torsdag 30 maj 2013

Inte bara plåt


Det där med askar och lådor handlar inte enbart om plåt eller trä som igår. Har en benägenhet att gilla många olika typer, kom jag på idag när jag hade tid att ta en runda på stan efter heldags konferens. När jag gick och kollade på NK där jag inte varit på länge slog det mig att jag hade läst tidigare om att jag kunde få en papplåda A4 på Bookbinders för mina bonuspoäng på NK. Har länge tyckt att de är fina, men aldrig köpt någon. Kanske för att jag varken vetat vilken färg eller vilken storlek.
 
Var lite osäker om det fortfarande gällde och gick runt och tittade på deras sortiment. I vanliga fall står det skylt på avdelningens erbjudande men inget syntes. Då mindes jag väl fel tänkte jag. Gick och frågade för säkerhets skull och visst det gällde ännu.
 
Det svåra var att bestämma färg för de hade många fina. Idag föll jag för det oemotståndliga apelsingula, som lyser positiv energi. Rätt otippad färg för mig, ingen blå eller turkos. Kändes som julafton, när jag fick fin ask gratis med mig hem som om jag fått en present. Nu gäller det bara att komma på vad den ska innehålla. Den ska i alla fall vara synligt framme, för jag tror att man blir pigg bara av att se den. Kan det bero på en association till uppiggande apelsiner.
 
Kanske skrivplatsen i vardagsrummet på Söderlid blir adressen, den skulle matcha rummet där, fast det var inget jag tänkte på när jag fastnade för färgen. Då var jag ännu helt ovetande om vad och vart. 


När jag nu hade fått en sak gratis fortsatte jag med en till. Hade sett i någon tidning nyligen bild på Kjell Engmans vinflaska för Kosta Boda. Tänkte att den måste jag gå och se i verkligheten. Gick till Åhléns och tyckte att den var fin. Helt i glas så inget man kan fylla med något om ni undrar, bara att se på. Hade fått presentkort av jobbet till jul och fortfarande inte använt det. Tänkte att jag ska köpa nåt jag vill lite extra och som jag inte skulle gå och köpa så där bara och det här var typiskt sånt. Det gjorde att presentkortet kröp fram och några bonuscheckar därtill.
 
En till "gratis" present till mig. Inte undra på att jag var nöjd när jag kom hem med två fina saker jag tycker om utan att ha betalt ett öre. Kanske tur att man inte kan göra så alltför ofta.

onsdag 29 maj 2013

Hör historiens vingslag


När jag tittar på denna kista eller ask gör jag det med vördnad och känner historiens vingslag. Den var en present till min mamma julen 1924 när hon snart skulle fylla fyra år och det var hennes farbror som gav den till henne. Om jag minns rätt hade han gjort den själv. 
 
Kistans lock är lite snett som syns, så det går inte att stänga helt och nyckeln finns inte heller mera. På locket syns ett kvisthål, men jag bryr mig naturligtvis inte om skavankerna. Är man snart 90 ska det synas. Det fantastiska är att färgerna och blommönstret är så väl behållna. Det syns dåligt men själva kistan är vacker mörk buteljgrön.
 
Kan bara tänka mig vilken häftig present det måste ha varit för en liten flicka på den tiden. Många hemligheter av mindre storlek kunde gömmas i den. Det man tyckte var viktigt kanske, för då gick den t o m att låsa.
 
Jag kommer inte ihåg att den skulle ha varit framme när jag var liten, förmodligen gömd någonstans. När jag var tonåring blev jag intresserad av den när den kröp fram ur gömmorna och fick då ta den till min. När jag nu plockade fram den är den fylld av små papperslappar med mina stickräkningar som jag förvarat i den sen ungdomsåren.
 
Jag var sticknörd redan i tretton års ålder (och ännu). Älskade att gå in i den lokala hantverksbutiken, granne med skolan och kolla garner hur ofta som helst i stället för att göra sånt som andra ungdomar var intresserade av. När jag vid femton år skulle bli konfirmerad önskade jag mig en stickmaskin. Min mamma tyckte inte det var så passande konfirmationspresent men jag tyckte att man kunde sätta en silverplakett på den för att tala om att den var en konfirmationspresent. Det blev inte så, men jag fick en stickmaskin i alla fall samma sommar när jag gått ut grundskolan. Och sen blev det små räknelappar om mask- och varvantal i många år och en del av dem finns ännu kvar i kistan. Stickmaskinen finns också kvar, så den skulle ha blivit en långvarig present trots allt även om den inte använts på ett bra tag. Numera är det handstickning jag nördar mig med.
 
Dags att hitta nytt innehåll att fylla kistan med, någonting viktigt, fast egentligen räcker det för mig att få titta på den även utan innehåll.

tisdag 28 maj 2013

Klar oas för mina behov

 
I helgen som gick blev förstugan på Söderlid klart inredd. Den är en tillbyggnad till gamla huset för att slippa komma rakt in i gången. Från förstugan har det också byggts en trappa upp till övervåningen, som inte var inredd innan och hade bara mer som en stege upp till vinden. Tillbyggnaden har husägaren ansvarat för. Jag fick ändå önska till att få ett fönster i alla tre riktningarna. Ingen glasveranda men ändå ljust. 
 
Vi väntade med att inreda förstugan tills alla andra delar av huset var renoverade så att allt inte skulle förstöras för allt trampande och skräp in och ut ur huset. I somras var det dags att börja med att dölja gipsskivorna på väggarna. Vi hittade ganska grov ohyvlad panel laserat i vitt färdigt på brädgården. Maken fixade panelen upp på väggen. Vi valde att lägga panelen horisontellt för att göra utrymmet verka större.
 
Nu i vår blev nästa steg efter att köksspisen var renoverad, att våga måla golvet, för nu räknar vi inte med fler hantverkare eller andra som kliver in med stora skor. Färgen skulle bli lite piggare än det gråa i övriga golven på nedervåningen och då blev det mörk turkos som kontrast till väggarna. Man kan få bli lite glad av att kliva in i huset. Färgerna övrigt i förstugan skulle bli gröna i olika nyanser och turkos. Grönt är väl kanske inte det jag väljer så ofta, turkos mera mitt. 

Utöver att det skulle vara trevligt och välkomnande att kliva in i huset, skulle utrymmet behöva användas till nåt mer i det lilla huset. Därav skulle det få bli min oas med läsplats i hörnet. Jag drömde tidigt om att jag skulle sitta där i hörnet med min bok och en kopp eller ett glas bredvid. Och omkring mig skulle jag ha många roliga detaljer att titta på och inspireras av till nya galna idéer. 
 
Möblerna är gamla från mitt föräldrahem. Rullgardinerna sydde jag av Ann Granlunds mysiga tryckta tyg Lyckliga fåglar i ljusgrönt och turkos. Den kombinationen från tyget har fått styra resten och gjort att det blivit flera fåglar. Kudden i fåtöljen är också Anns tyg och sen i söndags bor Fröjd-kudden där också. Det härligt svart-grå-vit brokiga fårskinnet är ålandsfår från Bussö.
.
 
Plåtsaker har jag redan tidigare skrivit om att jag är svag för. Så även här finns flera plåtaskar och vitrinskåpet i plåt som jag hittade i butiken utan att från början veta var det skulle hamna. Innehållet är gröna saker som jag haft sen tidigare bl.a. Anna-Lena Beckmans tovade kruka med prickar, den obligatoriska Marimekkoskålen och handväskan med pinuppan som köpts för ögonfröjd, aldrig tänkt att användas som väska.   
 
På skåpet det finaste fågelbo jag beskådat. Kolla bara på antennen, parabolen och tuppen på taket. Blommiga fågeln i boets låda hör inte till, men avvaktar tills jag gjort ägg och fågel som matchar. Det här fågelboet är ett bra typexempel på produkter som jag faller för. Tittade ganska många gånger på det på SALT innan jag slog till, som vanligt rädd för att någon annan skulle hinna före. Silversmeden P-Å Johansson i sjökvarteret i Mariehamn har klurat till fågelboet. I hörnet snett över vid ytterdörren hänger en annan fågelbo i plåt, så det finns flera fåglar i rummet.

 
Dörren här till gången in mot köket är den gamla ytterdörren till huset mittemot den nya ytterdörren. Gräset ovanför dörren har jag berättat om tidigare. Draperiet i dörröppningen är Ann Granlunds tyg Ärtor som jag haft i skåpet länge innan det hittade sin plats.
 
Om de olika tavlorna i förstugan berättar jag senare.

måndag 27 maj 2013

Nyspänt


På båda långa sidor av vardagsrummet på Söderlid finns stora tygstycken med tryck av Ann Granlund. Jag har tidigare berättat om Fåransikten och deras tragiska öde innan de spändes på väggen. På motsatta sidan har tyget Fågelfri hängt hittills med bara en list i överkanten och en list gömd i en kanal längst ner. Övre listen stack ut lite på sidorna för att fästas med skruv på väggen. Hela tygbredden var kvar så på sidorna var vita kanter som jag inte vikt in.
 
Jag har länge tyckt att det andra tyget blev extra fint när jag spände det på en spännram och till slut kom jag fram till att jag skulle göra det med detta tyg också, så att de skulle vara lika fina. Det var bara att mäta storleken på trycket och köpa lämplig längd på delarna till spännramen. I helgen häftade jag tyget runt ramen och det enda som föll bort var lite vita kanter i sidan av trycket. Det blev en fin tavla nu när tyget är spänt.
 
Här lutar tyget ännu på Camilla Björklunds fina bänk i ek som jag fått i present för flera år sedan. Skönare bänk får man leta efter och dessutom så snygg, kolla formen. Tanken är att tyget ska hänga längs taklisten igen. Ska försöka täcka ena skruvhålet med att hänga det lite till vänster jämfört med förr, för nu ska det inte synas några skruvar utan de får vara under ramen. Det andra skruvhålet till höger får jag täcka med något annat som hängs över i lite mindre format. Har en idé vad det kan bli, men berättar mera när det är prövat. Ibland får man dölja lite hål i efterskott när man inte hittat det snyggaste sättet att hänga upp från början, men det är det värt.

söndag 26 maj 2013

Morsdag i Sverige idag

 
Kan inte bli bättre än få uppmaningen att välja morsdagspresent själv på SALT. Kan bero på att jag är rätt kinkig, men det går alltid att göra mig nöjd om jag får välja själv bland alla fina saker som jag verkligen vill ha. Mitt val blev Ann Granlunds nya tryck Fröjd i kuddformat. Är mycket förtjust i denna färgkombination med brett dubbeltryck i två färger. Har tidigare själv köpt det smalare trycket på löpare. De kommer dock inte göra varandra sällskap för kudden fick bosätta sig i förstugans fåtölj. Igår blev förstugan på Söderlid färdigmöblerad när även tavlorna hängdes upp. Så kudden blev pricken över i:et idag. Visar lite interiörbilder därifrån senare.

