fredag 10 maj 2013

Mera får

 
Ann Granlunds tryckta textil med fåransikten blev jag såld för direkt. Det är ca 20 år sedan. Favoriten hängde som draperi framför ett förvaringsutrymme utan dörr. Jag hade vikt upp kanten och sytt för hand i fall att jag skulle använda det till nåt annat. Redan då förstod jag att jag skulle älska det länge.
 
Det är fantastiskt och tidskrävande att åstadkomma ett tyg av den här typen. Varje ruta har sin egen färgblandning med flera nyanser, så tyget måste m a o tryckas en ruta i taget.
 
I samband med översvämningen i vår gamla stuga försvann tyget när huset hade tömts. När vi kom dit senare insåg jag att det verkligen var borta, vilket var sorgligt. Men till slut fick jag plötsligt syn på det i ett hörn på golvet i köket och insåg att det använts som trasa för att torka nåt mer än vatten med stora missfärgade fläckar som följd, men mest i ena änden. Försökte tvätta tyget några gånger i maskin men fläckarna försvann inte. Visste bara att tyget måste vara kvar och att det måste gå att hitta någon användning för det, åtminstone den fläckfria delen.
 
Klippte av tyget och spände på en ram som jag först grundat genom att spänna ett vitt trikåtyg över ramen så att den gula svampmålade väggen inte skulle lysa igenom det tunna trycket som jag mer eller mindre misshandlat med tvätten i hopp om att få bort fläckarna. Hade kunnat klippa av det direkt, men då hade jag nog inte fattat att man kunde spänna tyg på ram överhuvudtaget, så det kanske var bra att jag väntade.
 
Nu hänger det på väggen i vardagsrummet på Söderlid bredvid Anns karamellsoffa och det syns inte att det använts förut eftersom det spänts så hårt. Snedtaket i rummet avgjorde storleken, hur många ansikten som fick plats. Det var inte så lätt att välja vilka rutor som skulle få vara med när alla var olika och fina på sitt sätt. Tyget hänger precis nedanför taklisten.
 
Gissa om jag blev lycklig med resultatet. Jag har ännu kvar den bortklippta delen av tyget och det går att hitta något mer projekt av det framöver. Ett fåransikte har redan blivit en liten prydnadskudde till tjejernas korgstol.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar