måndag 30 december 2013

Snäll jultomte


Den här julgranen är en typisk sak som jag faller pladask för genast jag ser den. Jag såg den på SALT i Mariehamn när vi var där på julmarknad. Trots att det var fullt med folk och många fina saker att beundra, som alltid, upptäckte jag den gröna granen från Lugnets keramik, som jag inte hade sett tidigare och blev såld. Iden att skära trekanter i leran och böja upp dem till grenar och sen hänga en blank röd kula i varje gren är riktigt rolig. Jag tipsade jultomten om att jag önskade den i julklapp och den snälla tomten kom ihåg det. Sen julafton har den lyst på julbordet och det gula ljuset genom hålen påminner om ljusen i vår julgran. Så glad över min önskade julgran.

 
Jag skaffade mig en julklapp helt själv. Gick förbi Bengt och Lottas lokal på Upplandsgatan nära Odenplan och såg den här metallasken i fönstret. Som jag tidigare skrivit är jag tokig i metallburkar så det var inte så konstigt att jag inte klarade av att passera denna utan att den fick följa med. Gjorde faktiskt ett försök att bara gå förbi men backade efter några meter och gick in i butiken. Har nu upptäckt att flera av mönstren på asken kan dessutom användas som underlag för broderimönster. Vad som ska finnas inuti asken får tiden visa, men det blir knappast bara julanvändning om jag känner mig rätt. 

fredag 27 december 2013

Julduken jubilerar


Vår traditionella julduk har trettioårsjubileum i år. Min faster broderade den åt oss året vi gifte oss. Jag är uppvuxen med en likadan julduk och vi alla syskon har var sin. Eftersom förra generationen också hade sådana har jag en extra numera, m a o kan båda tjejerna få var sin om de så önskar i framtiden. En lite rolig detalj är att den vänstra renen saknar horn, ett miss som gör duken mer personlig. Tänk vad bra färgerna har hållit sig trots alla tvättar.

 
Så här ser det lite mer levande ut när julbordet är dukat. Maten dukar vi upp på matbordet i köket och sen får alla hämta och välja rätter man vill ha. För mig är sillar viktigast och vad vore julen utan sillsallad utan sill.

 
Gustavsbergs julservis dyker upp ur gömmorna varje jul och diskas duktigt för hand. Tyvärr tillverkas den inte längre, men som med mycket annat kommer den kanske in i sortimentet igen efter några år. På jul vill jag helst ha tygservetter, men inte till vardags. I år hittade jag dessa rutiga med ett litet hjärta.

 
Nästan jubileum har även den här snögubben som fyller tio år nästa år. Vi hittade den i en presentaffär i New York och jag kunde inte motstå för den är så amerikansk och helskön. När man trycker på tassen börjar den sjunga "Jingle Bells" och skakar skönt på hela sin överkropp och på slutet klirrar pinglan i mössan av huvudskakning. I år har det visat sig vara något fel så det låter ännu mer galet i en ny version med pauser mitt i så man får vänta spänt och se om det blir en fortsättning överhuvudtaget. I år blir det nog lite färre tryckningar så den inte ger upp helt...

tisdag 24 december 2013

GOD JUL!


Så här blev några av årets julhjärtan, inga hängen utan på fat eller bord eller lutande mot något. När man tröttnat på ena sidan vänder man hjärtat för alla har annorlunda baksida. Bilden nedanför är samma hjärtan på andra sidan. Roligt och pilligt men som vanligt svårt att inte överarbeta när man kommit igång. Det går alltid några stygn till eller finns möjligheter för fler pärlor...
 
Nåltovade med ull och silke på ganska runda bulliga cellplasthjärtan, storlek åtta och tio centimeter. Många nyanser av rött blandat. Ullockar finns tyvärr inte i så många röda nyanser så jag fick ta det som jag hade hemma. Broderat med moulinégarn och till sist smyckat med olika sorters pärlor.
 
Hur roligt det än är att skapa unika saker är det skönt att göra något annat efter en höst med röda hjärtan i mångfald. Ska försöka hinna med något mer fritt och större innan påskäggssäsongen kommer i gång.


Nu är det skön julafton och lugnt i huset. Lumparlandsskinkan är provsmakad och i år är t o m alla paket inslagna redan två dagar före julafton. Granen är på plats, så nu är det bara julbordet som ska dukas så det blir snyggt med gammal julduk och ljusstakar. Känns som något är missat när det  mesta är gjort trots en arbetsdag ännu igår. Fantastiskt tomt på alla tåg och bussar i stan, var nästan som söndagmorgon. Det som inte riktigt stämmer är det föga vintriga julvädret, men det är inte värt att klaga, njut så mycket ni kan av allt ni vill göra på julen. GOD JUL till er alla!

lördag 21 december 2013

Tänk om det var idag

 
 
Så här vacker morgon var det förra lördagen när jag vaknade på Söderlid. Kom att tänka på det nu när det är grått hemma och regnet öser ner. Inte juligt precis och jag kan inte låta bli att tänka på att regnet skulle kunna vara  vit vacker snö som ramlar ner om det var lite kallare. Det får jag prata lite tyst om för det finns någon i familjen som tycker att det är jättehärligt att slippa snöskottning. Det blev visst för mycket av det ifjol. Gräsmattan har aldrig varit så lysande grön vid jul.