 
När vi åker till Mariehamn för ärenden hör det obligatoriskt till ett besök på SALT. Om inte annat för att göra en "inventering" om det kommit något nytt som jag inte sett tidigare. Och det har det allt som oftast. Det här på bilden blev lördagens shoppingresultat på SALT, (det jag fick betala själv). Anns nya randiga kissemisse till förstugan, Lugnet keramiks nya mugg i turkos. Köpte tidigare samma mugg i vitt för att ha den till utebänkens kaffestund. Den här turkosa får väl bli till förstugans kaffestund när jag sitter i läsfåtöljen och läser bok, matchar bra i färg där.
Blev mycket förtjust i Lugnets nya keramik knappar, får hitta på något trevligt att ha dem till. Sakerna är här på Anns tyg Krusbär i en turkos-grön kombination. Egentligen en handduk, men rätt storlek som duk för det slitna bordet i förstugan. Här nedanför har kissen flyttat in i fönsternischen och fåglarna i förstugan kan andas ut för kissen sover, som Elin påpekade.
 

fredag 24 maj 2013

Dags för visning

 
Himmel och hav 1 och 2 här provhängda på väggen. Borttagning av det tilltänkta skyddet mot damm, glaset, blev stor förbättring, nyanserna syns på ett helt annat sätt. De försvinner inte längre bakom glaset eller reflexerna från ljuset, oavsett om det är dagsljus eller lampljus. Nyanserna brukar ju vara det enda jag bryr mig om, vilket i sin tur alltid vållar problem när det kommer till foton. Får lita på att den lite djupare kanten på ramen skyddar tillräckligt mot allt tänkbart.
 
Bilderna är nåltovade på linne med både ull och fårlockar, broderade och till sist försedda med pärlor.
 
I sommar kommer de att finnas på Sjöfartsmuseet i Mariehamn på utställningen 2,8 km Form, som arrangeras av föreningen Ålands Slöjd & Konsthantverk. Inte så svårt att gissa att temat där blir Maritimt. De kommer dock inte att hänga på väggen, så det blir spännande betraktelseavstånd uppifrån. Tänker mig att det också blir enklare med ljuset.
 
På lördag är det dags att lämna inför utställningen och min Pollenfria björk och serien Tulpanens liv 1-4 blir på Labelled under temat Växtlighet. Har använt samma teknik utom att björken inte fått några pärlor. Mera om dessa senare likaså om utställningen som startar 15 juni och är öppen till 18 augusti.

torsdag 23 maj 2013

Det går att ändra sig

 
Det tog slut, vet inte om det är slutgiltigt så eller blir nya ryck senare. Tanken var att de tidigare tovade hjärtan skulle broderas och förses med pärlor, men de är så här fortfarande och det är helt OK för mig, konstigt nog.
 
Gillar att det finns ordentligt med struktur på ytan av fårlockar och att nyanserna harmonierar så att det blir behagligt för ögat. Men på dessa små ytor kanske broderingen inte skulle göra så mycket skillnad, så jag tror att jag nöjer med dem så här utan att behöva känna att de är bara halvfärdiga. Kanske är det lathet, vem vet.
 
Nu behöver jag bara bli av med dem också, kanske innan jag ångrar mig. Jag har en viss förmåga att inte vilja lägga av i tid utan i stället hålla på t o m för länge så det blir ett överarbetat resultat. 

måndag 20 maj 2013

Gullvivor och förgätmigej i min tappning



Hos oss råder just nu gräsklippningsförbud på vissa delar av tomten pga. alla gullvivor och förgätmigej som lyser blågult i det gröna. Gillar ängskänslan och vill mycket hellre ha blommorna i gräset än pedantisk grön gräsmatta. Blommorna är inte planterade hos oss utan sprider sig själv mer och mer för varje år för att de får vara i ro. Antar att grannen börjar bli orolig när de är precis vid tomtgränsen. Har aldrig förstått hur det är möjligt att det inte finns en endaste blomma på deras gräsmatta trots att det är så nära.
 

 
För flera år sedan såg jag en snygg inramad pappersrya i Helsingfors och tyckte att den såg så mysig ut. Bestämde då att nån gång ska jag pröva mig på en sån. Gick till järnaffären för att kolla på lämpligt nät, men hittade inget lagom grovt. På Panduro fick jag syn på ett kycklingnät när jag egentligen skulle handla nåt helt annat, och tanken fick nytt liv. Hade köpt några rullar papperssnöre på någon rea, gult, ljusgrönt och gräsgrönt och från nåt tillfälle hade jag ljusblått också.
 
 
Klippte en bit på 15 x 15 cm av nätet för att den inte skulle bli för stor, för jag skulle mest testa hur man skulle kunna få till det. Mina rullar var lite bredare, grövre papperssnöre vilket gjorde det lite jobbigt att knyta fint. Den smala ljusblå var lättare att dra hårt. Klippte ca 10 cm bitar och drog runt nätet. Bra sysselsättning till hockey-VM på TV när det kliade i fingrarna att göra något.
 
 
Inspirerad av blommorna utanför valde jag gult till gullvivor i mitten med sina ljusgröna blad omkring och sen gräset blandat med små ljusblå förgätmigej. Blandningen med både breda och smala i kanterna gav mera liv åt det hela. Nu har jag ramat in det i en djup ram med hål 12 x 12 cm i passepartout. Nu är ryan lite för hög för att kunna ha glaset i ramen, så måste fundera om jag ska klippa ner den lite eller ha utan ram. Lite rädd att jag inte kan klippa rakt om jag försöker mig på klippning. Lade en bit grönt linnetyg under nätet så hålen inte skulle synas, inte heller rambotten. Det här gav mersmak, men nästa gång letar jag efter smalare papperssnöre för att kunna göra en riktigt tät och jämn rya.
 

fredag 17 maj 2013

Metarens ökade chans till fisk

Heljä Liukko-Sundströms bildserie i porslin om metaren består av tre delar som hör ihop. Bilden fortsätter så att öns konturer ska gå ihop som en stor bild skuren i tre flikar. När man tittar på den nu har man svårt att förstå hur jag tänkte från början. 
 
Delarna såldes var för sig och jag visste inte att de skulle vara tre. Jag hittade dem i Arabias fabriksbutik i Helsingfors, men där fanns bara den till vänster och den till höger. Jag tittade inte ens så noga utan köpte båda. De blev inte uppackade förrän vi flyttade till Söderlid och hängdes upp på väggen i den s.k. fiskegången. Fortfarande tyckte jag inte att det var nåt konstigt att öns konturer inte gick ihop och tänkte inte mera på det.
 
Förra året fick jag för mig att jag skulle titta på en finsk porslinsauktionssida på nätet för att se vad de hade av Heljä Liukko-Sundström. Det var inte för att se vad mina bilder är värda utan mera för att se om det finns några bilder jag aldrig sett, inte nödvändigtvis att jag skulle köpa någon. Hennes produktion av bilder i olika storlekar och former har varit omfattande under många år. 
 
Plötsligt fick jag syn på metaren i tre delar, vilken uppenbarelse och då gick ju konturerna ihop, för jag saknade mittenbiten. Den är ju nästan bäst för där hoppar fisken upp. Många sålde hela serien med tre delar, men det var inte intressant för mig när jag hade redan två. Jag lyckades hitta en ensam mittenbild och min syster i Helsingfors fick i uppdrag att sköta budgivningen. Jag hade väl tur när det var bara en till som var intresserad, så det slutade väl.
 
Det var bara att flytta en av bitarna för att klämma in mittenbiten mellan. Metaren blev gladare för nu fanns det i alla fall chans att få fisk.
 
Pepparkaksformen modell gädda under metaren är Marimekkos och när jag såg på bild i tidning att den finns tänkte jag direkt att jag skulle ha den, men inte för att baka utan för att ha på väggen. Den blev som en krona på fiskarens blåa låda, som jag berättat om i tidigare inlägg
 

onsdag 15 maj 2013

Som tur var överlevde stormen


Köksdörren med karm på Söderlid målades grå på en inte alltför välmålad ful färg som dörren säkert haft mycket länge, förmodligen flera lager. Blandade färger, smutsig beige, gräddvit och konstig ljusblå. Ni hör att jag inte gillade färgen trots att jag brukar gilla blågrå, men då ska det vara en snygg nyans. Just då fanns ingen möjlighet för att försöka få bort all gammal färg, men ny färg var ett måste på direkten. Den gråa färgen vi valde är samma som golven. Spegeldörren fick inte slät yta och var därför ypperlig att hitta en lösning till för ytterligare utsmyckning.

Efter lite letande i mina förråd hittade jag Storm, Ann Granlunds tryck. Det konstigaste kanske var att det inte var köpt på SALT eller Bagarstugan på Åland utan i Sverige. Jag hittade trycket på Gula huset i Gustavsbergs hamn för flera år sen, när de hade en utställning med konsthantverk från skärgården i Stockholm, Åland och Åboland. Det här trycket fastnade jag för i butiken redan innan jag visste att det var Anns, men då hade jag ingen aning om vad jag skulle ha det till (som vanligt).
 
Nu förskönar det köksdörren som nästan alltid står öppen mot gången och då syns det direkt när man kliver in i gången från förstugan i andra änden. Jag har klippt av trycket en kortare bit för att längden ska passa dörrspegelns storlek, men bredden var helt rätt från början. Tyget är fastsatt med en metallskena upptill och längst ner finns en metallist i kanalen för att tynga ner tyget så det hänger rakt ner. Den överblivna biten blev en öppen påse med foder i vaxduk.
 
Kajorna hade flugit mot trycket, så det var både sotigt och smutsigt. Jag kom fram till att det måste tvättas, för att bli fint igen. Tack och lov var dörren stängd så fåglarna inte kom vidare trots allt. Höll tummarna att trycket skulle gilla tvätten och bli ren och mycket riktigt kommer det nu att leva vidare i putsad skepnad, så att jag kan titta på det igen sjunken i tankar. Den finaste storm som finns och inte alls otäck eller skrämmande, bara snygg.

tisdag 14 maj 2013

Fiskmåsens nya hem

 
Det skulle vara lätt att tro att inga fåglar kommer att finnas eller flytta in på Söderlid som inredningsdetaljer efter kajinvasionen som var på riktigt. Men jag har länge haft en benägenhet att falla för fåglar i tyger och saker. Däremot kan jag ingenting om fåglar. I förstugan på Söderlid finns det flera exempel som jag kommer att visa när allt är på plats efter golvmålningen. Men det finns redan några fåglar i köket.
 
I helgen flyttade fiskmåsen här ovan till köket tack vare våra nya, fina och djupa fönsternischer som tillåter olika arrangemang. Fiskmåsen har rest flera gånger åt olika håll, men nu ska vi väl tro att den får stanna ett tag. Den kruksattes för många år sen av en arbetskamrat till min svägerska. Min mamma fick den som present och hade den på sin altan i flera år, 30 mil redan där. När hon skulle flytta och huset tömmas tog jag den med mig till Sverige, för jag hade tyckt om den från början. Den har sen dess varit i vårt hallfönster och kollat på alla småfåglar som suttit utanför i äppelträdet och mumsat i sig solrosfrön. Men i helgen fick fiskmåsen följa med till Åland och där känns den mer hemtam med alla fiskmåsar utanför på åkern.


Dessutom har den sällskap på nära håll i köket av en mer abstrakt mås som hänger i hörnet. Den är tovad av Kajsa Svensson och jag hade länge gått och tittat på den på gamla SALT innan den fick följa med hem. Jag var nog lite rädd att någon annan skulle hinna före och norpa den. Varje gång jag klev in i butiken var jag rädd att den skulle vara såld innan jag var säker på att jag måste få den. Jag har inte ångrat köpet. Är du nyfiken på tavlorna i hörnet berättar jag mera om dem en annan gång.

måndag 13 maj 2013

Blåsippsbackar


Alla årstider har sin charm, men just nu känns det att våren är häftigast av alla för det förändras så snabbt i naturen. I år fick vi ju vänta extra länge innan det började hända saker, men sen kom mycket på en gång. Även om vi bor naturnära utanför storstan till vardags och har vitsippor omkring oss, så är det inget jämfört med de otroliga vitsippsmattor som finns längs hela Lumparlandsvägen från Mariehamn till Lumparby, mera vitt än grönt. Nästan så man inte tror att det är möjligt.
 
För oss brukar det bli vårblommor i två omgångar, först hemma och två veckor senare på Åland. Det har jag inget emot för det förlänger vårprakten, som annars försvinner för snabbt. Det som också är annorlunda på Åland är mängden blåsippor. De saknas nästan på andra sidan havet, eller är sällsynta. På Åland behöver vi bara gå en liten skogspromenad från Söderlid och där öppnar sig otroliga blåsippsbackar, något jag inte upplevt tidigare. Lärde mig i helgen från radion att de inte är fridlysta på Åland, just efter att vi hade funderat på det.
 
Gullvivorna hade inte börjat blomma på Söderlid i helgen men hemma har de funnits ett tag så nu räknar jag med att få se gullvivor på Åland nästa vecka och det i massor.

söndag 12 maj 2013

Nymålat

 
Nu är förstugans golv på Söderlid äntligen målat. Det har sett mindre trevligt ut trots att det är den nyaste delen av huset, för att alla olika fixare av fönster, spis m fl. gått in genom förstugan och allt skräp samlats där. Vi har väntat med att göra färdigt förstugan till efter att alla andra rum är åtgärdade för att slippa göra om den igen. Förstugan är en tillbyggnad till det gamla huset och till skillnad från övriga huset hade den bara gipsskivor på väggarna, vilket gjort att den sett ofärdig ut länge. I somras fick väggarna där den vita lite ruffiga panelen. Vi hittade vitlaserade ohyvlade panelbrädor på sågen för den rätta looken. Den horisontella riktningen valdes för att få förstugan att se lite större ut och det blev som ett litet rum.
 
Jag gillar det turkosa golvet, man studsar lite när man öppnar ytterdörren och kliver in, en karamell. Övriga golven i nedervåningen är gråmålade, men de andra rummen har mera färg på väggarna i stället.
 
 
 En läsfåtölj i hörnet av förstugan mellan fönstren lär bli min favoritplats till sommaren, då elelementet på bilden inte längre behövs. Här syns ännu det omålade golvet under fåtöljen. Själva fåtöljen är gammal och fanns i mitt föräldrahem. Den hade blivit omtapetserad med ett grönt tyg som fortfarande var helt ok fast lite nersutten, så jag har inte gjort något åt den. Fåtöljen styrde rätt mycket i färgvalen till övrig inredning där. Fårskinn är jag förtjust i och gillar den här med variationen i gråtonerna, ålandsfår tror jag att den är. Räknar med att stolen ska vara skönare att sitta i med fårskinnet. Kudden sydde jag i somras av vitt linnetyg och en stuvbit av Ann Granlund, som heter Drömträdgård och biten räckte precis passligt.
 
Inredningen i förstugan ska bli mest i grönt och turkos i olika nyanser. Behöver hitta en snygg matchande dörrmatta innanför dörren som komplement till trasmattan längre in. Nästa steg är att hänga upp tavlorna, rulla ut mattan och sen är det dags att måla trappan till övervåningen. Funderar på en gråblå färg, men vi får se hur det blir i färgaffären, beror kanske på dagsformen i våghalsighet, så jag vet inte hur det kommer att sluta.

fredag 10 maj 2013

Mera får

 
Ann Granlunds tryckta textil med fåransikten blev jag såld för direkt. Det är ca 20 år sedan. Favoriten hängde som draperi framför ett förvaringsutrymme utan dörr. Jag hade vikt upp kanten och sytt för hand i fall att jag skulle använda det till nåt annat. Redan då förstod jag att jag skulle älska det länge.
 
Det är fantastiskt och tidskrävande att åstadkomma ett tyg av den här typen. Varje ruta har sin egen färgblandning med flera nyanser, så tyget måste m a o tryckas en ruta i taget.
 
I samband med översvämningen i vår gamla stuga försvann tyget när huset hade tömts. När vi kom dit senare insåg jag att det verkligen var borta, vilket var sorgligt. Men till slut fick jag plötsligt syn på det i ett hörn på golvet i köket och insåg att det använts som trasa för att torka nåt mer än vatten med stora missfärgade fläckar som följd, men mest i ena änden. Försökte tvätta tyget några gånger i maskin men fläckarna försvann inte. Visste bara att tyget måste vara kvar och att det måste gå att hitta någon användning för det, åtminstone den fläckfria delen.
 
Klippte av tyget och spände på en ram som jag först grundat genom att spänna ett vitt trikåtyg över ramen så att den gula svampmålade väggen inte skulle lysa igenom det tunna trycket som jag mer eller mindre misshandlat med tvätten i hopp om att få bort fläckarna. Hade kunnat klippa av det direkt, men då hade jag nog inte fattat att man kunde spänna tyg på ram överhuvudtaget, så det kanske var bra att jag väntade.
 
Nu hänger det på väggen i vardagsrummet på Söderlid bredvid Anns karamellsoffa och det syns inte att det använts förut eftersom det spänts så hårt. Snedtaket i rummet avgjorde storleken, hur många ansikten som fick plats. Det var inte så lätt att välja vilka rutor som skulle få vara med när alla var olika och fina på sitt sätt. Tyget hänger precis nedanför taklisten.
 
Gissa om jag blev lycklig med resultatet. Jag har ännu kvar den bortklippta delen av tyget och det går att hitta något mer projekt av det framöver. Ett fåransikte har redan blivit en liten prydnadskudde till tjejernas korgstol.

torsdag 9 maj 2013

Flera sorters båtar


Flera sätt att ta sig över havet. För vår del idag med Rosellas morgontur från Kapellskär. Som en påminnelse Viking Lines sparbössa i porslin uppe på trälådan i köket på Söderlid. Trälådan fanns i huset och täckte elskåpet. Numera är all el bytt och det nya elskåpet är närmare hörnet. Vi lät trälådan vara kvar för i väggen bakom fanns märken efter elskåpet.
 
Lådan blev först målad med den ljusblåa väggfärgen men det såg för tråkigt ut, så jag var tvungen att måla lite hav med vågor. Lådan har fått gångjärn i överkanten så det går att hänga upp en liten hylla inuti. Sparbössan ser ut att guppa i himlen så den kanske får flytta på sig till nåt bättre ställe.
 
Under trälådan Ann Granlunds skötbåt, som hade helt rätt blå färg för att hängas på väggen. Egentligen är den tänkt att vara en pannlapp, men för fin till det, hellre som tavla. Dessutom funkar den ihop med de små jollarna som jag målat som en bård ovanför panelen på alla väggar.


När panelen som är rätt låg var målad i knallblå färg var det flera i familjen som protesterade, men protesterna försvann när övre halvan av väggen blev himmelsblå. Det såg naket ut i kanten och krävde en bård, men hade svårt att tänka mig hitta någon som skulle duga i butiken . För en väggmålargalning som jag är, passade det bättre att göra en schablon och gå till verket. Det konstigaste är kanske att jag lyckades hålla rätt avstånd mellan jollarna och att trots fyra fönster blev det inte halva båtar nånstans även om jag inte mätt storleken innan jag skar schablonen. Mer tur än skicklighet.
 
Nu gäller det att klura ut något som kan täcka det nya elskåpet på köksväggen, för de förfular sin omgivning med besked.

onsdag 8 maj 2013

Mera plåt


Förkärleken för plåtburkar inbegriper inte enbart burkar för hantverksmaterial som jag skrivit om innan, utan syns även i köket. Det är praktiskt, för matvaror skyddas mot möss och fukt under perioder jag inte är på plats på Söderlid. Helst som här i blandade sorter. De franska humoristiska burkarna skulle man kunna ha för allt, för många av dem är helt oemotståndliga. Kul att Fyndet i Mariehamn har tagit in dem i stort antal varianter och hela tiden nya som man inte sett förut. En stor Lilla My-burk tittar fram mellan. Teburken från NK är kanske inte så rolig, men det var praktiskt att ta med när säsongen startade. Den amerikanska chokladkyssburken syns bättre längre ner. Bilden är härligt gammaldags romantisk, titta själv.
 
På övre hyllan Marimekkos skålar i olika blåa toner. De används till allt tänkbart som ska ställas fram. I förrådet finns nu även en som gått av till två halvor, för den hade trillat ner när brädorna på huset byttes. Stirrade något förundrat när halvorna låg på golvet när vi kom, innan vi förstod hur det hade hänt. Tyvärr finns den nyansen inte mera att få tag på. Kanske gör något med betong där jag kan stoppa ner en halva. 
 
En svensk vän sa när han klev in i köket och såg dem för första gången: det här är också en sån där finsk familj menande om skålarna. De finns även hos honom p g a hans åländska fru. Kannan till höger är Heljä Liukko-Sundströms för Arabia.
 
När hyllorna sattes upp var jag lite för försiktig och det blev bara två. Hade tänkt öka på med en till nu men IKEA har inte längre massiva ekhyllor, så kanske går att hitta på någon byggmarknad. Samma typ av konsoller fanns så de är inhandlade. Kom gärna med tips var man kan hitta ekhyllor.

Amerikansk choklad är ingen höjdare i smak jämfört med Fazers blå, men pyttesmå chokladkyssar i silverpapper är ursäktade när burken är bedårande. Tidigare har jag en matt burk med samma bild och nu fick jag en blank variant. När chokladen är uppäten, om den nu blir det, så blir det att fylla burken med småkakor. Bara flytta fram burken vid fikat och snart kan det bli två sorters kakor för variationen.  
 
