fredag 25 september 2015

Färdigt inför höstmys hemma

 
Beredd för höstmys hemmavid. Vid det här laget är det allmänt känt att jag gillar återbruk när det görs med finess och med nya designidéer. En av mina stora favoriter är Ida Överby med företaget Crème de la crème i Rönninge. Jag får alltid stort habegär när jag ser nya produkter hos henne.
 
Denna höst blev det dessa två värmeljusstakar med kaffekoppar upp och ner på en betongpuck med en porslinsknopp och ett glas med värmeljushållare högst upp. Gillade kombinationen med en mer romantisk, blommig och en mer strikt randig kopp som blev mitt par att ha hemma på bordet tillsammans.
 
 
Den här från förra året har funnits på Söderlid sen dess. Den var överskott från en beställning till en restaurang som ville ha sådana på sina bord och fanns då inte i det vanliga sortimentet, men kul att den nu har kommit tillbaka.
 
 
De flesta av kaffekoppsljusstakarna har haft koppen vänt uppåt med ljushållare för kronljus inuti. Just den här kaffekoppen är så tunn att hela kaffekoppen lyser med fint sken när ljuset är tänt. Den är sedan några år parkerad på vårt köksbord hemma och nästan alltid tänt oavsett tid på dygnet. 
 
 
Inspirerad av finessen med kaffekoppsljusstaken tog jag med en rysk blå-vit tekopp jag haft länge till Ida förra året och bad henne göra den till ljusstake, vilket blev riktigt lyckat till vårt blåa kök på Söderlid samtidigt som det är lite roligt med en kopp med egen historia man känner till. 


måndag 21 september 2015

Omvandlingen av årets sunkfåtölj


I fredags var det dags att hämta årets omvandlade sunkfåtölj hos tapetseraren. Alltid lika spännande att se hur det blev och som vanligt har man svårt att tro att det är samma fåtölj. Det här är nu tredje möbeln tapetseraren Jan i Saltvik klätt om för oss, alla tre möbler som verkligen sett sina bästa dagar innan, men blivit riktiga pärlor. En avgörande roll har också tyget spelat, ett riktigt lyft. 

 
Tyget till stolen är Ann Granlunds handtryckta stora krusbär och som syns på bilden har soffan bredvid (även den en fd. sunkmöbel) samma tygmönster men i en annan färgkombination.
 
Stolen har en ganska lång sits och blir därmed väldigt bekväm att sitta i, särskilt nu när innanmätet har gåtts igenom.

 
Även stolens rygg är klätt i samma tyg hela vägen. Valet av färgerna blev utifrån vardagsrummets övriga färger. Eftersom det redan finns flera rätt stora mönster i rummet föll valet på samma mönster med stora krusbär som i soffan för att inte göra det ännu mer rörigt. För att det trots det skulle kännas lite nytt valdes samma klarröda kontur, men att bären är orange som i soffan och gula till skillnad från soffans rosa. Orange och gult finns t ex. i rummets gardiner.
 
 
Så här såg stolen ut när vi hittade den på Lions loppmarknad på första maj. Den fick sen bo i garaget tills den kom till tapetseraren, men den hade potential att bli fin med nytt utseende.
 
 
I vardagsrummet på Söderlid finns det mycket textilier och många färger eller nyanser på den röd-orange-gula skalan och jag blir glad av rummet, lite sommarkänsla året om. Här på bilden syns både soffan och fåtöljen lite närmare varandra än i verkligheten. Även trycket med fårskallarna på väggen och kudden i soffan är Ann Granlunds.
 
Nästa projekt blir kanske att leta en ersättare till klaffbordet, något lite lägre, men det finns kanske inte så många roliga "soffbord".



tisdag 15 september 2015

Änglaverkstad

 
Änglaverkstad är ett måste minst några gånger per år, kanske inte enbart för alla änglar gjorda av andra hemma hos oss utan för att det är så roligt att tillverka änglar. Man kan ju ta många friheter och materialet och teknikerna brukar variera, så enda gemensamma nämnaren brukar vara att det är änglar.
 