När det är kura inne som gäller i regnet måste man försöka göra det lite julmysigt inne redan innan jul. Än har inte allt pynt kommit fram och det är alltid lite osäkert hur mycket det blir, om man kanske kan stå över något utan protester.
 
Vår julälg med sin muskompis har redan suttit i fåtöljen ett tag i advent. när jag ramlade på älgen på SIA Lustgård förra året kunde jag inte motstå frestelsen, så galet är det med en älg i stickad klänning. För att den inte skulle bli så ensam fick den en muskompis med matchande tröja. Jag vet inte om det fortfarande är nyhetens behag ett år senare, att jag såg så framemot att få plocka fram den i år igen eller om det bara var för att det är så galet.

 
Några tomtar har också redan krupit fram ur gömslen, här en blandad samling. En av mina gamla tomtefavoriter som fortfarande står sig är den snidade tomten i trä, som maken hade med sig från USA för säkert över 20 år sen. Sen kan sällskapet variera från år till år. Vet inte riktigt än vilka mer tomtar som hinner dyka upp innan julafton. Lite barnslig julmänniska kommer jag nog att vara så länge det går.

tisdag 17 december 2013

Änglautställning

 
 
Min lilla dator har tydligen varit mest attraktiv för uppsatsskrivning, för den har varit upptagen jämnt när jag tänkt mig blogga, men nu är uppsatsen inlämnad och jag får chansen att använda den igen. Får väl bli flitig igen med inlägg ett tag framöver.
 
På biblioteket i Mariehamn pågår nu årets julutställning med temat Änglar, finns de? Det är Ålands Slöjd & Konsthantverk som arrangerar och den pågår till 6 januari.
 
 
Mitt bidrag till utställningen är två sk bokmärkesänglar, tovade och broderade med pärlor med inspiration från barndomens bokmärken med änglar. De är monterade i sk tittskåp, vilket ger mer djup för ramen. Det eviga dilemmat är med eller utan glas, utan glas mer dammigt, men alla nyanser och ytstrukturer syns tydligare.


Man kan ju undra vad det är som är likt gammaldags bokmärken eftersom de är rätt skruvade och förenklade. Eftersom ena dottern har blå ögon och den andra bruna fick de vara förebilder i färgvalet utom att ingen av dem är rosa person till sinnet. Det kändes att änglar ska helst ha lite lugna färger av tradition. Oj vilka förutfattade meningar jag har trots allt.

 
Även denna lilla väggängel hänger nu på utställningen. Den är helt platt och utan likadan baksida för att hänga platt mot väggen utan att vrida sig.
 
I lördags hade jag möjlighet att se utställningen och alla olika tolkningar av änglar i konsthantverk, konst och foton inspirerar alltid en änglagalen person som jag är till att producera mer änglar av olika slag. Nu går hjärnan och processar nya änglaideér tills det känns rätt att starta med nya änglar. Hur de kommer att bli vet ingen så länge. Jag vet inte vad mitt intresse för änglar kommer från, jag är inte så änglalik, men samlar gärna på dem i olika uttryck och gillar dessutom att skapa egna. 

söndag 8 december 2013

Otippad isbjörn

 
Lite oväntat sitter isbjörnen på altanbänken och lyser i decembermörkret. Som sällskap bredvid sig har den en pingvin från blomsteraffären. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i lysande djurfigurer eller svulstiga utelampor. Hade aldrig trott att jag skulle komma hem med någon sådan.
 
Det har nästan blivit en tradition att vi åker till en bra elaffär i Södertälje vid advent för att köpa någon stjärna eller ljusstake som ersätter någon gammal i fönstren och så gjorde vi även förra året. Isbjörnen satt utanför affärsdörren för det var speciell kampanj för dem. Upptäckte den knappt eftersom den inte var "min stil", men efter att gått runt ett tag i butiken och kollat läget med olika nyheter för året såg vi den inne i affären. Galna som vi är slutade det helt otippat med att vi släpade på en stor kartong med isbjörnen från butiken. Med tanke på att vår gård är mörk var det kanske inte helt fel att lysa upp den. Nu har den fått komma fram igen efter garagevistelsen sen förra julen.
 
Eftersom altanen är mot vägen syns isbjörnen rätt långt eftersom den sitter högre upp än vägen, så ingen som går förbi kan missa den. Maken hade fått förfrågan av en kollega om det var vi som har isbjörnen trots att han inte bor  nästgårds men har väl passerat här. Vid det här laget har jag vant mig vid den och det kändes helt trevligt att plocka fram den igen för att lysa upp gården. I år blev det i alla fall inga nya djur efter besöket i elaffären i lördags.