 

tisdag 7 maj 2013

Prickiga blåklockor och gula vitsippor


Härligt med tjocka vitsippsmattor på alla gröna plättar som finns. De trängs lika mycket om platsen i solen som folk på alla uteserveringar och parker idag när värmen kom till stan. För varmt att gå med ytterplagg första gången i år, speciell känsla.
 
Har sen många år pappersschabloner med sommarblommor från IKEA som jag hade använt till att dekorera på en grå hallpanel och dörrar. Det blev rätt bra den gången så jag sparade dem. Nu behövdes något att pigga upp världens fulaste dörr till tjejernas rum på övervåningen på Söderlid.
 
Dörren är gammal och hörde till det enda inredda sommarrummet på dåvarande vinden. Den är nästan smutsfärgad och egentligen förmodligen bara målad med grundfärg, så träet lyser lite igenom. Jag behöver kanske inte nämna att det är inte så jämnt målat på ytorna.
 
På den numera inredda övervåningen finns dörren kvar och den har stört mig som ful. Har funderat på att luta av den men inte kommit till så stora skönhetsdetaljer i inredningen ännu. När jag hittade schablonerna i mina gömmor ville jag använda dem igen och kom på att storleken passade bra i den delade dörrspegeln.


Började stöppla som man ska, en gul maskros och en röd klöver. Lite sliten schablon när det är papper med små skurna ändor, men det blev hyfsat resultat. Jag skulle göra samma sak på andra sidan av dörren och då blev det som det brukar hos mig. Att göra vitsippor och blåklockor var för rätt och därför använde jag fantasin för att göra det lite mer galet, helt i min smak. Vitsipporna blev gula blommor och blåklockorna blev rosa med vita prickar. Matchar bättre övervåningens färger än vitt och blått (kan jag ha som ursäkt). Som tur var fick jag stopp på mig innan jag fortsatte att stöka till dem ytterligare. Det är så svårt att lägga av när det är roligt att hålla på. Avlutningen är i alla fall lagt på is tills vidare.

måndag 6 maj 2013

Änglar finns

 
Sen alltid, tror jag åtminstone,  är jag förtjust i änglar. De brukar hitta hem till mig och tjejerna har tvångsmatats med änglar i olika former sen de var små. Jag vill helst hitta lite ovanliga, extra fina änglar och tycker dessutom om att tillverka egna i olika material. Självklart finns det massor av änglar även på Söderlid. Jag har sett min chans att öka mängden.
 
Ängeln på bilden är tovad och broderad med pärlor och spets. Förebilden var föreställningen om en bokmärkesängel. Bakgrunden är i nålfilt och som syns är biten lite för stor med syftet att det ska gå att vika den i kanterna, vilket gör att den inte är fäst alls men hålls på plats ändå. Jag ville ha ram med glas för att kunna hänga den ovanför dotterns säng utan att den får allt damm på sig. Det är alltid problem att hitta tillräckligt djupa ramar, men det här är ett litet tittskåp från Panduro som jag målat vit. Den kändes lagom i både storlek och form. Djupet mer än nödvändigt men en effekt i sig.
 
Den apelsingula färgen är väggfärgen i tjejernas rum. Vi hade tapetserat väggen flera år innan inflyttning med rätt tråkig ljusare gul vanlig tapet, men den hade blekts till slitet utseende. Då bestämde vi för att måla på tapeten så det skulle kännas fräscht när tjejerna flyttade in. Färgen blev något starkare, mörkare gul än tänkt, men nu känns det kul att ha så solig färg. Rummet har snedtak åt två håll, så det blir inte så mycket färgade partier längs långsidorna.
 
 
Dessa fina änglakuddar har vi fått som julklapp. Min väninna Carola har broderat änglarna med mycket små korsstygn, vilket tålamodsjobb och så söta. De pryder sängen i vanliga fall, men har just tvättats efter kajernas härjningar. Jag var rätt orolig för vad som skulle hända i tvätten, men de klarade sig galant och är lika fina som innan.

söndag 5 maj 2013

Dagens idé


Tidig söndagkväll på IKEA, då ska det inte vara så mycket folk när det är så fint väder också, tänkte jag och åkte dit med äldre dottern. Hon brukar inte vara svårövertalad när det gäller sånt. Jag behövde köpa en ny lampskärm för att ersätta den som kajorna sket ner. Jag insåg rätt snart att den inte skulle bli vit igen och gillar den broderade skärmen på en gammal blå lampfot i keramik. Den har fått komma fram från skåpet med ny skärm. Samma skärm fanns, lättnad.

Alltid när man är på IKEA måste man gå till tygavdelningen och vi hade sett flera nya tyger i varuhuset, men kanske inte i färger vi hade användning för just nu. När vi inventerat hela tygförrådet fick jag dagens idé.
 
Har nånstans i bakhuvudet sedan länge grunnat på hur vi ska göra med trappan till övervåningen. Den är kvar som årets sommarprojekt. Trappan byggdes i samband med förstugan för tidigare fanns bara en stege till den då oinredda övervåningen. Väggen vid kanterna av trappan är som två trekanter tills de möter golvet på övervåningen.  Jag har funderat på schablonmålning, tapet eller nåt annat lite mer galet. Vi är inte så bra på tapetsering och underlaget är ojämnt. När jag fick syn på tyget här ovanför "Evalotta", ljusblå botten med fåglar i olika färger kom jag på att det skulle man kunna häfta på väggen. Den ljusblåa bottenfärgen blir inte genomskinlig så underlaget behöver inte målas eller fixas. Förstugan har grönt och turkost i sina färger så det strider inte. Dessutom är det mycket fåglar i olika varianter i förstugan (dock ej kajer). Övervåningen har gula, orange och röda toner så det blir bra övergång med fåglar i de färger. Det är i alla fall värt ett försök och funkar det inte så är det inte hela världen, meterpriset var 49 kr.
 
Ofta kommer jag hem med tyger jag egentligen inte vet vad jag ska göra med så de hamnar i en hög. Två till tyger fastnade med, "Solrun" med blommor och randiga "Annbeth". Färgerna i båda tilltalade och det skulle kunna bli kuddar för utomhusbruk, dock ej båda tygerna samtidigt. 


Hade också bespetsat mig på att köpa en grå bänk till gården vid ytterdörren på Söderlid. Praktiskt att ta med den till helgen, när inte hela sommarens saker behöver med. Hur det än blir ser det alltid ut som flyttlass i bilen när vi åker över. Bänken jag hade tänkt mig (underhållsfri) var slut, men jag fick syn på en annan grå bänk just när vi gett upp letandet. Jag vill tro att den här kommer att passa ännu bättre vid ett gammalt torp. Den behöver nog underhållas ibland men det är inte hela världen. Ser framemot att kunna sitta där i solen mot husväggen med en kaffemugg på morgonen. Kanske kan bli en ny kudde att sitta på också.

lördag 4 maj 2013

Oväntad överraskning

 

Maken har bytt till ett mera resande jobb. När han var över till USA för en månad sen bad jag honom köpa mig en låg plåtask med choklad, för jag ville ha asken för mina blå broderitrådar och snällt köpte han. När han kom hem från England igår överraskade han mig med den här fina metallasken utan att jag bett honom titta efter någon. I den här kan pärlburkar med någon färg få plats för den är lite högre. Tycker att mönstret på den här är extra fint, ser ut som om det var handmålat fast det inte är det.

 
Jag bryr mig inte om innehållet men har fått mani på fina metallaskar, helst nya. Kanske blir det ordning på mitt material till slut. Det gäller bara att komma ihåg vad man lagt i vilken ask. Krävs kanske lite planering så allt blir logiskt och man slipper öppna flera innan man kommer rätt. Vad gör man inte för att få det fint, mycket snyggare än praktiska genomskinliga plastburkar och dessutom klurigare, så man får minnesträning på köpet.
 
Här nedan Chicago-asken, så härligt pråligt amerikansk och lagom platt. Fick sms från min syster att hon hittat två liknande askar åt mig i New York, nästan som julafton man väntar på.

 
Idag har det varit en lördag helt utan egen kreativ produktion av någon anledning, kanske för att det har varit så konstig vecka med helg mitt i, det kan man väl skylla på i alla fall. Har plöjt några engelska och amerikanska inspirationstidskrifter och köpte två remakeböcker för inspiration till återbruk.
 
Måste nu bara hitta någon tillräckligt sunkig möbel för att testa några galna idéer. En tråkig vit gammal IKEA-byrå finns i tjejernas rum på Söderlid, så det kanske skulle kunna få ett lyft i sommar. Frågan blir bara om det ska mönstermålas eller tapetseras. En lampa av gamla spetsdukar efter mamma har jag länge tänkt att få till, så det får väl också hamna på sommarprojektkontot och äntligen bli verklighet.

 

fredag 3 maj 2013

Senaste himmel och hav

 
Himmel och hav-bilden, här färdigbroderad och med pärlor på det tovade, använt till en ny kudde i linnetyg. Kudden har storlek 50 x 50 cm och bilden ca 20 x 20 cm. Ett sätt att modifiera motivet är att använda olika färger på himmel- och havsidan som här ljus- och mörkblått och sen mera indigoblått linnetyg på sidorna. På fotot är kudden bara slängd i kökssoffan på de vanliga kuddarna som syns omkring, Ann Granlunds fjällko till vänster och skötbåt och blåbär till höger. Under skymtar också det fint tryckta fårskinnet med gammalt blockmönster från Marskogens Lamm i Pålsböle. Behöver visa både fårskinnet och kuddarna i egen bild för att ge dem rättvisa, nu skymtar de bara i hörnen.

torsdag 2 maj 2013

En ö i havet

 
 
 
Nu är min ö i havet, som jag tovade tidigare, färdig med brodering och pärlor. Den ser annorlunda ut från olika sidor eller om man tittar uppifrån och då kanske man svänger den när man tröttnat på någon utsikt. Basen är en styrolinboll,  8 cm i diameter som jag fimpat botten på för att den ska stå på underlaget. Den här storleken känns mindre klumpig än den himmel och hav jag gjorde tidigare på 10 cm:s boll. Det roliga är att alla öar blir olika precis som riktiga öar i havet.


 

onsdag 1 maj 2013

Vår valborgseld



Vår valborgsmässoeld på Söderlid blev i den alldeles nyrenoverade köksspisen, som låter så hemtrevligt sprakande. Innan vi njöt av den blev det Mariehamnskvartetten på torget och så klart Valborgskören med Johanna Grüssner på Uffe på Berget med den fantastiska utsikten över elden mot havet, riktigt åländskt!
 
 
Peter Winquist små keramikhus ska få flytta tillbaka upp på spiselkransen där de syns så bra mot det vita. Tänk vad skönt att spisen inte längre är bara en klump i rummet utan fungerar!