söndag 28 februari 2016

Änglahållarkrona

 
Efter höstens erfarenheter från återbruksworkshop hos Ida Överby på Créme de la crème då vi ägnade helgen åt att tillverka ljuskronor gav det helt klart mersmak. När Ida skulle ha en workshop till var jag genast frivillig. Denna gång hade jag en klar idé vad jag vile göra, för mina änglar behövde få något finare att hänga i för att synas bättre.
 
Jag började med att göra två lika stora ringar av buntband och spraymålade dem ljusgrå. Jag fäste ringarna i 90 graders vinkel till varandra. Sen var det bara att fortsätta. Jag ville egentligen inte ha så många ljus i kronan denna gång för det var mest för att få plats för änglarna som var prio.

 
Det blev ett lite randigt glas med ljushållare för värmeljus inuti högst upp på ringen, inga fler ljus. Bredvid glaset limmade jag en liten ängel och en något större av samma typ längst ner i mitten på ringen. Den blåa lilla keramikängeln fick hänga i övre halvan och andra fästes runt cirkeln i mitten. Eftersom kronan hänger i ett hörn vände jag alla änglarna åt samma håll bort från hörnet oavsett var på ringen de var fästa.

 
Där ringarna möts på sidorna fick jag användning för mina porslinsknoppar från Berlin som jag fick i julklapp av ena dottern. För att inte allt skulle bli färglöst utan få lite mer liv använde jag remsor av härligt indiskt silke och flätade omlott runt ringen där änglarna hänger. Matchar det blå i sovrummet samtidigt.

                            
 
För att slippa limma eller på annat sätt fästa silkesremsorna flätade jag ihop dem på insidan av ringen på båda sidorna och lät dem hänga ner en bit. Början och slutet av remsan var lätt att trä genom hålen i buntbandet.
 
För ytterligare lite mer liv trädde jag olika blå pärlor på ett band och hängde under kronan genom några av hålen.
 
 
Det här är bilden före. En trettio år gammal ljuskrona som inte ens hade ljus längre utan mera bara härbärgerade alla änglarna i en hög i mitten. Så hade de hängt så länge att jag inte ens tittade på dem längre. Den nya änglahållaren känns mera jag, tillräckligt galen lösning för att jag ska gilla det.

måndag 1 februari 2016

Lappar för nyansnörd

 
Hade möjlighet att lyssna på en föreläsning med Anna-Greta Lindström på Medborgarskolan efter jul om hennes långa erfarenhet av lapptäcksskapande. Inspirerad av henne och hennes ödmjuka inställning till vad man behöver lära sig för att komma i gång anmälde jag mig till en helgkurs: grundkurs i lappteknik.
 
Har varit fascinerad av lapptäcken ända sen tonåren men aldrig själv kommit längre än till fyrkantiga rutor tidigare. Mitt allra första lapparbete var en mockakjol av bitar. Sen dess har det bara blivit några överkast och lektäcken till barn, alltid i Marimekkotyger och stora rutor på 10 x 10 cm eller 15 x 15 cm. Inte särskilt krävande att bara klippa och sy remsor och sedan sy ihop dem. Det roligaste kanske är att de trots allt har överlevt många år. 
 
 
Dessa blå block är exempel på övningsarbeten från helgen och inte helt rätt i alla hörn, men oj vad jag lärt mig. Har aldrig tidigare använt annat än sax och försöker nu bli vän med rullkniv, skärmatta och linjal. Att man kan sy rationellt för att få ihop block på enklaste sätt hade jag aldrig lyckats lista ut själv.
 
 
Mitt problem är som vanligt att jag är en nyansnörd av mått och det går inte att sätta ihop vilka lappar som helst om det ska falla i god jord hos mig. Tycker att det finns många fula lapptäcken eller egentligen kanske inte fula men för brokiga för att jag ska tycka att de är fina. Färgerna går alltså inte ihop i mitt huvud, så för mig kommer det ta en tid att hitta rätt kombinationer misstänker jag.
 
Just nu har jag alldeles för mycket fåglar och hav som ska göras färdiga (och kanske någon tulpan däremellan) för att ha tid med lappar. Tycker ändå att lappar är rolig avkoppling från mitt annars fria skapande, här krävs det matte och exakta mått, så det kan funka när det är tomt på fria idéer. Kanske en bra sommaraktivitet här framöver som omväxling. Har lovat ofta att jag inte behöver köpa mer ull eller fårlockar för att förråden är fulla, så nu kanske jag siktar på lapptäckestyger som nörd, men jag lovar vara lika noga med nyanser även i sökandet av nya tyger. 
 
 
Det här enkla överkastet som numera finns på Söderlid är gjort av olika Marimekkotyger i ljusblå, rosa, grå och lila nyanser. Sydda till fyra stora fyrkantiga rutor som sedan kantats runt av någon av de andra färgerna och till slut fick hela överkastet en kant och baksida av annat Marimekkotyg. Enklaste modellen men roligt var det att leka med nyanser redan då för länge sedan.
 
 
Första överkastet sydde jag när mitt rum hade svart-vit period under en del av studietiden. Även här Marimekko-tyger, men inte lika utstuderat i mönster och nyanser. Överkastet har fått nytt liv i dotterns rum numera så den har överlevt länge trots allt.
 
Har varit slarvig att uppdatera på bloggen, men vill du se vad som är aktuellt oftare kolla på min instagram @annapasoderlid där jag försöker uppdatera varje dag med bild på egna produkter.