Den första snön har hittat till oss, så vi har en mindre mörk omgivning nu när vi tittar ut. Alla som passerar på vägen som syns på bilden drabbas av vår isbjörn.
 
Katter är inte heller min grej, men ändå sitter det en katt i fönstret. Någon av tjejerna ville ha den kvar efter min faster och den har hamnat i fönstret. Kanske dags att börja fråga om nån av dem skulle vilja ha den fortfarande, för glaskaktusarna är mer min stil och lämpar sig för mina ogröna fingrar.
 
Förra helgens stormfärd resulterade i en spricka i revbenet. Rekommenderar det inte ihop med hosta.

tisdag 3 december 2013

Adventstid


Mysig Lillajul på Åland är over med stormigt slut. Men vi hann med julklappsinköp på SALT i Mariehamn, konstutställning med temat julkalender på Galleri Skarpans, lillajulmarknad på Jan Karlsgården och glögg i Smakbyn på lördag. Vädret började härligt soligt på morgonen men vi mötte både lite regn och några snöflingor innan vi var tillbaka på Söderlid. Brasa i köksspisen på kvällen och en massa levande ljus förgyllde stämningen och lillajulskänslan.
 
På söndag var vi på Lumparlandstur hemmavid. Det är så trevligt att det numera händer saker även i närheten. Vi började med Lumparby Ollas på vår våg. Kransen ovanför på bild är från Inger Nygård på Ollas och välkomnar nu hem till oss här hemma. Blev så glad när jag såg den för vi måste ha en krans som fåglarna lämnar i fred, men ändå är speciell och det tovade hjärtat i mitten träder fram. 
 
Ollas är en fantastiskt fint renoverad gård där vi fikade i somras och nu har de åter öppet under helgerna fram till jul. Bara miljön bör upplevas, men butiken och caféet är oemotståndliga med fina och goda saker. Efter att vi testat havtornsglöggen följde några flaskor med hem. Påsar med fina ullockar måste jag bara ha och nu kliar det i fingrarna att skapa med dem, men får tyvärr vänta till all julproduktion är avklarad. Tänk att vi har så fint ställe så nära.
 
Vi har ju ett ställe till i Lumparland numera, Café Nyfiket vid affären. Förra året hade de öppet både första och tredje advent för julgröt och det sammanföll med våra Ålandshelger och det blir så i år igen. Känns redan som en tradition. God gröt och Lenas goda limpa. Även andra godsaker men det fanns inte plats efter gröten, trots att det fanns julstjärnor som inte finns i Sverige.
 
Hemresan i stormen som var värre än vi räknat med blev egentligen otäck bara vid Söderarm där det krängde ordentligt med båten. Kanske lugnast att vi inte visste att det var så blåsigt innan även om vi visste att det var hård vind, men inte att det var storm.


Adventstiden hemma omfattar ljus i fönstren och att de första tomtarna får krypa fram. Men utöver fönstren är det köksbordet som brukar bli litet juligt under advent. Här blev det i år Ann Granlunds löpare Fröjd från SALT. Vår adventsljusstake på bordet har vi haft i ungefär trettio år. Den är kavlad, svart i keramik med matt yta och några tryckta bilder på sidan. Hittades hos Konsthantverkarna i Stockholm, men visste inte då att den skulle bli vår tradition i så många år. Vissa år har vi fyllt den inuti med olika saker, men numera får den vara tom. Vet inte om det är lathet eller brandsäkerhet.


En ny glastomte i år, nu en med vit mössa. Förra året hittade jag min första med röd luva och blev kär. Konstnären heter Anna Lindholm och tomtarna finns på SALT. Alla har lite olika uttryck med luvan vänt i alla riktningar, svårigheten är att välja vilken av alla man ska ha. Lilla hyacinten fick jag till första advent så den får också pryda adventsbordet.
 


I andra ändan av bordet nya dubbelskålen från Lugnets keramik på Åland. Jättebra t ex för russin och mandlar till glöggen. Burken med korklock är årets julserie från Arabia med mugg i samma mönster. Det tovade juläpplet har Inger Nygård gjort och det får hängas upp framöver.
 
Vi har nu diskussion hemma om vi i år skulle få fram krubban i tid. Vi har nånstans haft en ambition att den borde vara framme under advent redan, men det brukar sluta med att vi får fram den just före jul. Dilemmat nu är vilken av krubborna som ska fram. Jag har ärvt krubban som vi hade hemma när vi växte upp och jag tycker att den är finast. Dottern vill ha den som funnits under hennes uppväxt och som vi fick när hon var liten. Jag har redan lovat att hon ska få den med sig den dagen hon flyttar. Vi får se hur det blir i år, för jag tycker att två stycken blir litet väl mycket.