fredag 22 maj 2015

Äntligen på väggen

 
 
Vårblomman vars tillkomst jag skrev om tidigare har nu äntligen hamnat i ram och på väggen. Många saker har legat och väntat på att äntligen komma på plats på Söderlid och glädjande nog blev det av i helgen. Tänk vad nöjd man blir när man får nånting sånt gjort.
 
När jag gjorde den rätt bulliga blomman hade jag inte så mycket koll på storleken utan den fick bara bli något. Turligt så rymdes den precis i ramen jag hade kvar med passepartout och för ovanlighetens skull har glaset fått vara kvar till att börja med. Jag gillar dessa IKEA-ramar för deras djup mellan botten och glaset, passar bra till strukturer i textila konstverk.
 
 
Nu hänger den i vardagsrummet till vänster om Ann Granlunds fårskallar. Till höger om dem hänger min gamla tulpanserie i likadan ram men utan passepartout och glas. Får se om vårblomman kanske kan få något sällskap i sommar, för den ser lite ensam ut jämfört med andra sidan.
 
Även sofftyget och kattkudden i soffan är från Ann GranlundSALT i Mariehamn på Åland.
 
 
Den gamla spegeln har fått luta sig mot väggen länge utan att hitta en riktigt bra plats. Nu fick den ett lyft upp på väggen intill dörren till tjejernas rum. Problemen har varit dels att spegelglaset är gammalt och nött, kanske bra att skavankerna inte syns så tydligt, dels att vi är alla så långa och vill inte bli halshuggna i spegelbilden pga takhöjden. Här kommer väl nästan hela huvudet med i spegeln i alla fall.

 
Denna kavlade lerhund har levt ett tufft liv i Stockholm, både tass och öra har gått av och fått limmas på plats. Nu har den flyttat till ett förhoppningsvis lugnare liv på Åland och kommit på väggen. Egentligen är den en ljushållare som syns.
 
 
Till skillnad från spegeln så hängdes den väldigt lågt som sällskap till de två andra hundarna som vaktar trappan från nedervåningen. Den vänstra kanske någon kommer ihåg från barnprogrammet Björnes magasin i SVT och den högra, en tax, är från japanska Muji. Tyvärr har den inga ögon vilket stör mig, så nu får jag brodera ett par ögon till den, så att den får en personlighet. 

 
Min senaste skatt som jag också skrivit om tidigare behövde lite stadigare upphängning och nu är det på plats så att jag kan beundra det varje gång jag passerar på väg upp eller ner mellan våningarna.

 
Skåpet hänger precis ovanför trappavsatsen på lagom beundrarhöjd och ska samtidigt ha överkanten på samma höjd som tavlan till vänster om den för att bringa nån slags ordning.
 
Fårkudden på pallen är från Gotland och döljer min flätning i sitsen som tagit rätt mycket stryk under 40 år. Enklare att dölja än göra om. Den tovade handdockan på golvet är från Inger Nygård på Lumparland Ollas i grannskapet.

 
Visst är den fin min ögonsten, och den är i lagom ögonhöjd när man står framför den i trappan. Dessutom är den fin till trapptyget som finns beskrivet i förra inlägget.
 
Även matbordslampan blev flyttad till rätt ställe i taket efter att bordet vändes åt annat håll. Nu slipper vi vara rädda att slå i huvudet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar