I lördags var jag med dottern Elin på utflykt till Iittalas outlet i Gustavsberg. Vi brukar åka dit litet nu och då. Då kollar vi även fabriksbutikerna för Gustavsbergs porslinsfabrik och Orrefors Kosta Boda. Där finns också en liten prylaffär "Sköna ting" där jag brukar hitta fina ramar. Som avslutning på utflykten och lön för mödan fikar vi på trevliga Café Törnhuset i hamnen, bara det skulle nästan vara skäl nog att åka dit om det inte var så långt bort.
Vi upptäckte att "Sköna ting" hade 25 års jubileum med bra rabatt på allt och vi gick så klart dit för att kolla ramar och askar m.fl. Vi var ju inte ensamma i den lilla trånga butiken och kön till kassan var längre än vanligt. Medan jag stod där och väntade på att få betala hittade jag i en korg bland andra snören och presentband papperssnören i cerise och illgrönt. Det var de lysande färgerna som fick mig att upptäcka korgen bland alla saker. Samma effekt som godis vid kassorna i mataffären. Självklart lyste färgerna så att jag plockade på mig två nystan och ännu en ljuslila, som visade sig vara annat märke och dubbelt så dyr, men det var ju bra rabatt, så det fick gå.
Jag hade ju tidigare tänkt att jag skulle pröva att göra en till pappersrya men med smalare snören än förra gången. Nu var ju inte dessa snören smalare men hade läckra färger som var svåra att motstå. Jag vet att jag fastnar ofta för läckra färger vad det än gäller. Det visade sig att dessa papperssnören var hårdare än mina gamla, men snyggare för de var mer runda.
När jag började undersöka den lila rullen efter hemkomst visade sig att det såg ut som papperssnöre men var hård. rund bomullsrör i stället. Det blev m a o inget lila i ryan utan jag fick testa om makramékunskaperna fanns kvar. Det var riktigt roligt, kommer ihåg att jag hade en period då jag höll på intensivt med knutar, fast det var länge sen. Just nu blev det bara en sträng som skulle kunna användas till att dra undan gardin eller nåt sånt, men vill göra nåt mera när jag funderat på vad. Jag har kvar av materialet, som fortfarande känns hårt som papperssnöre om man inte kollar noga.
För att dämpa ner de grälla färgerna i ryan använde jag det mörkare gröna som kant, samma snöre jag använde förra gången. I jämförelse var det lättare att dra hårt än det nya snöret, mjukare och plattare. Jag fick överge tanken att denna gång använda åtta centimeters bitar. Jag lyckades inte dra dem nog hårt, så det fick bli tio centimeter även denna gång.
Nu kvarstår planen att pröva med smalare snöre för att jag tror att det är enklare att dra hårt runt hönsnätet. Men man vet aldrig när det dyker upp lockande "godis" i granna färger vid någon kassa igen, då spelar bredden inte så stor roll. Kanske säkrast att handla när ingen kö, så man inte hinner titta sig omkring innan betalning. Lockande godis nära kassan verkar vara filosofin i alla typer av affärer. Innehållet i godiset varierar bara efter kundgrupp, lika manipulerande ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar