella kl. 9.30 från Kapellskär och ta båten hem kl. 18.30 (finsk tid) från Mariehamn. Båtresan tar ca två och en halv timme. Buss går från Cityterminalen två timmar före och tillbaka sen från Kapellskär. Boka före, men kolla i foldern innan för alla ställen har inte öppet sju dagar i veckan. Kan rekommendera brunchen på båten på utresan, prisvärt! Du kan boka den tillsammans med resan.

Vill du se ännu mera åländskt hantverk, besök gärna konsthantverkarna på SALT i sjökvarteret i östra hamnen. Där kan du både beundra och köpa mycket fint åländskt hantverk av ett stort antal konsthantverkare. Ett besök där är ett absolut måste när man besöker Mariehamn. 
 
Vernissage på fredag kl. 18.00, välkommen! Inbjudan ser du här nedanför.

 

tisdag 11 juni 2013

Nygammalt

 
 Matplatsen i vårt kök på Söderlid ser ut så här numera. Det känns lite som nytt fast det egentligen ser nästan ut som förra året. Nu är det städat efter kajorna, vilket känns skönt och nyputsat. Skillnaden till tiden innan är att de vita rullgardinerna som inte gick att rädda är ombytta till blåvitrandiga. Det var en ren impuls när vi åkte till Ikea och skulle köpa nya vita att i stället välja de här. De var bara att klämma in i tidigare fästen.  Det blir inte några hängande gardiner som jag hade trott skulle komplettera de vita rullgardinerna, för nu är de här mer "riktiga" gardiner än de vita.
 
Kökssoffan är gammal åländsk vi fått och som den yngre dottern sov i som liten. Undrar fortfarande hur hon fick plats. Numera är det ett lock som sittyta. På soffan två fårskinn och massa kuddar med örngott från Ann GranlundSALT. Den mörkare blå kudden är egen produkt med hav i mitten.
 
Matbordet är vanligt fällbord från IKEA men grålackerat. Det köpte jag billigt på mitt förra jobb när det blev flytt. Har tänkt att det skulle vara trevligt att ta bort färgen på ovansidan, men vet inte om det blir av någon gång.
 
Matbordsstolarna är arvegods och lagom avskavda. Tyget är ett möbeltyg från Marimekko, som jag lyckades få någorlunda snyggt med tanke på att det var min första möbelomklädning. Gillar att tyget har olika nyanser i penseldragen i mönstret. Jag och nyanser än en gång. Ryggplattan till stolarna har jag klippt av gamla jeans och sen broderat förnamnet på alla familjemedlemmar, så vi har var sin stol. De andra fick också en liten pärlbroderad bild om sina hobbys, men på mitt eget kunde jag inte bestämma mig så det blev bara namnet.


Matbordslampan hade vi på vårt sommarställe när jag var barn, känns som den varit där långt före mig och sen har den tagit en runda hem till oss innan Söderlid. Ett får står i korgen under lampkupan. Galen som jag är satt jag det där en gång och det blev tillräckligt udda för att få vara kvar. Upptill fick lampkupan en ny rosett som skulle matcha rullgardinerna.
 
De breda golvplankorna målades gråa som övriga golven på undervåningen utom förstugans. Nu börjar målningen bli lite sliten på vissa partier, men det ökar bara charmen i ett gammalt hus, så en är det inte dags att måla ett lager till.
 
Rätt lycklig att köket är så stort med fyra fönster, känns alltid att naturen utanför finns nära och försommarljuset blir särskilt förföriskt. Alla möbler har sin historia och är gamla hos oss, skaffade innan Söderlid var aktuellt, så man kan kalla det för hopkok, ungefär som allt annat i huset också. Det som köptes till köket var nya köksskåp från IKEA, för det fanns knappt några skåp sen gammalt.

söndag 9 juni 2013

Botad stickabstinens

 
Senaste månaderna har det inte blivit något stickat trots att det finns många härliga garner i förrådet som bara väntar på att jag ska bestämma vad som ska hända med dem. I vanliga fall är det mest stickning som gäller som vardagsaktivitet på fritiden, när orken eller kreativiteten inte är på topp för annat skapande. Tydlig stickabstinens inträffar när pausen blivit för lång.
 
Det roligaste är när jag har en stor mängd garner i matchande nyanser, men olika kvalitéer. Köper ofta ett nystan av varje sort utan att veta vad det ska bli till slut. Som alltid färg och ännu mera nyanser det som inspirerar mer än garnsort.
 
På sommaren brukar det vara enklast att klara sig med få garner eller allra enklast om man vill ha med stickningen ut, att garnet är mångfärgat som här ovan.
 
Härlig minisemester på Åland med långledigt, först Svenska nationaldagen och idag Ålands självstyrelsedag. I fredags åkte vi till Järsö söder om Mariehamn till Lotta på Stickstugan för att fika. Härlig paj med rabarber och äpplen, mums. Också så lyxigt en vanlig vardag innan mesta turistsäsongen. Lottas växthus är också någonting alldeles extra, så mysigt att beundra det vid varje besök.
 
Efter fikat gick jag såklart och kollade i hennes garnaffär. Det går inte att komma därifrån utan garn. Det svåra är bara att bestämma sig vilken färg man ska ha, för allt lockar. Den här gången blev det två härvor härligt mångfärgade garn i rödlila-blåtoner kompletterat med enfärgat indigoblått.
 
Eftersom jag inte är så förtjust i att sticka med rundsticka blir färgpartierna lite bredare och för mig gör det inget om fram- och bakstyckets färgpartier inte hamnar på samma ställe. Riktigt vad det här ska bli vet jag inte, troligtvis en tröja med enfärgade ärmar. Måste fundera ut hur halsen ska bli. 
 
Det var härligt att sitta och titta på prinsessbröllopet på TV när jag nu hade en stickning. Hur hade det funkat utan. Det hade jag missat i planeringen, men så här löste det sig och det är alltid extra kul att sticka med nyköpt garn. Förmodligen anledning till det stora garnförrådet hemma. När inspirationen finns är det svårt att motstå ett garnköp, men det är inte alltid klart vad man ska använda garnet till, det var kanske bara snyggt.
 
När jag nu stickar av det här mångfärgade garnet påminner det mig om tiden med Ålands ull av Annette Häger-Ahlström i Hammarland. Hennes butik var ett utflyktsmål varje sommar med lockande nya temafärgade garner varje år, för mig var det en stor besvikelse när epoken tog slut. Jag har dock hamstrat hennes garner i så många år så mitt förråd av dem tar aldrig slut. Men de är framförallt typiska sommarstickningsgarner för mig. Alltid lika nyfiken hur färgerna förändras under stickningens gång. Så också med Lottas garn så känslan kvarstår.

lördag 8 juni 2013

Apropå prinsar och prinsessor


Lite prinsessor och prinsar med anledning av dagens prinsessbröllop. Vet inte om det är prinsessor från min barndom som hänger kvar i sinnet, fast kommer inte ihåg att jag skulle lekt så mycket prinsesslekar. Av någon anledning har det samlats några prinsessvarianter i sovrummet på Söderlid, förmodligen för att jag tyckt att de varit söta. Den här prinsessramen hittade jag på en stor marknad bland roliga skyltar. Och fotot föreställer mina två prinsessor som små efter ett sommardopp på stranden.
 

Lilla trappstegen från Sia Lustgården är egentligen en barnmöbel, så jag har bevisligen barnasinnet kvar. Här är trappan som litet avlastningsbord bredvid en fåtölj, men mest kanske som rolig detalj. Jag visste nog inte alls var jag skulle ha den när jag köpte den, så med tanke på det tycker jag att platsen blev passande. Den tovade krukan som egentligen är fint mörklila är Anna-Lena Beckmans.


