söndag 28 februari 2016

Änglahållarkrona

 
Efter höstens erfarenheter från återbruksworkshop hos Ida Överby på Créme de la crème då vi ägnade helgen åt att tillverka ljuskronor gav det helt klart mersmak. När Ida skulle ha en workshop till var jag genast frivillig. Denna gång hade jag en klar idé vad jag vile göra, för mina änglar behövde få något finare att hänga i för att synas bättre.
 
Jag började med att göra två lika stora ringar av buntband och spraymålade dem ljusgrå. Jag fäste ringarna i 90 graders vinkel till varandra. Sen var det bara att fortsätta. Jag ville egentligen inte ha så många ljus i kronan denna gång för det var mest för att få plats för änglarna som var prio.

 
Det blev ett lite randigt glas med ljushållare för värmeljus inuti högst upp på ringen, inga fler ljus. Bredvid glaset limmade jag en liten ängel och en något större av samma typ längst ner i mitten på ringen. Den blåa lilla keramikängeln fick hänga i övre halvan och andra fästes runt cirkeln i mitten. Eftersom kronan hänger i ett hörn vände jag alla änglarna åt samma håll bort från hörnet oavsett var på ringen de var fästa.

 
Där ringarna möts på sidorna fick jag användning för mina porslinsknoppar från Berlin som jag fick i julklapp av ena dottern. För att inte allt skulle bli färglöst utan få lite mer liv använde jag remsor av härligt indiskt silke och flätade omlott runt ringen där änglarna hänger. Matchar det blå i sovrummet samtidigt.

                            
 
För att slippa limma eller på annat sätt fästa silkesremsorna flätade jag ihop dem på insidan av ringen på båda sidorna och lät dem hänga ner en bit. Början och slutet av remsan var lätt att trä genom hålen i buntbandet.
 
För ytterligare lite mer liv trädde jag olika blå pärlor på ett band och hängde under kronan genom några av hålen.
 
 
Det här är bilden före. En trettio år gammal ljuskrona som inte ens hade ljus längre utan mera bara härbärgerade alla änglarna i en hög i mitten. Så hade de hängt så länge att jag inte ens tittade på dem längre. Den nya änglahållaren känns mera jag, tillräckligt galen lösning för att jag ska gilla det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar