Dags för höstskrud

Hur man än försöker behålla sommartextilierna så länge som möjligt i nåt slags försök att ignorera att det är dags för annat, kommer det en gräns och de behöver ge plats för lite mer avskalade höst-/vintervarianter. Långa gardiner behöver flytta på sig för att elementen ska kunna sättas på och det behövs ingen gardin i ytterdörren för att mota insekter. Den samlade högen ska hem och tvättas tills det är dags för vårens solstrålar att locka fram dem igen. Många kuddar och andra detaljer flyttar till övre våningen för skydd mot eventuella djurbesök. En del av er som följt bloggen några år har ju sett kajornas frammarsch i köket. Inte en gång till säger jag.

 

Kuddarna i kökssoffan på Söderlid har bytt till enkla rutiga höstöverdrag, som man inte behöver vara rädd om, ett fynd på rea. Gillade tanken att de inte hade samma rutstorlek och att en kudde blev röd bland allt det blåa, även om det var slumpen när just de här fem fanns kvar i butiken för några år sen.

 

Sitsen i kökssoffan är täckt med ett svart fårskinn och sen det fantastiska fårskinnet från Marskogens lamm på Åland med blocktryck på skinnsidan, jag blev såld direkt jag såg det, typiskt mig. Tryckt med gamla block med fint blom- och bladmönster. Pälssidan är mörkbrun, men gömd när skinnsidan är finare. Här nedanför detaljbild av trycket.

Jag är väldigt förtjust i fårskinn, gärna i olika färger. Även om vi har dem framme hela året känns det extra gosigt i höstrusket. Nya varianter går att hitta ständigt, det gäller bara att hitta plats för dem. Alla gamla stolar har redan övertäckts för att inte avslöja slitaget. Allra helst vill jag ha kort lockig päls på mina fårskinn.

 

På Åland finns fantastiskt många får av olika raser, så det går att hitta olika varianter på skinn efter önskemål. Men när man hittar ett skinn som man gillar är det bäst att slå till direkt, för det går inte att hitta två lika. Jag gjorde tyvärr inte så i våras när jag hittade ett fantastiskt skinn av Ålandsfår-rasen, som var grå- och vitspräckligt på mysigt sätt, mycket personligt, men jag försökte tyvärr intyga för mig själv att jag kanske inte skulle ha några fler och när jag sen förstod att det var något för mig, hade det redan hittat ett annat hem. Men jag kan fortsätta att hålla ögonen öppna när det dyker upp nya favoriter förr eller senare och då ska jag inte vänta.