För balansens skull lite prinsar, här i grodform. Den högra har t o m en liten groda på ryggen. Här får prinsarna hålla till godo med betongänglar, prinsessorna har rymt.


Antoine de Saint-Exupérys berättelse med hans egna illustrationer om Lille prinsen var en av de mest speciella barnböckerna när jag skulle läsa sagor. Den gjordes också som pjäs på Dramatens Lejonkula, ett spännande äventyr. Den här knapphängaren med motivet från Lille prinsens originalillustration sparade jag efter småbarnstiden och nu har den hittat sin plats i förstugan alldeles bredvid ytterdörren. Kanske nåt att hänga en handväska på. Ytterligare bevisning på att barnasinnet är kvar och frodas med allt galet omkring mig.

onsdag 5 juni 2013

Älskade äppelfat


 
Den åländska skördefesten med äppel som signum går av stapeln tredje helgen i september (fredag-söndag) varje år och är den av aktiviteterna som drar flest ålänningar ur husen. Det är jättetrevligt att åka runt på gårdarna och andra deltagande ställen och inhandla kvalitetsprodukter oavsett om det är matvaror eller hantverk. För oss har det blivit en tradition att avsluta rundan på kvällen på SALT med vackra saker, gott fika och trevliga musikframträdanden, mysigt!

Vi har också som vana att åka till Lugnets keramik i Hammarland på vår skördefestrunda och hälsa på Siv och Simon Linney. För två år sen visste jag innan att de hade producerat särskilda äppelfat inför skördefesten vilket gjorde mig nyfiken. Vi nästan skyndade oss dit för att få se dem innan de skulle ta slut. Jag fick många favoriter och svårt att bestämma mig, men valet föll på den gröna med blå äpplen, så fin. Hade tänkt ha den kvar på Söderlid men tog med den hem över vintern (tänkte jag),men den har varit kvar ända tills nu. Äntligen ska det nu tillbaka till fatets tilltänkta hem på Söderlid och behaga oss där med eller utan frukt. Det kommer nog ännu mera till sin rätt i vårt blåa kök där.
 
 
 
Mitt andra favoritfat, melerat ljuslila med inritade äpplen fanns lite senare kvar på SALT och den kunde ju inte få bli kvar där som ni förstår. Båda är jättevackra och används jämnt hemma hos oss. Bäst nästan när frukten börjar ta slut så fatet syns ordentligt. Jag kan alltså trösta mig med det lila fatet när jag inte är på Söderlid. Vilken tur att jag hade svårt att bestämma mig vilket fat jag skulle ha, för då blev det båda två, ett på varje ställe jag vistas på.

måndag 3 juni 2013

Min godisfälla vid kassan

 
I lördags var jag med dottern Elin på utflykt till Iittalas outlet i Gustavsberg. Vi brukar åka dit litet nu och då. Då kollar vi även fabriksbutikerna för Gustavsbergs porslinsfabrik och Orrefors Kosta Boda. Där finns också en liten prylaffär "Sköna ting" där jag brukar hitta fina ramar. Som avslutning på utflykten och lön för mödan fikar vi på trevliga Café Törnhuset i hamnen, bara det skulle nästan vara skäl nog att åka dit om det inte var så långt bort.
 
Vi upptäckte att "Sköna ting" hade 25 års jubileum med bra rabatt på allt och vi gick så klart dit för att kolla ramar och askar m.fl. Vi var ju inte ensamma i den lilla trånga butiken och kön till kassan var längre än vanligt. Medan jag stod där och väntade på att få betala hittade jag i en korg bland andra snören och presentband  papperssnören i cerise och illgrönt. Det var de lysande färgerna som fick mig att upptäcka korgen bland alla saker. Samma effekt som godis vid kassorna i mataffären. Självklart lyste färgerna så att jag plockade på mig två nystan och ännu en ljuslila, som visade sig vara annat märke och dubbelt så dyr, men det var ju bra rabatt, så det fick gå.
 
Jag hade ju tidigare tänkt att jag skulle pröva att göra en till pappersrya men med smalare snören än förra gången. Nu var ju inte dessa snören smalare men hade läckra färger som var svåra att motstå. Jag vet att jag fastnar ofta för läckra färger vad det än gäller. Det visade sig att dessa papperssnören var hårdare än mina gamla, men snyggare för de var mer runda.
 
När jag började undersöka den lila rullen efter hemkomst visade sig att det såg ut som papperssnöre men var hård. rund bomullsrör i stället. Det blev m a o inget lila i ryan utan jag fick testa om makramékunskaperna fanns kvar. Det var riktigt roligt, kommer ihåg att jag hade en period då jag höll på intensivt med knutar, fast det var länge sen. Just nu blev det bara en sträng som skulle kunna användas till att dra undan gardin eller nåt sånt, men vill göra nåt mera när jag funderat på vad. Jag har kvar av materialet, som fortfarande känns hårt som papperssnöre om man inte kollar noga.
 

För att dämpa ner de grälla färgerna i ryan använde jag det mörkare gröna som kant, samma snöre jag använde förra gången. I jämförelse var det lättare att dra hårt än det nya snöret, mjukare och plattare. Jag fick överge tanken att denna gång använda åtta centimeters bitar. Jag lyckades inte dra dem nog hårt, så det fick bli tio centimeter även denna gång.
 
Nu kvarstår planen att pröva med smalare snöre för att jag tror att det är enklare att dra hårt runt hönsnätet. Men man vet aldrig när det dyker upp lockande "godis" i granna färger vid någon kassa igen, då spelar bredden inte så stor roll. Kanske säkrast att handla när ingen kö, så man inte hinner titta sig omkring innan betalning. Lockande godis nära kassan verkar vara filosofin i alla typer av affärer. Innehållet i godiset varierar bara efter kundgrupp, lika manipulerande ändå. 

lördag 1 juni 2013

Ännu mera får


Fåret som följer mig vart jag än går, dag eller natt. Titti Sundbloms fina silverfår eller lamm, vet ej vilket, har jag alltid hängande i kedja runt halsen. Jag har haft det minst två år om inte tre, så jag brukar inte tänka så mycket på att jag har det, integrerat i min person känns det som. Men klart jag gillar det när jag tittar mig i spegeln. När jag köpte det på SALT i Mariehamn valde jag just det här exemplaret för de böjda ”benen”, ett personligt exemplar helt enkelt.

Det händer rätt ofta på olika ställen, även utomlands att någon kommenterar mitt får och hur fint det är. Det är ofta personer jag inte känner och många gånger händer det i olika affärer när jag står mittemot kassörskan och ska betala. Situationer där man inte väntar sig några personliga kommentarer av den typen. Kommentarerna kommer alltså helt oväntat så jag hajar till varje gång, visst ja, det är inte alla som sett förut. Men jag lever med detta får och är lika stolt varje gång och berättar varifrån det kommer. Skulle kanske ha ett lager i fickan och sälja till de nyfikna. Får är kanske speciellt och gulligt för någon mer än mig.
 
I julas önskade jag mig detta härliga får och fick det. Konstnären Ammi Krogius i Mariehamn hör också till mina favoriter och flera av hennes humoristiska bilder har hittat sin väg till Söderlid, framförallt till köket. Hon kan få till så härliga illustrationer till "ordspråk", t ex ”Havsutsikt”, ”Mannen och havet” och ”Fiskafänge”  Det här fåret har också glimten i ögat och är målat på en träbit med blomsterbården som ram och hänger i förstugan, så att man kan upptäcka det genast när man kliver in i huset och blir glad. Vill ju visa upp det så klart för alla som kommer in.
 
 Havsutsikt av Ammi Krogius
 
Fiskafänge av Ammi Krogius