Dessa två änglar med skrämmande stora stirrande ögon med pärla i mitten hör till sommarens skörd. Änglarna fick stomme i skumgummi, kanske inspirerad efter alla fåglarna som gjorts så. Tovade från topp till tå. lite fårlockar i håret och de vita vingarna. Väldigt lite broderier för de blev så mycket ändå med lite pärlor här och där. Det brukar ju ofta bli lite för mycket av allt pling. Båda har fått en liten upphängningstråd så att de kan hänga ovanför sängen. Efteråt tycker jag att de blev lite väl tjocka med stommen i skumgummi, är mer förtjust i tunnare änglar.

 
En av mina favoritänglar som jag bara har på bild har många år på nacken, men funderar på att göra några till med samma tanke. Enkelt gjorda med en bit trikå runt en kula för huvud och kroppen draperad av bred spets eller band, bara ihopdragen runt halsen och ihopsydd på ryggen. Denna ängel fick en färdig ros som utsmyckning. ritade ögon och av någon anledning ingen mun.
 
 
Det jag kanske gillar mest på denna ängel är håret av små lila glaspärlor. Kanske inte så hållbart eller åtminstone inte passande för småbarn, för man ska helst inte dra för mycket i pärlraderna. Men den har hållit i ett tiotal år utan lagning hittills. 
 
 
En tidigare ängel som också är tovad men har något tunnare men ändå stadig form. Vingarna med lite  grövre struktur. Denna ängel har också hår av fårlockar, men inga fötter. Jag vill helst ha ull som inte är helt kritvit utan har behaglig lite mjukare vit ton. Hoppas att det blir en änglaverkstad igen innan jul, för lusten för nya tar aldrig slut.

onsdag 9 september 2015

Aktuell uppfräschning

 
Nu när det åter är dags att tända ljus på köksbordet varje dag, ett hösttecken kanske, så behövdes det lite nytt liv för ljusstakarna trots att betongen fick vara kvar. Känsla för nystart, ny säsong med hösten.
 
Själva ljusstaken har några år på nacken. Den har jag gjutit i någon plastflaska från kylskåpet med inte helt perfekt resultat, bra om det blir lite gömt under en manschett av något slag. För att pigga upp den passade det bra med en ny ljusmanschett i keramik från Lotta Nilsson i Rönninge.
 
Det är också bra att uppmärksamheten dras till manschetten i stället för ljusstaken i sig. Känns som hela ljusstaken sken upp och piggar nu upp bordet även när den inte är tänt. Gillar den stora formen och den glada ljusgröna färgklicken i vårt vit-grå-svarta kök. Så lite nytt behövs det för en välkomnande höstkänsla. Tänk om det alltid vore så enkelt att förnya i stället för att byta ut helt.   

 
När ljuset är tänt lyser den glaserade ytan med ett annat sken och blombladsformen ersätter andra blommor på bordet, enkelt och spar samtidigt utrymme. Men när tulpansäsongen börjar så måste de få plats på bordet, men det är kanske mer vår- ån höststämning.

söndag 6 september 2015

Nostalgiskt retro

 
I somras på Åland när jag kom in i butiken på Lumparby Ollas hos Inger Nygård blev jag helt nostalgisk när jag fick se denna scarf. Inger hade hittat gamla tunna gardiner i Metsovaara-tyget på Emmaus i Mariehamn och sen nunotovat det med ull i botten, vilket gör det härligt småskrynkligt på ytan.
 
Det här tygets mönster var jättekänt när jag var barn. Marjatta Metsovaara var finsk designer och jag tror att det här var hennes mest kända mönster på 60-talet. Kommer själv ihåg gardiner hemma i samma mönster i turkos, rätt tjockt tyg, chinzaktigt. Återseendet var lyckligt. Och så trevligt att Inger har gett dem ett nytt liv i modern tappning. 
 
 
Jag var ju bara tvungen att ha scarfen men talade genast om att det förmodligen skulle hamna på väggen eller nåt liknande, mindre som scarf. Det brukar bli så väldigt ofta av någon anledning. 
 
På Söderlid blev det inte väggen utan till att börja med på Camilla Björklunds vågbänk i vardagsrummet där jag kan beundra den i hela sin längd. Vi får väl se om den får komma ut som scarf senare eller om jag fortsätter att njuta nostalgiskt av den inne på Söderlid.
 
Trycket på väggen med fåglarna är från Ann GranlundSALT i Mariehamn spänt på ram. 
 







tisdag 1 september 2015

Bortglömt fönster ur gömmor

 
Ibland blir man överraskad när man helt glömt bort saker man inhandlat för evigheter sedan och sen plötsligt dyker de upp igen. Så blev det i slutet av semestern när vi till slut kom till skott och tömde de sista grejerna från ett förråd där vi haft sånt som flyttats ut tidigare i väntan på att Söderlid skulle bli inflyttningsklart. Nu har det gått några år sen dess men ingen har känt behov av att ta tag i det eftersom ingen saknat grejerna som var kvar. En del gamla leksaker fördes till Emmaus och framförallt några barnalster och böcker togs om hand och en del skräp kastades.
 
En brun papperskasse innehöll något inpackat i silkespapper. Jag hade ingen aning om vad det kunde vara så det blev spännande att öppna, lite läskigt också. Det visade sig vara detta målade fönster eller glasskiva, som jag hade fastnat för en gång för länge sedan. Minnet är lite suddigt om jag hade tänkt  ha det på något speciellt ställe, kanske badrumsfönster, många planer har ju förändrats på vägen. Kanske hade jag bara blivit lite förtjust och tänkt att någonstans kan det passa. Sen måste jag ju glömt bort det helt, så det kan inte varit helt färdigtänkt. Upptäckten nu blev en glad överraskning och det fick bli lite fundering innan det hängdes i detta köksfönster, där det inte finns någon lampa i vägen. Det är rätt skönt att titta på det gröna utanför genom blå filter på vissa partier.
 
 
Jag är väldigt förtjust i våra djupa fönsternischer i köket för det gör det möjligt att fylla dem med olika stilleben. Helst vill jag att det också ser trevligt ut utifrån, men här är mycket så lågt att det bara syns inne tyvärr. Vi har fyra fönster i köket och här kommer de alla i nuvarande skick. 
 
Skomakarlampan i keramik har hängt med länge hos oss och gjort en tur till oss i Sverige innan den fick komma tillbaka till Åland och här har den hittat hem. Bilden nedan ger den lite mer rättvisa med det fina mönstret. Ljushållarna här är Iittalas Kivi i olika blå nyanser.
 
 

 
Fönstret bakom kökssoffan har lite högre saker. För mig som har ogröna fingrar känns Johan Karlssons skrotblomma rätt. Den gamla blå lampfoten som hade blivit över hemma  tidigare fick en broderad lampskärm från IKEA och därmed nytt liv. Flasksamlingen fick ett nytillskott med den gröna runda flaskan i sommar.
 
 
Det här är det fönster i köket som går att öppna och därför har det aldrig riktigt gjorts i ordning, men det fick bli ett försök åtminstone nu när det blir mindre aktuellt att hålla fönstret öppet inför hösten. Även denna lampfot hittades hemma, men det var svårare att hitta lampskärm till den. Denna ser ut som moderna doktorshattar eller en potta kanske, men jag har hittat en blå skärm som eventuellt får ersätta den i höst. I glasburken har jag tömt en massa blå glaskulor hemifrån och passade också på att gå till leksaksaffär för att köpa till några stora kulor. Hoppas på lite mer påfyllnad framöver.
 
Den blåa plåtburken med stadsbild som är en ljuslykta med små hål i husens fönster var fylld med kex när maken fick med den från resa i Polen. Ovanligt trevlig souvenir, Om någon undrar så är mumin i fönstret en utomhustermometer.